- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
321

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1950 - Den nya oljegiven, av Hans Christer Wiborgh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 5 april 1950

321

Den nya oljegiven

Direktör Hans Christer Wiborgh, Örebro

Tillfredsställandet av den svenska industrins
bränslebehov är ett av landets viktigare
försörjningsproblem, som dagligen sysselsätter en
mängd värmetekniker och driftsekonomer.
Eftersom industrins bränslebudget för närvarande
torde uppgå till omkring 500 Mkr/år gäller
problemställningen att erhålla bästa möjliga
teknisk-ekonomiska balans vid valet av olika
bränsletyper, en uppgift som försvåras genom
att bränslena med undantag av en
förhållandevis liten inhemsk produktion helt måste
importeras i en eller annan form.

Bränsleförsörjningens planläggning

Industrins driftsförhållanden och
produktivitetskrav fordrar dessutom en planläggning på
relativt lång sikt av bränsleförsörjningen. Även
denna uppgift har försvårats av efterkrigstidens
allmänna importproblem och myndigheternas
strävanden att få handelsbalansens debet och
kredit att något så när stämma. Vår storindustri
är visserligen numera utrustad med
bränslecentraler, som medger en god selektivitet i fråga om
bränslematerialet, men varje omställning
medför likväl i och för sig drift- och arbetsproblem,
som verkar störande på kontinuiteten.

I mitten av 1948 tillställde
Bränslekommissionen den svenska industrin en cirkulärskrivelse
vari rekommenderades en viss övergång till
försörjning med fossila bränslen i stället för olja
under föregivande bl.a., att kol vore ett tryggare
bränsle både ur pris- och leveranssynpunkt och
med geografiskt välbelägna
produktionsområden. Rekommendationen föranleddes av
dåvarande svåra valutapolitiska läge. Åtgärden
företogs omedelbart efter sedan industrin kört in sig
på oljeeldning bränsleåret 1947—48 och
konsumtionen ungefär tiofaldigats sedan åren
närmast före andra världskriget.

Oljepriserna var vintern 1947—48 relativt höga.
Efterfrågan på samtliga kvaliteter eldningsolja
sjönk också under bränsleperioden 1948—49
med omkring % i jämförelse med föregående
bränsleår medan de fossila bränslena ökade sin
relativa andel i bränslebudgeten. Sedan
kolförhandlingarna ajournerats sommaren 1949 — vid
en tidpunkt då industrin förberedde inköp av
sitt bränsle för innevarande bränsleperiod —
och då kolpriset därefter blev relativt högt, har

338 : 662.753.3
338.523.3 : 662.753.3

industrin återfört en stor del av sin
bränsleförsörjning på flytande bränslen. Man kan också
utgå ifrån, att den numera betraktar olja som
ett normalbränsle med en naturlig andel,
motsvarande XA—Vs av landets totala bränslebudget.
Förutsättningen härför är emellertid en
tillfredsställande behovstäckning sett på lång sikt.

Det är uppenbart, att den svenska industrin ej
är betjänt av en "varannandagseldning" med
olja ena säsongen och kol den andra. Ett
balansläge håller på att utvecklas i den relativa
försörjningen med olja resp. kol, men härför
erfordras, att industrin själv får bedöma
marknadsläget och avgöra vilka bränsleslag, som skall
komma till användning. Denna förutsättning har
numera aktualiserats genom att samtliga
eldningsoljor — man får hoppas för alltid — släppts
fria. Det är därför av intresse att försöka
klarlägga betingelserna för en jämn försörjning
med bl.a. flytande bränslen. En sådana analys
innefattar tvenne problem: ett
produktionstekniskt och ett prispolitiskt.

Produktionstekniska förutsättningar

Sverige har, alltsedan en mera betydande
oljeimport upptogs i slutet av 1920-talet, erhållit
omkring 4/s av sitt oljebehov från västra
halvklotet med USA och Västindien (Venezuela och
Colombia) som de huvudsakliga exportörerna.
Endast under en kort period i början av
1930-talet inträdde USSR som mera betydande
oljeleverantör, men dessa leveranser föll redan vid
mitten av 1930-talet till en oväsentlighet.
Importörerna utgjordes av amerikanska och engelska
oljebolag med omfattande produktion och
förädlingsverksamhet inom de transoceana
exportområdena och med dotterbolag på svenska
marknaden. Över huvud taget försörjdes de
europeiska länderna — därmed avses Europa
exklusive USSR -— till större delen av oljeimport från
det västra halvklotet.

.Detta läge har numera förändrats. Genom
utbyggnaden i huvudsak efter andra världskriget
av de enorma oljereserverna i Främre Orienten
ändrade världshandelsläget karaktär,
Världshandeln med olja dirigeras nu från tvenne stora
produktionszoner, en på västra och en på östra
halvklotet, och produktionen inom respektive
zoner kommer sannolikt att i viss utsträckning ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free