Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1950 - Den nya oljegiven, av Hans Christer Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
323
närmare trefaldigt sedan före andra världskriget.
Det skulle vara till skada för svenska industrin,
om vi nu av valutapolitiska eller andra skäl
tvingades dirigera vär oljeimport åt visst håll
utan hänsyn till konkurrerande utbud från
andra konkurrenskraftiga leverantörer.
Frågan gäller här det globala problemet om
handelsutvecklingen mellan å ena sidan
dollarblocket och å andra sidan sterlingblocket. Detta
problem, som kanske berör olja mer än någon
annan stapelvara, är föremål för omfattande
diskussioner icke endast inom den internationella
oljevärlden utan även mellan de centrala
myndigheterna främst i USA och England. De stora
amerikanska oljekoncernerna, som har väldiga
kapital investerade i den internationella
oljeindustrin, har oroats av de europeiska
valutasvårigheterna, som kan medföra att den europeiska
oljemarknaden, när Marshallhjälpen upphör,
minskar eller mer eller mindre går förlorad för
dem.
Dessa problem måste lösas på något sätt,
eftersom de amerikanska oljebolagen har den största
andelen i världshandeln och även äger en
betydande del av världens samtliga oljereserver.
Amerikanska oljebolagens sammanlagda
utländska investeringar uppgick redan 1939 till
omkring 12 000 Mkr. De europeiska
(engelsk-hol-ländska) oljebolagen är i sin tur beroende av
den amerikanska marknaden och arbetar för
övrigt i stor utsträckning parallellt med
amerikanarna inom de stora internationella
produktionsområdena. Amerikanska kongressen lät
1946 företa en undersökning av
äganderättsförhållandena till de internationella oljereserverna.
Enligt denna rapport äger amerikanska oljebolag
40,1 % av samtliga utomamerikanska
oljetillgångar. Fördelningen av äganderätten ( %) inom
de olika produktionszonerna följer nedan:
Västra Östra Därav
halvklotet halvklotet Främre
(inkl. USSR)
Amerikanska oljebolag. 56,3 33,6 41,6
Engelsk-holländska
oljebolag ........... 29,6 44,0 52,4
övriga ............... 14,1 22,4 6,0
Av världens totala oljereserver (inkl. USA)
äger amerikanska oljebolag sammanlagt 59,5 %.
Det är givet, att något proportionellt förhållande
mellan oljereservernas storlek och den aktuella
oljeproduktionen icke behöver föreligga; detta
förhållande är helt beroende av de olika
bolagens exploateringsprogram. I Främre Orienten
förhåller sig produktionsfördelningen mellan de
amerikanska och engelsk-holländska oljebolagen
för närvarande som 1 : 1,15, med en sannolik
framtida förskjutning till de amerikanska
oljebolagens fördel. Den amerikanska tunga
industrin har särskilt specialiserat sig på
utrustningsmaterial till oljeindustrin. Den europeiska
oljemarknaden är följaktligen i verkligheten
beroende av import från såväl sterling- som
dollarleverantörer.
Även om det likväl teoretiskt sett förelåge
möjligheter att överföra den europeiska
oljeförbrukningen på sterlingsleverantörer, skulle andra
omständigheter försvåra eller omöjliggöra en
sådan konvertering. Bl.a. skulle en snedbelastning
inträda i utnyttjningsgraden av oljetillgångarna
inom samma produktionszoner, ett förhållande
som i sin tur skulle försvåra kontinuiteten av de
redan nu komplicerade koncessionsavtalen.
Därtill kommer att såväl de engelska som de
amerikanska oljebolagens produktionskostnader i
exempelvis Främre Orienten är guld- eller
dol-larkrävande inte minst i fråga 0111 royalty- och
kapitalkostnader.
Detta allmänna resonemang kan därefter
godtyckligt överföras på varje enskilt europeiskt
land utan att förutsättningarna förändras. Av
den svenska oljeimporten år 1938 levererades ej
mindre än 87 % från det västra halvklotet, i
huvudsak från USA och Venezuela. Importen och
distributionen inom landet ombesörjdes i stort
sett enbart av amerikanska och europeiska
bolag, de senare med stora produktionscentraler i
Sydamerika. De amerikanska bolagen hade en
något större marknadsandel än den europeiska
gruppen. År 1949 var landets importfördelning
ca 55 % från västra halvklotet och 45 % från
östra halvklotet, i huvudsak Främre
Orienten, vars andel för varje år ytterligare kommer
att stiga. Marknadsfördelningen de stora
oljebolagen emellan är emellertid i stort sett
densamma, även 0111 deras resp. andel av
marknaden har sjunkit på grund av de helt svenska
oljebolagens utbyggnad. Denna relativa frihet
i fråga om fördelningen av marknaden mellan
de båda stora oljegrupperna har gagnat de
svenska oljeförbrukarna. Det förefaller också, som
0111 de goda och gynnsamma
importförutsättningar, som Sverige kan redovisa, främst skulle
försämras genom en tvångsmässig dirigering av
oljeleveranserna från de olika konkurrerande
utbudskällorna.
I syfte att tränga djupare in i prisproblemet
är det av intresse att analysera vissa av de
kost-nadselement, som är av betydelse för det
slutliga priset på olja resp. kol, exempelvis
fraktkostnaderna. Den omständigheten att vi har
tillgång på kol inom Europa medan olja måste
importeras från transoceana marknader medför i
och för sig ingen prioritet för kolet. Oljan är lätt
att frakta och har minst 50 % högre effektivt
kalorivärde per viktenhet än kol. Kolfrakten från
polska och västtyska samt engelska
exporthamnar till Sverige uppgår till 1,80—2,00 kr. per
effektiv Mcal. Motsvarande frakt för olja från
amerikanska Gulfen utgör 2,40—2,60 kr. per
effektiv Mcal och från Främre Orienten 3,30—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
