Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 22 april 1950 - Självkostnadsberäkning vid mekanisering av järngjuterier, av Oscar Warne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
353
Självkostnadsberäkning
vid mekanisering av järngjuterier
Överingenjör Oscar Warne, Katrineholm
Mekanisering innebär vanligen, att den
manuella arbetskraften i större eller mindre
utsträckning ersättes med maskinella anordningar.
Mekaniseringen kommer att på ett mycket
påtagligt sätt beröra de för en tillverkning så
viktiga faktorerna: arbetskraft, produktivitet och
ekonomi.
Vad gjuterierna beträffar avser man väl i regel
en mekanisering av transporterna, men även en
övergång från hand- till maskinformning är ett
viktigt mekaniseringsproblem. Det visar sig även,
att en sådan mekanisering är den ur
självkostnadssynpunkt mest betydelsefulla. Vid
mekaniseringen får man i första hand ta hänsyn till
ökat omkostnadspålägg och ökad kassation och
vidare till kostnaden för modellutrustningen,
varvid man måste beakta det antal
arbetsstycken, som beställningen omfattar. Det visar sig,
att man med lämplig mekanisering och
modellutrustning med fördel kan maskinforma
beställningsserier, som tidigare planerats i
handformningen. Vid mycket stora serier måste man
överväga, om järnmodell skall tillverkas, varvid
anskaffningskostnaden för modellerna visserligen
blir avsevärt högre än för trämodell (vid
hand-formning) men modellkostnaden per gjuten
detalj lägre.
överhuvud taget är meningarna mycket delade
bland industrimän om de ekonomiska
konsekvenserna av en mekanisering. Detta är mest
framträdande för gjuterier, och anledningen
härtill torde vara, att en riktig fördelning av
kostnadselementen vid ett gjuteri är mycket svår att
genomföra, varför självkostnadskalkylerna är
bristfälliga och missvisande vid många gjuterier.
Från gjutmästarhåll har framhållits, att
gjuteriet är styvmoderligt behandlat inom ett
företag av typen gjuteri — mekanisk verkstad. Detta
skulle bero på att de blivande ingenjörerna vid
de olika undervisningsanstalterna får ingen eller
ringa undervisning i gjuteriteknik. Det torde ej
heller kunna förnekas, att företagsledare vid
företag av nämnda typ ofta ej gjort större
ansträngningar att tränga in tillräckligt i gjuteritekniska
problem. De större företagen har dock numera
som gjuterichefer teoretiskt och praktiskt sko-
657.47 : 621.741.2
65.011 : 621.744
lade metallurger, och i sådana fall löses givetvis
hithörande problem lättare.
Såväl företagsledaren som gjuterichefen har
ända tills på senare år saknat ett så viktigt
hjälpmedel som arbetsstudier. Dessa är absolut
nödvändiga för en fullständig bedömning av de
frågor, som står i samband med en mekanisering.
Vid en del gjuterier, som planerat eller
genomfört mekaniseringar, har mekaniseringarna
baserats på bristfällig analys av verklig tidsvinst
vid övergång från manuellt arbete till mekaniska
anordningar. Med stöd av systematiska
arbetsstudier får man dessa frågor belysta. Det ligger
nära till hands att undersöka, om ej den
önskvärda ökningen av gjuteriets kapacitet kan
erhållas med andra medel än en omfattande
mekanisering av transportsystemet, t.ex. modernare
formmaskiner, särskilda avgjutare och
uppsla-gare etc. Vid många av våra gjuterier har vi
under senare år oberoende av mekanisering fått
en ökad produktion på grund av ökad
arbetsintensitet och bättre utnyttjande av arbetstiden.
Mekaniseringens inverkan
på produktion och lönsamhet
Mekanisering i en eller annan form är i varje
fall en säker väg till höjd produktion per
mantimme. Det är dock nödvändigt att göra klart för
sig, hur stor den ekonomiska vinsten av själva
mekaniseringen blir. Jag besökte för några år
sedan en mindre konfektionsfabrik, där man
enligt uppgift fått 30 % produktionsökning
genom att införa flytande tillverkning. En
transportbana förde klädesdetaljerna från den ena
arbetsoperationen till den andra. Det visade sig
emellertid, att detaljerna lika bekvämt kunde
överräckas från den ena symaskinen till den
andra. Produktionsökningen hade uppnåtts
genom att man skapat ordning och reda i
tillverkningsprocessen, och genom att arbetstiden
individuellt utnyttjats bättre.
Vid planering av en mekanisering måste man
även beakta problem av arbetspsykologisk,
fysiologisk och social natur. I början av 1930-talet
fanns ett mycket stort motstånd bland arbetarna
mot förbättring av arbetsmetoderna. Vid för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
