Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 22 april 1950 - Krompläterade motorcylindrar, av J van der Horst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.360 TEKNISK TIDSKRIFT
för oljan skall åstadkommas, måste ytmaterialet
ges en viss porositet, som erhålles genom en
speciell tillverkningsmetod, grundad på en
intressant upptäckt:
Genom omkastning av elströmmens riktning
efter pläteringsprocessen, frigöres krommetall.
Detta avskiljande får emellertid icke formen av
jämnt och över ytan likformigt avskiljande, utan
den kvarblivande kromytan får en oregelbundet
rustik nästan kristallinisk struktur. Detta
förklaras av det förhållandet, att efter pläteringen
uppkommer små interkristalliniska spänningar
i kromlagret. Efter elektrolytströmmens ompo-’
lansering angripes metallytan i första hand
längs linjerna för de största spänningarna (fig.
2). Bilderna a, b, c, visar vid ensidig plätering,
hur provstycket böjes efter pläteringsprocessen
på grund av uppkommande spänningar och
sedan delvis rätas ut efter den omkastade
elektrolysen på grund av sprickbildning, som minskar
spänningarna. Bild d visar inverkan vid
dubbelsidig plätering, varvid sprickbildning
uppkommer redan vid pläteringsprocessen.
Genom det nu nämnda förfaringssättet får
kromytan i mikrofotografi utseende enligt fig. 3,
om processen drives tillräckligt långt. Efter
maskinbearbetning blir den till utseendet jämn men
har mikroskopiska kaviteter, varigenom
oljefilmen kvarhålles. Kaviteterna har dels formen av
håligheter i den eljest homogena, omgivande
ytan eller av kanaler, som uppdelar den plana
ytan i små platåer. Utseendet av kromytan
framgår dels av mikrofotografierna, fig. 4 och 5, samt
av fig. 6, vilken senare även visar utseendet av
ordinär tät kromyta och porös yta i profil.
Förfaringssättet fordrar självfallet mycket stor
omsorg, emedan för svag verkan ("etching")
icke ger tillräcklig adhesionsförmåga och för
stark verkan gör det skyddande kromlagret för
tunnt och ökar möjligheten för korrosiva
angrepp på basmetallen i kaviteterna.
Avnötningen i motorcylindrar är, som bekant,
störst i övre delen av loppet eller vid översta
kolvringens läge vid slagets övre dödpunkt. Den
porösgjorda ytan kommer därför så småningom
att här förlora sin adhesionsförmåga i mån av
den fortgående nötningen. I nedre delen kommer
dock alltid tillräcklig porositet för oljefilmens
kvarhållande att finnas.
Den tredje olägenheten med krompläterade
cylinderytor är risken för att kromlagret så
småningom kommer att flaga av, på grund av
otillräcklig förbindning med det underliggande
basmaterialet, gjutjärn e.d. Bortfallandet av delar
av kromlagret — det sker i regel fläckvis —
gjorde sig mycket olika gällande både i olika
slag av motorer och t.o.m. i olika cylindrar i
samma motor. Om det förekom, visade det sig
nästan alltid inom ungefär ett års drift, och i
varje fall kunde stark korrosion på basmetallen
Fig. 3. Mikrografi av krompläteiacl metallyta efter
porös-göring genom omkastning av elektrolysströmmen (50 Xj-
Fig. 2. Spänningar i krompläteringen; a. före pläteringen,
b. efter 1 h plätering, c. efter sprickbildning, d. efter
dubbelsidig plätering.
Fig. 5. Mikrofoto av slipad, porösgjord kromyta (50 XJ-
Fig. i. Mikrofoton av kromytor, t.v. oslipad ordinär yta,
t.h. slipad och porösgjord kromyta (AO X).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
