Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1950 - Den nya oljegiven, av Hans Christer Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
TEKNISK TIDSKRIFT
vecklas oberoende av varandra oaktat besläktade
äganderättsförhållanden. Under nuvarande
interregnum har den tidigare abderitiska
tankegången med oljeleveranser från östra till västra
halvklotet utvecklas till en realitet, på samma
gång som stora kvantiteter olja levereras från
de amerikanska till de europeiska
kontinenterna.
Europas försörjningsläge har genom
utbyggnaden av Främre Orientens oljebassäng radikalt
förbättrats. Inom i stort sett vår egen kontinent
eller utlöpare till denna med goda
transportmöjligheter mot Europa ligger närmare hälften
av världens nu kända oljereserver, dvs. 5 500
milj. m3 av världens totalt uppskattade ca
12 000 milj. m3. Med utgångspunkt från
Västeuropas oljekonsumtion räcker dessa persiska,
arabiska och irakiska oljetillgångar vid
nuvarande konsumtionsnivå ca 100 år. Härigenom
befinner sig vår kontinent i ett relativt sett väsentligt
bättre läge än de amerikanska kontinenterna,
som med en oljeförbrukning motsvarande
ungefär 7/io av världskonsumtionen förfogar över
egna regionala hittills kända oljereserver för
blott ca 20—30 år framåt.
Produktionsutvecklingen inom Främre
Orienten har skett de senaste åren i en accelererad
takt, som ingalunda begränsas av tillgången på
olja eller fältens produktionskapacitet;
produktionsökningen bestäms helt av
investeringsfaktorer samt delvis även av politiska problem. För
ett oljehungrigt och oljefattigt Europa får
Främre Orienten närmast karaktären av ett
Schlaraf-fenland, där jordens svarta guld kan ösas i
obegränsade mängder den europeiska
oljekonsumtionen till fromma. Arbetet med den stora
transkontinentala rörledningen mellan Persiska
viken och Medelhavet (Saida) beräknas vara
slutfört i början av år 1951. Detta
rörlednings-system kommer att leverera omkring 17 milj m3
arabisk olja per år väl tillgänglig för europeiska
förbrukare; ytterligare utbyggt får systemet en
årlig leveranskapacitet av närmare 30 milj. m\
Denna kvantitet är likväl endast en ringa del av
Främre Orientens verkliga produktionskapacitet.
År 1949 producerades inom regionen omkring
80 milj. m3, en volym som 0111 efterfrågan
föreligger kan ökas väsentligt inom de närmaste
åren. Produktionsutvecklingen framgår av
nedanstående tabell (milj. ni3).
1940 1943 1946 1949*
Persien ............. ......... 10,5 11,8 23,6 32,0
Saudi Arabien (inkl. Bahrein) 1,9 1,9 10,5 28,5 .
Kuvveit ............. ......... — — 0,9 13,5
3,9 5,5 5,0
16,2 17,6 40,5 79,0
" Baserat på tio månaders produktionsstatistik.
Västeuropas totala oljeförbrukning var år 1948
40 milj. ni3 och beräknas överskrida 60 milj. m3
först åren 1952—53. Vid denna tidpunkt
torde Främre Orientens oljeproduktion ligga väl
över 100 milj. m3 strecket. Den europeiska
framtida oljeförsörjningen kan alltså bedömas med
största tillförsikt och tillfredsställelse
produktionstekniskt sett.
Prisutvecklingen
Den nu pågående omställningen av
transportriktningarna och produktionsbaserna för den
europeiska oljeimporten, är dock ännu icke
slutförd. En betydande del av kontinentens
oljebehov levereras alltjämt från de amerikanska
kontinenterna, och Europa kommer alltid att vara
mer eller mindre beroende av den amerikanska
försörjningsutvecklingen. Det har även uppstått
störningar, som direkt påverkat Europa och
därmed Sverige.
USA:s oljeproduktion sjönk mellan år 1948 och
1949 med ca 9 % till omkring 290 milj. ni3; en
visserligen i och för sig respektabel kvantitet,
ungefär 90 gånger större än svenska
oljeförbrukningen. Den amerikanska oljekonsumtionen föll
emellertid samtidigt blott med ca 1 %.
Skillnaden mellan produktions- och
förbrukningsvärdena kompenserades genom en betydande
importökning jämte en mild exportminskning;
konsumtionsminskningen var uteslutande
beroende av minskad efterfrågan på eldningsoljor
förorsakad av den milda vintern 1949. Då denna
retardation icke var förutsedd frigjordes stora
kvantiteter eldningsolja med ett starkt prisfall
som följd, dvs. en utveckling exakt motsatt den
under vintern 1947—48. Samtidigt föres för
närvarande i Förenta Staterna en livlig debatt om
lämpligheten av en omfattande oljeimport från
bl.a. Främre Orienten till förfång för den
inhemska oljeindustrin, vars kapacitet betraktas
som tillfredsställande, även om kravet på
sparsamhet med de egna oljereserverna på lång sikt
är av största betydelse. Den amerikanska
oljeimporten från i varje fall Främre Orienten
kommer sannolikt automatiskt att minska i och med
att efterfrågan i Europa ökar.
Sett mot bakgrunden av även de amerikanska
försörjningsförhållandena får den potentiella
oljetillgången för Västeuropas del betraktas som
tillfredsställande. Oljetillförseln påverkas dock
på ett utslagsgivande sätt av de åtgärder, som
företas i samband med Europas valutapolitiska
och monetära problem. Det är otvivelaktigt
lösningen av dessa problem, som blir avgörande för
oljetillförseln, även 0111 tillgången i övrigt är
nöjaktig. I Sverige har vi kunnat tillgodogöra oss
stora besparingar genom att utan större hänsyn
till valutakraven vår oljeimport levererats av de
mest konkurrenskraftiga marknaderna och
företagen. Detta utgångsläge är i dag av väsentligt
större betydelse än tidigare, eftersom landets
totala oljeförbrukning av samtliga oljor har ökat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
