Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Konstruktion, av David Zetterholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.496
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Raklinjestolpc; t.v. för 200 kV och t.h. för 380 kV.
dena varför vi nu prövar olika metoder att
effektivisera j ordningarna.
Stolpkonstruktion
De stora avstånden i vårt land har medfört
vissa särdrag hos våra kraftledningar för högre
spänning. Med hänsyn till räntabiliteten har det
varit nödvändigt att i stor utsträckning bygga
ledningarna som enkelledningar och därför har
man satt kravet på driftsäkerhet högt. För att
undvika driftstörningar av tillsatslaster har
linorna placerats horisontellt vid ledningar med
större spannlängder. Redan under och efter
första världskriget började man därför bygga
trefasledningar med stolpar av portaltyp.
Portalstolpen är för våra förhållanden ekonomisk och
den är estetiskt tilltalande. Den har sedan visat
sig lämplig för 200 kV och nu också för 380 kV
ledningar.
De nya arbetsmetoder, som har framkommit
inom verkstadstekniken, speciellt på
svetsningsområdet, har bidragit till utvecklingen av
stålstolparna. Fig. 8 visar schematiskt utseendet av
Harsprångsledningens stolpe och dess storlek i
förhållande till en 200 kV stolpe. Det har varit
av mycket stor betydelse att hålla stolpvikten
låg, främst med hänsyn till transport och
montage. Byggandet av en kraftledning är nämligen
till stor del ett transportproblem. På större delen
av sträckningen är tillgången till vägar
obetydlig. Varje sparat kilo får betydelse. Därför har
vi använt ett högvärdigt stål och i vissa fall
speciella profiler för att få godstjocklekarna så små
som möjligt.
Ledningen beräknas enligt de svenska
elektrotekniska normerna SEN 12—1945. På några
sträckor i närheten av fjällregionerna längst i
norr har våra undersökningar visat, att det finns
risk för att ännu större is- och vindlaster kan
uppstå än man förutsett i normerna.
Vi har valt att utföra grundläggningen för
stolpbenet med två tryckplattor av impregnerade
träsyllar, fig. 9. Genom impregneringen får
syl-larna lika stor livslängd som stolpen. Syllarna
sammanhålls av dimelbalkar på översidan och
plattjärn på undersidan. För fundamentets
stabilitet är inspänningsmomentet avgörande. Mo-
mentet varierar inom vida gränser. Ett relativt
normalt värde är 90 Mpm per ben. Maximalt
uppgår det till 130 Mpm. För att kunna uppta
momentet är det nödvändigt att variera
nedgräv-ningsdjupet, men det är inte alltid tillräckligt.
Tre olika stora fundamenttyper måste användas.
Härigenom har vi kunnat bemästra
grundläggningen i alla markslag med en tillåten
påkänning av 1,0 kp/cnr eller mera. Vid mycket
dålig mark stagas stolpbenen, så att det ena
fundamentet blir utsatt för tryck och det andra för
dragning, och de normala syllarna ersätts av
långa trästockar. På så sätt har vi kunnat bygga
i markslag, som bara tillåter ca 0,2 kp/cnr.
Vid utbildningen av fundamentet har vi haft
god hjälp av erfarenheter från tidigare ledningar.
Gentemot andra tänkbara
fundamentkonstruk-tioner blir vikten låg och de olika delarna är
lätta att transportera. Utom syllarna väger ett
normalt fundament för ett stolpben bara ca 590
kg, varav den största styckevikten är 260 kg.
Till den låga vikten bidrar naturligtvis att
fun-damentbalkarna är av St 52.
Stolpbenen har utförts som vierendelbalkar och
avsmalnande uppåt. Vi har valt att utföra
hörnvinkel järnen av St 52 och tvärplåtarna av en
veckad sektion i St 44, allt för att minska vikten
på stolpen.
Vid jämförelse mellan ramstänger av St 52
och av St 44 blir vikten ca 25 % större vid St 44,
vilket gör att det redan vid tillverkningen blir
en besparing med St 52. Tvärplåtarna har vi
utfört enligt fig. 10. Tjockleken är 4,25 mm på
delar över jord. Genom veckningen ökas den
tunna plåtens hållfasthet mot böjning och
knäck-ning. De veckade tvärplåtarna har gjort en
viktbesparing av 19 % av vikten på ett helt
stolpben. Om vi hade valt att göra stolparna helt och
hållet av St 44 och med plana tvärplåtar, hade
Fig. 9. Normal grundläggning.
Fig. 10.
Tvärplåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
