- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
384

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1950 - Nya forskningsresultat inom spänningsoptiken, av Ludwig Föppl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.384

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. Diagstång med hål; a utan
avlastningssnitt; b med svagt krökta
avlastningssnitt nedåt från hålet,
varigenom största påkänningen
minskats från 14,5 till 10,5.

Redan denna enkla regel är ofta tillräcklig för
tolkning av bilden. Huvudspänningsskillnaden
gx—a» sammanhänger nämligen med
huvudskjuv-spänningen rm på följande sätt
rm= % <X—ch)
Enligt Mohrs och Guests hållfasthetshypotes är
huvudskjuvspänningen ett lämpligt mått på
materialets påkänning i den studerade punkten,
och således är isokromens ordningstal ett relativt
mått på storleken av påkänningen.

Om man endast är intresserad av att finna den
punkt, där påkänningen är störst, är det således
tillräckligt att söka isokromen med det högsta
ordningstalet.

För att ur isokromens ordningstal beräkna hu-

Fig. 2. Isokliner och därur konstruerade
huvudspännings-linjer i dragprovstavar med hål.

vudskjuvspänningens storlek behöver man en
kalibrering. Denna utföres enklast
experimentellt på en stav, som har skurits ur samma platta
som modellen och som även har undergått
samma behandling. Om staven utsättes för ren
böjning, fördelar sig spänningarna och därmed
iso-kromerna likformigt över tvärsnittet. Med
kännedom 0111 böj momentets storlek kan man ur
isokromernas antal lätt beräkna
kalibrerings-konstanten.

I somliga fall vill man utöver ovanstående
värden även bestämma huvudspänningarnas storlek
och riktning i varje punkt. Även detta kan
åstadkommas med hjälp av spänningsoptiken, och då
bestämmer man först, förutom isokromerna,
även isoklinerna, som är kurvor längs vilka
huvudspänningarnas riktningar är konstanta.

Spänningsoptikens grundekvation

Den ovan nämnda fasförskjutningen mellan
delstrålarna, sedan de har passerat den
belastade modellen, är icke blott proportionell mot
huvudspänningsskillnaden utan även mot
modellens tjocklek. Vidare beror den på det använda
ljusets våglängd, vilket tydligt syns, 0111 man
använder vitt ljus. Då får man nämligen ett helt
spektrum för varje ljus linje, och därför måste
man utvälja linjer av en viss färg, när man skall
bestämma ordningstalet. Därav kommer namnet
isokrom ("lika färg"). Av denna anledning
användes vanligen enfärgat ljus vid
spänningsoptiska experiment.

Fasförskjutningens beroende av ovan nämnda
storheter kan sammanfattas i följande formel,
som kallas spänningsoptikens grundekvation

S = Cj (01 — 02)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free