- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
494

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Konstruktion, av David Zetterholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.494

TEKNISK TIDSKRIFT

50000

Fig. 2. Kostnad för konstruktionsdelar beroende au
spannlängden.

u

kV /
4*0

Fig. 3. Reaktans och koronaspånning vid varierande
linavstånd för duplexlinor 2 X 592 mm*.

nåden varierar för de konstruktionsdelar, som
beror av spannlängden. Vid stolpplaceringen har
medelspännvidden blivit 319 m och den största
spannlängden 555 m. Faslinornas uppspänning
begränsas av risken för vibrationer.
Erfarenheten har visat, att uppspänningen bör ligga
ungefär på 6 kp/mm2 vid 0°C och egen vikt. Härvid
stöder vi oss på vår egen erfarenhet och praxis i
USA och England. I ett land som vårt med låg
medeltemperatur bör uppspänningen hållas
proportionsvis lägre än i länder med hög
medeltemperatur.

De båda linorna i varje fas har placerats i
samma horisontalplan. Vardera linan har en
totalarea av 592 mm2, uppbyggd av 70 mm2 stål och
522 mm2 aluminium. Avståndet mellan linorna
har bestämts till 45 cm såsom en kompromiss
mellan fordran på låg reaktans och hög
korona-spänning. Som framgår av fig. 3 är det
fördelaktigt med hänsyn till reaktansen och därmed
överföringsförmågan att ha så stort avstånd som
möjligt. Som synes har koronaspänningen sitt
högsta värde vid ca 30 cm och avtar vid ökat
avstånd. Som kompromiss har man stannat vid
45 cm. Valet av duplexlinor i stället för enkla
linor med stor diameter har baserats på ingående
prov ocs utredningar. Förutom bättre
överföringsförmåga Och koronaspänning har
duplex-anordningen praktiska fördelar vid linans
tillverkning och montage, men den medför ökade

påkänningar på isolatorer, reglar, stolpar och
fundament, som därför måste göras kraftigare.

Kostnadsjämförelsen i tabellen ger en
uppfattning om vad de ökade belastningarna betyder
för konstruktionerna. Kostnaden anges för två
380 kV ledningar, den ena med enkelledare med
908 mm2 area, den andra med duplex 592 mnr
som Har språngsledningen. För jämförelsens
skull är kostnaderna uttryckta i % av totalpriset
för 908 mm2 ledningen.

908 mm2 2 X 592 mm2

Fundament ................... 16,7 19,4

Stolpar ....................... 23,6 29,5

Linor ........................ 27,3 36,0

Isolatorer .................... 7,1 8,2

Administration ................ 12,0 13,8

Diverse ...................... 13,3 13,0

Totalt 100,0 119,9

Största merkostnaderna gäller stolpar, linor och
fundament. Den totala fördyringen blir ungefär
20 %. Eftersom överföringsförmågan ökas med
30 % och merförlusterna blir ganska måttliga,
ställer sig duplexlinorna fördelaktiga.

Mellan duplexlinorna finns en attraherande
elektromagnetisk kraft, som kan bli så stor, att
linorna dras tillsammans och sedan blir kvar i
hopslaget läge. Beräkningar och prov visar, att
man därför måste ha avståndet mellan linorna
fixerat i punkter, som högst får ligga på 330 m
avstånd från varandra. För att
koronaspänningen inte skall gå ned under
radiostörningsgrän-sen, måste man också förhindra, att vinden för
linorna närmare varann än ca 20 cm. Under det
värdet sjunker nämligen koronaspänningen
mycket hastigt, som framgick av fig 3. För att
närmare studera mekaniken vid linornas
sammanslagning har vi byggt tre provspann utanför
Uppsala om vardera 460, 300 och 200 m. Efter
proven har vi bestämt avståndet mellan
distansstängerna till 130 m. Dessa har konstruerats så,
att de fria linrörelserna inte blir nämnvärt
påverkade. Fig. 4 visar den distansstång, som skall
användas. Den är tillverkad av silumin och stål
och tillåter de längsgående rörelserna hos
linorna genom att den har leder.

Fasavståndet för ledningen blir normalt 12 m.
Linorna uppläggs i hänglinhållare av smitt stål,
fig. 5. Som skydd för linan monteras en lind-

Fig. i.
Distansstång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free