Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Mätning av atmosfäriska överspänningar i kraftnät, av Marius Böckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. Serie av
oscillogram. upptagna inom en
timme i ändstationen för
en 70 kV linje; oscillogram
2 visar ett direkt nedslag
i linjen med två
urladdningar inom 5 ms, de
övriga inducerade
överspänningar.
nedre ända, och tillåter sålunda sex indikeringar
utan omladdning. Man kan räkna med att alltid
bara ett gap tänder, och elektroderna kastas efter
tändningen ut, så att återtändning i samma gap
icke kan inträffa. Indikatorer för tre olika
spän-ningsbrantheter, nämligen 100, 300 och 1 000
kV/jus, har använts. Indikeringsvärdet inställes
genom ändring av motståndet R.
Branthetsindi-katorerna har hängts upp på linjen, ett stycke
utanför stationerna, för att icke branta vågor
från kopplingsförloppen skulle påverka dem.
Ett tjugotal dylika kompletta mätstationer har
nu varit i drift två säsonger och har givit ett
material, som omfattar ungefär 200 oscillogram.
Utrustningen har i stort sett fungerat till
belåtenhet, och 2/s av antalet
ventilavledarfunktio-ner i mätstationerna har givit oscillogram; 1/3
har gått förlorat, till största delen på grund av
avbrott i spänningstillförseln till oscillografen
under åskväder.
Fig. 11 visar ett exempel på en serie
oscillogram upptagna under ett åskväder. Oscillografen
var placerad i en ändstation för en 70 kV
trä-stolplinje utan genomgående jordlina. Ett
åskväder passerade över linjen under loppet av en
timme, 20 km från ändstationen. Man ser hur
man först har fått en inducerad överspänning,
sedan ett direkt nedslag i linjen med en
amplitud på 7 000 A genom ventilavledaren och en
multipel efter ca 3*ms med nära samma värde.
Efterföljande överspänningar är inducerade och
man ser hur de alla har ungefär samma form
och att de dämpas ut, allt eftersom åskvädret
avlägsnar sig från linjen.
Av det totala material som erhållits, ca 200
oscillogram, är ca 40 % av de erhållna
registreringarna övervägande positiva överspänningar
och ca 60 % övervägande negativa. Ca 25 % är
mer eller mindre svängande.
Fig. 12 visar en fördelningskurva över
överströmmarna. Kurva 1 är våra mätningar, medan
kurva 2 och 3 är mätningar av amerikanarna
McCann och Beck för resp. strömmar per
sta-tionsavledare och per distributionsavledare.
Kurva 4 visar en fördelningskurva över totala
blixt-strömmen. Man ser att strömmarna genom
ven-tilavledarna enligt våra mätningar är
förvånansvärt små, endast hälften överstiger ca 200 A.
Skillnaden mellan våra och de amerikanska
mätningarna av strömmar i avledare kan till största
delen förklaras genom mätmetoden.
Amerikanarna har använt magnetiska mätapparater
(fullchronografer) och tagit ned mätstavarna
efter varje åskväder. Våra mätningar tyder
emellertid på att man oftast får mer än en
registrering per åskväder. Stavarna torde därför i ge-
50000 100000 A
Fig. 12. Fördeiningskurva över strömamplituder; 1. svensku
mätningar 1948 och 1949 (ström per avledarsats, 186
registreringar); 2. amerikanska mätningar av McCann &
Beck (ström per "stations"-avledare, 226 registreringar);
3. mätningar av McCann & Beck (ström per
"distribu-tions’-avledare, 90 registreringar); 4. mätningar i USA av
McCann & Harder (ström i direkta nedslag, 135
registreringar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
