Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1950 - Brytning och destillering av oljeskiffer i Förenta Staterna, av Ernst J A Rothelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Utsprängt område med byggnader i nivå med
botten-lagren i oljeskifferserien; överst t.v. går vägen fram till de
tre stollöppningarna (se fig. 2), upptill de i dagen utgående
skifferlagren.
kostnaderna för anläggningarna ej var av primär
betydelse. Man tänkte också, att en moderat
ökning av produktionskostnaderna för naturlig olja
skulle medföra, att olja ur skiffrarna skulle
kunna erhållas till samma produktionskostnader.
Kongressen beviljades 30 M$ att användas till
ett femårsprogram för produktion av syntetiska
bränslen och uppdrog åt regeringen att genom
Bureau of Mines genomföra planerna. Omkring
6 M$ av denna summa avsattes för experiment
med oljeskiffer vid Rifle, där arbetet påbörjades
1945 sedan planerna godkänts, och för forskning
rörande oljeskiffer och skifferolja vid Bureau of
Mines experimentstation vid Laramie, Wyoming.
År 1948 beviljade och utanordnade kongressen
ett tillägg av 30 M$ för utsträckning av
programmet ytterligare tre år.
Förberedande arbeten
Innan arbetet kunde påbörjas måste en
noggrann planläggning ske. Dessutom måste en hel
del rena pionjärarbeten utföras, innan
anläggningarna för brytning och destillation av
oljeskiffern kunde påbörjas1. Ett komplett
vattenledningsverk måste uppföras med pumpstation,
reningsanordningar och distributionssystem
jämte kloakledningar. Dessutom måste 50
bostadshus, garage, kontor, reparationsverkstäder,
kraftstation, kraftledningar,
ångpanneanläggning, laboratorier för olika undersöknings- och
kontrolländamål och 16 km landsväg anläggas.
Först därefter kunde de förberedande arbetena
med skifferns brytning igångsättas och
anläggningar för krossning, transport och lagring av
skiffern samt retortanläggningar för
destillationen påbörjas.
Vägarbetet igångsattes 1945 och vägen blev i
stort sett trafikabel samma år; 1946 gjordes
vägbanan i ordning i slutgiltigt skick och 1947
ordnades slänter och andra detaljer. Stigningen upp
till gruvan är i genomsnitt 10 % och på några
ställen 14 %. För hus och anläggningar
utsprängdes och avröjdes ur den brant stupande
bergväggen ett område om ca 4 000 m2 i nivå
med bottenlagren av oljeskifferserien (fig. 1).
Alla byggnader uppfördes av eldfast material.
Vattnet i gruvan nedfördes genom ett
diamantborrhål från den överliggande bergsplatån. Detta
borrhål hade gjorts tidigare vid
provborrningarna av oljeskifferlagren. En 4 km lång
elkraftledning drogs från destillationsanläggningen upp till
gruvan.
Planering av gruvbrytningen
De områden inom vilka provbrytningen
påbörjades benämnes "Naval oil shale reserves" nr 1
och 3 och ligger i östra utkanten av Rifle-De
Beque-området1-3. Storleken är ca 260 km2, men
hela området underlagras ej av oljeskiffer. De
oljeskifferfria områdena avses komma till
användning för framtida över jordsanläggningar.
"Naval oil shale reserve" nr 2 ligger i Utah. De
rika oljeskifferlagren inom Rifle-området är 21 m
mäktiga och oljeinnehållet beräknas till ca 110 1
råolja per ton. Mahogany-lagret, som har en
mäktighet av 1,2 till 2,1 m, håller ända upp till
närmare 290 1/t. Hela det 21 m mäktiga lagret
kommer att ge 50—75 milj. fat olja per kvadratmile
vid en motsvarande brytning av ca 100 Mt
skiffer. Oljeskifferlagren ligger 2 460 m över
havsytan och 750 m över Colorado River, 180 m
under bergplatåns nivå och 16 km väster om Rifle.
När man började planera val av botningsmetod
för oljeskiffern stod fortfarande det gruvrum,
som hade ursprängts vid försöken på 1920-talet,
i god kondition. Trots att taket var mera än 20
år gammalt kunde inga ras iakttas. Det första
problemet, som skulle lösas, var att bestämma
hur stora spännvidder man skulle kunna
använda i de utbrutna rummen med bibehållen god
hållfasthet hos taket, utan att särskilda stöd
skulle behöva sättas in. Representativa prov av
Mahogany-lagret och det överliggande
oljefattiga taklagret togs ut och undersöktes3. De
teoretiska beräkningarna, som gjordes med utgång
från dessa provningsresultat, visade, att det
överliggande taklagret erhöll tillräckligt stöd av
kvar-satta kvadratiska pelare med 18 m sida.
Mellanrummen mellan dem åt alla håll kunde även
göras 18 ni.
För att pröva de teoretiska beräkningarna
ut-bröts under 1946 ett rum med horisontalmåtten
15 m X 30 m i översta delen av skifferlagren
med överlagrande bergarter som tak, i det
gruvområde, inom vilket den utskrädda skiffern
skulle brytas. I maj 1947 utvidgades bredden
till 18 m, under augusti samma år till 21 m
och i november 1948 till 24 m. I taket till detta
rum uppsattes mikroindikatorer, som skulle visa
takets nedbuktning, och geofoner, som skulle
uppfånga det ljud, som alltid uppstår i samband
med rörelser i berggrunden. Instrumenten
avlästes och observationer gjordes dagligen. Vid
slutet av 1949 hade taket i observationsrummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
