Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1950 - Undersökning av fasta fasers inverkan på flotationsförloppet, av Sture Mörtsell och Åke Schwalbe - Tjockleken hos tennskiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.448
TEKNISK TIDSKRIFT
Kopparkis och järn
I åtskilliga anrikningsverk har man trott sig finna, att
flotationsresultatet blir olika, oin malmen finmales i en
kvarn med stålkulor eller om finmalningen sker i en
sten-infodrad kvarn med flintbollar. Från Climax har
rapporterats resultat (Min. a. Metallurgy, juni 1946), som visar
en betydande försämring av utvinningen av molybdenglans
vid målning med järnkulor.
Denna fråga har närmare studerats i samband med några
laboratorieförsök, som närmast gingo ut på att utforska
olika sätt att selektivt flotera en komplex sulfidmalm med
blyglans, zinkblände och kopparkis med ca 1,5 % Pb,
1,5 % Cu och 4,6 % Zn. Efter krossning och målning av
malmen avsåg man i princip att i första hand frambringa
ett blyglans-kopparkiskoncentrat genom selektiv flotation
med xantat under samtidig nedpressning av zinkbländet
med cyanid.
Redan vid de första försöken märkte man att
koppar-kisen ej ville flotera tillfredsställande, sedan malmen malts
med stålkulor i en kvarn av järn, vilket den emellertid
gjorde, sedan man malt malmen med porslinskulor i en
kvarn av porslin. Vid en serie försök maldes malmen först
under olika lång tid i järnkvarn och överfördes sedan till
en porslinskvarn, där den färdigmaldes, varefter flotation
utfördes. Därvid visade sig flotationsresultatet för
koppar-kisen bli sämre och sämre, ju längre tid malmen maldes i
järnkvarn.
För närmare studium av betingelserna för förgiftning av
kopparflotationen följde man vid en serie försök ett
noggrant standardiserat flotationsschema med bl.a. bestämda
reagenstillsatser. Vid samtliga dessa försök maldes malmen
i porslinskvarn, utom vid ett försök, då den maldes i
järnkvarn. Genom flotation uttogs i samtliga fall ett
råkoncen-trat av blyglans och kopparkis, vilket därefter repeterades.
De enda avsiktliga variationerna i utförandet från ett
försök till ett annat gjordes i samband med målningen, då
man vid de olika försöken tillsatte olika mängder
järnpulver, natriumnitrit (NaN03), Ferrihydroxid (Fe203 • H20)
och ferrosulfat (FeSOJ. Vid ett försök (9) uteslöts
cyaniden vid flotationen.
Fig. 4 visar utbytet samt halt av koppar i bly-koppar-
Fig. 3. Utvinning av kalkspat och apatit vid flotation, C
resp. A i destillerat vatten med varierande mängder olein,
kalkspat i apatithaltigt vatten, A c apatit i
kalkspat-haltigt vatten.
Fig. 4. Utvinning och halt av koppar i
bly-kopparkoncentratet sedan malmen malts i porslinskvarn tillsammans
med olika mängder järnpulver och andra reagens samt
sedan malmen i sista försöket malts i järnkvarn. Pulpens
pH-värde vid alla försök ca 9,5, utom vid försök 11, där
det var ca 6,5. Använda reagens är Ca(OH), 800 g\t, xantat
(20 % etyl- och 80 % amylxantat) 110 glt, pinol 65 glt,
ZnS04 UO glt och NaCN UO glt, utom i försök 9, där
NaCN utelämnades.
koncentratet vid de olika försöken. Försöken 1—7 visa,
att en successivt stegrad tillsats av järnpulver vid
målningen alltmer hindrar kopparkisen att flotera. Sålunda
sänktes kopparutbytet från ca 75 % till 55 % vid en
järntillsats av 0,6 kg/t malm, vilket för övrigt motsvarar
normal slitning på kulor och infodring i ett anrikningsverks
kulkvarnar vid måttlig nedmalning, ökades järntillsatsen
vid målningen till 5,0 kg/t malm, sänktes kopparutbytet
ända ned till ca 4 %. Allra sämsta flotationsresultatet
uppnåddes, sedan malmen malts i järnkvarn (försök 12).
Försök 9 visar att en tillsats av järnpulver ej medförde
förgiftning av kopparflotationen, om cyanid ej var
närvarande. Å andra sidan visa försöken 10 och 11, att tillsats
av ett järnsalt i stället för järnpulver före flotationen med
cyanid ej i högre grad hindrade kopparkisen att flotera.
Med ledning av de ovanstående försöksresultat skulle
man kunna tänka sig att förgiftningen vid
kopparflotationen beror på bildning av ferrocyankoppar, vilket
inträffar endast, om det i neutral eller alkalisk pulp finns
tillgång till fri ferro jon. Finns tillgång på metalliskt järn,
går detta successivt i lösning i form av ferrojon, och ingår
i frigöringsögonblicket förening med cyan och koppar,
innan oxidation till ferrijon hunnit inträda. Försök 8, som
avsåg att genom tillsats av något reagens finna ett sätt att
häva järnets giftverkan, gav ett resultat, som pekar åt
positivt håll. Natriumnitrit har i andra sammanhang på
grund av sin reducerande effekt visat god inverkan, t.ex.
vid flotation av magnetkis (Jernkont. Ann. 1946 s. 411).
Det ligger synbarligen nära till hands att försöka skilja
blyglans från kopparkis i ett bly-kopparkoncentrat genom
flotation av blyglansen efter tillsats av järnpulver och
cyanid för nedpressning av kopparkisen, och sådana
försök gåvo också bättre resultat än försök, i vilka
kopparkisen nedpressades med endast cyanid.
Tjockleken hos tennskiktet vid löpande elektrolytisk
förtenning av plåt kontrolleras av en mätare, som
elektriskt kombinerar värden på plåtbredd och plåthastighet
med elektrolysström och badkonstanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
