Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 22 april 1950 - Estetik i sjönöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.376
TEKNISK TIDSKRIFT
Estetik i sjönöd
I den senaste årliga översikten över
skepps-byggnadsverksamheten i Sverige (Tekn. T. 1950
s. 229) gavs en övertygande bild av denna
industris imponerande frammarsch på
världsmarknaden under senare år. Att den nu står på tredje
eller fjärde plats inom världsskeppsbyggeriet
med en leveransförmåga, som utgör ca 20 % av
världens normala fartygsproduktion, är en vacker
fortsättning på den grund, som Hugo Hammar
och andra skeppsbyggeriets pionjärer har lagt.
Även om denna framgång har gynnats av
konjunkturerna är det dock otvivelaktigt, att
lejonparten är att tillskriva den tekniska och
affärsmässiga framåtanda, som våra svenska varv,
liksom även rederierna, har visat och som har yttrat
sig såväl i en framsynt tillämpning av nya
konstruktiva erfarenheter som i en berömvärd
riskvilja vid utökningen av varvens kapacitet och
byggandet av nya enheter i vår handelsflotta.
Så långt är alltså den svenska
skeppsbyggnadskonsten värd allt det beröm den kan få.
Tekniken är invändningsfri. Men har vi lika stora
skäl att prisa den svenska varvsindustrin och
de svenska fartygsbeställarna när det gäller
fartygens estetiska utformning?
Detta är icke någon ny frågeställning. I
Teknisk Tidskrift har den kommit till synes många
gånger. Det räcker kanske med följande citat ur
Gösta Kauderns uttömmande översikt "Teknisk
och estetisk formgivning av fartyg" (Tekn. T.
1946 s. 897): "Många tycker kanske, att allt
detta är att göra för mycket väsen av utseendet,
som ju ändå ej är så viktigt. Det hör emellertid
till de värden, som ej kan uppmätas på samma
sätt som de rent tekniska och ekonomiska
faktorerna dvs. med kalla siffror, och detta är nog
anledningen till, att teknikern ofta har svårt att
rätt bedöma dess betydelse."
Dessa ord kommer åter i tankarna, då man tar
del av Svenska Amerika Liniens i dagarna
beställda nybygge. Inte för att rederiet skulle ha
visat bristande intresse för exteriören. Man har till
och med (Sv. Sjöfartstg 1950 s. 522) ritat upp tre
skorstensprofiler, en "konservativ", en "extrem"
och en "mitt emellan", och bett fartygsbyggare,
sjöfartsfolk och rederiets anställda yttra sig om
dem.
Nu kan man till att börja med fråga sig, varför
just dessa skulle tillfrågas, och inte de
stuveri-arbetare som skall umgås med fartyget, de
affärsmän som skall ha det till miljö under sina
resor, eller de resebyråmän som skall locka
turister till fartygets kryssningar. Vilka man
frågade kan emellertid kvitta, resultatet skulle
ändå ha blivit detsamma. Som läsaren redan har
gissat, fick mellanalternativet 80 % av rösterna,
och rederiet som det från början hade tänkt sig.
Man har också svårt att på allvar ta en
förfrågan, som ställer till uppgift att "välja"
utseende för ett fartyg, där hela silhuetten redan är
fastlagd — med undantag för skorstenarna.
Dessutom var det förutsatt, att man skulle ha
två skorstenar, och det skulle vara två tjocka
skorstenar. Att för övrigt dessa skorstenar, vilka
som alla vet huvudsakligen är attrapper utan
väsentligt tekniskt berättigande, fortfarande, år
1950, skall anses omistliga, hör till samma slag
av vanetänkande som säger, att en
fartygsinredning antingen skall vara en vaddig efterbildning
av en engelsk klubb, eller också en ödslig låda
av exotiska träslag.
Nu är det inte heller genom
gallupundersök-ningar som man löser estetiska problem. Det gör
man genom att lägga hela ansvaret i en enda
mans hand och med fullt förtroende för hans
smak och omdöme låta honom leda och
bestämma i det estetiska projekteringsarbetet. En sådan
man, om han är av den rätta sorten, behöver
sannerligen ingen marknadsundersökning för att
vägleda sig. Estetisk känsla och kunnighet är för
honom alldeles tillräckliga vägvisare för att
åstadkomma ett fartyg, vilket är en produkt av
vår tid och som erbjuder en miljö, vilken också
är vår egen.
Om sedan slutresultatet förefaller "extremt" för
sådana som vill tänka bekvämt, är det bara ett
pius som beställaren snarare bör vara tacksam
än chockerad över. Det finns nämligen
tillräckligt många exempel på, hur en estetiskt
avancerad konstruktion, som är tekniskt sund, har
ett betydande försäljningsvärde. Förresten är det
som är avancerat i dag "commonplace" om tio
år. Icke minst därför skall fartygsarkitekturen
— liksom all estetik — sikta i överkant på den
allmänna smaken. Den måste vara nydanande,
och inte parasitera på det förgångna.
Det danska skeppsbyggeriet har på många sätt
visat en ur denna synpunkt framsynt — och
utan tvivel både tekniskt och affärsmässigt
riktig — inställning till båtbyggandets estetiska
problem (Tekn. T. 1949 s. 953). Är inte det
svenska snart moget för att ta det djärva klivet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
