Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1950 - Cellulosasprit är inte farlig att förtära, av sah - Robotisering av kemiska fabriker, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
333
arom. Man övergick alltså i ett stort antal fall från ett
brännvin med 40 % alkoholhalt till ett med 46 %, och det
är icke förvånande, om resultatet härav blev märkbart.
Ur praktisk och teoretisk synpunkt bör man kunna enas
om att både cellulosa- och potatisbrännvin är utmärkta
brännvinssorter, den ena icke mer hälsovådlig än den
andra, och man borde därför kunna överlåta åt
allmänheten att välja den sort, som bäst passar den individuella
smaken. Emellertid finns det även en nationalekonomisk
aspekt på frågan. Metanolfri cellulosaråsprit såldes under
tredje kvartalet 1949 till ett pris av 17,8 öre/1 av 50 %
sprit, medan potatisråsprit framställd under kampanjen
1948—49 kostade 63,9 öre/1 av 50 % sprit. Enligt gängse
förordning sätts samma pris på motsvarande sorter av
cellulosa- och potatissprit, och vid en årlig bränning på
25 Ml 50-procentig potatisråsprit förlorar därför
statskassan drygt 11,5 Mkr/år. Denna summa kan anses ånge
storleksordningen av de subsidier, som svenska folket årligen
betalar till potatisbrännerierna för nöjet att få dricka
deras brännvin (enl. "Sanningen om .. .", utgiven av AB
Svensk Sprit). sah
Robotisering av kemiska fabriker. Användning av
automatiska kontrollinstrument för alla delar av en process
och samordning av de olika instrumenten på lämpligt sätt
kallas robotisering av processen. Skillnaden mellan denna
och vanlig automatisk kontroll är, att de olika
kontrollorganen vid den förra gjorts beroende av varandra genom
speciella instrument, som bestämmer deras samarbete. Alla
operationer, som i vanliga fabriker utförs av personalen,
sker alltså automatiskt enligt ett på förhand bestämt
schema. Robotisering innefattar sålunda kontroll av
processens variabler, vilken utförs av automatiska
kontrollinstrument; bestämning av de olika enhetsprocessernas
ordningsföljd och deras koordination inom hela följden
av processer; kontroll av resultatet och av de automatiska
instrumentens funktion. De två sista grupperna av
uppgifter fullgörs av samordningsorganen. Robotiseringen
sparar dyrbar mänsklig arbetskraft och frigör denna för
uppgifter, som icke kan automatiseras. Den kan användas
på alla slag av processer, periodiska, halvkontinuerliga
och kontinuerliga, och ju mer komplicerade processerna
är, ju fördelaktigare för att icke säga nödvändigare är en
robotisering.
Fullt automatiserade fabriker ger en billigare produkt
icke blott genom minskning av den direkta
arbetskostnaden utan även av den indirekta, varmed menas
förluster orsakade av oundvikliga fel hos den mänskliga
faktorn. Under det en riktigt utförd robotisering garanterar
ett oföränderligt genomförande av de olika processerna i
en fabrikation, förekommer nämligen många brister vid
mänsklig kontroll, t.ex. felaktig satsning, oriktig
ordningsföljd mellan olika operationer, olämplig hastighet vid
tillsats av material, felaktig bedömning av ändpunkter vid
olika processer och felläsning av instrument. En man kan
helt enkelt hoppa över en detalj i operationen på grund av
trötthet, vårdslöshet eller i ren distraktion. Vid en
driftstörning av något slag uppstår en kapplöpning mellan
den mänskliga reaktionsförmågan och den hastighet,
varmed störningen byggs upp. Alla dessa brister vid mänsklig
kontroll orsakar förluster av råmaterial, onödig
arbetskostnad, överbelastning och därmed onödig förslitning av
apparaturen. De leder till höga underhålls- och
amorteringskostnader, onödiga risker vid fabrikationen, vilka
t.o.m. kan medföra allvarliga förluster i liv och egendom.
Robotisering kan förhindra alla sådana indirekta
kostnader.
Läsaren frågar nu säkerligen: "Men vad händer, om
roboten skulle krångla?" Härpå svaras, att
samordningsorganen skall övervaka alla automatiska
kontrollinstrument och ge larm, om det blir fel på något av dem. Den
mänskliga faktorn vid övervakningen elimineras alltså,
varigenom säkerheten blir större, och det blir lättare att
lokalisera uppkomna fel. Man torde dock kunna invända,
att en övervakning av samordningsorganen dock måste
ske, ty blir det fel på dessa, strejkar ju hela systemet.
Dettas pålitlighet synes alltså helt och hållet bero av
samordningsorganens driftsäkerhet. Enligt uppgift har några
fabriker i USA dock robotiserats, och flera sådana
anläggningar lär vara under utförande.
Nu för tiden använder de flesta välbyggda fabriker
automatisk kontroll för många av sina processer. Problemet
blir då att automatisera samordningen av de olika vart
för sig kontrollerade fabrikationsstegen. Detta är just vad
apparatföraren gör, ty han koordinerar operationerna i sin
hjärna. Vid robotisering ersätts denna helt enkelt av en
mekanisk, elektrisk eller elektronhjärna. Den enklaste
typen torde vara den, som kan användas vid periodiska
processer i ett enda steg. Detta består dock vanligen av
flera enhetsoperationer, som naturligtvis måste samordnas.
Ett mer komplicerat problem uppstår vid periodiska
processer, som består av mer än ett huvudsteg. I dylika fall
är det nämligen icke blott nödvändigt att robotisera varje
sådant huvudsteg för sig, utan de måste dessutom alla
samordnas till ett totalt produktionsschema. Ytterligare
komplikationer uppstår, när en viss apparatur skall
användas alternativt för oUka processer, ty det blir då
nödvändigt att installera ganska omfattande
omkopplingsanordningar för de samordnande instrumenten. Trots detta
torde dylika problem i allmänhet kunna lösas utan
orimliga kostnader.
Helt andra problem uppstår vid robotisering av
kontinuerliga processer. I sådana fall är det nödvändigt att upprätta
samordning och tidsföljd för alla olika enhetsoperationer
utförda i varje huvuddel av den kontinuerliga apparaten.
Varje sådan del måste kunna köras upp från stillestånd
till fortvarighetstillstånd i drift, den skall behålla
jämvikten i det senare och kunna köras ned till stillestånd på
ett ordnat sätt. Vidare måste varje steg bringas i rätt
relation till andra kontinuerligt drivna steg, så att
totalprocessen får ett jämnt förlopp. Vid halvkontinuerliga
processer utförs en del av fabrikationsstegen periodiskt och
andra kontinuerligt. De förra måste behandlas på samma
sätt som en flerstegs periodisk process, och de senare
måste samordnas med dem, så att de startas, når
jämvikt och stoppas i rätt tid och på rätt sätt. Denna
samordning av de principiellt olikartade periodiska och
kontinuerliga processerna är naturligtvis icke lätt att
genomföra, och halvkontinuerliga processer torde därför vara
svårast att robotisera.
De faktorer, som inverkar på valet av koordinerade
instrument för en robotiserad anläggning, skiljer sig
betydligt från dem, som bestämmer instrumenttyperna vid
automatisk kontroll av enstaka processers variabler. I senare
fallet avser man nämligen att befria apparatföraren från
den reglering av processens variabler, som är nödvändig
för att upprätthålla vissa betingelser för den genomförda
reaktionen. Däremot är instrumenten vid vanlig
automatisk kontroll ej avsedd att befria personalen från
ansvaret att hantera dem på rätt sätt. De samordnande
instrumenten vid robotisering har emellertid just denna
uppgift; därför måste större fordringar ställas på dem,
och det blir nödvändigt att noga överväga, vilka dessa
fordringar är. Man måste t.ex. på förhand fastställa, på
vad sätt instrumenten skall reagera, hur noggrann
reaktionen skall vara, karaktären av processens eftersläpning
och i vilken grad instrumentens reaktion måste avpassas
på grund av denna. För att kunna välja rätta instrument
för robotisering fordras alltså en ingående kännedom om
processen och en grundlig undersökning av olika
instruments särskilda lämplighet. När den rätta
instrumenttypen valts, uppkommer frågan om dess pålitlighet under
längre tid. Det kan då konstateras, att instrument i det
utförande, som numera står till förfogande, sällan
strejkar, om de underhålls och sköts riktigt. Förhållandet kan
emellertid ha mycket tråkiga följder, ty kännedomen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
