Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 27 maj 1950 - 380 kV ledningen Harsprånget—Hallsberg. Byggnadsarbeten, av Kurt Fr. Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.500
TEKNISK TIDSKRIFT
oktober 1946, en månad innan riksdagen beslöt,
att Harsprångsledningen skulle byggas. Som
utgångspunkt hade vi det datum, då ledningen
skulle vara färdig för drift, den 1 oktober 1950,
och så fick vi räkna baklänges. Varje sektion
behandlades som ett självständigt ledningsbygge.
Vi hade erfarenhetssiffror från tidigare byggda
200 kV ledningar med stålstolpar, som vi fick
extrapolera med hänsyn till större stolpgropar
och stolpvikter samt grövre linor. Vi kunde då
beräkna, hur lång tid själva byggnadsarbetena
skulle ta och när de alltså måste igångsättas.
Vi räknade i denna plan med, att transporterna
huvudsakligen skulle ske på vintern, vilket ju
är billigast. Erforderlig tid för
materialbeställning bedömdes och med ledning av tidigare
erfarenheter beräknades erforderlig tid för
byggande av transportvägar samt alla
förberedelsearbeten, såsom stakning, längdmätning osv.
Slutligen erhölls den tidpunkt, vid vilken stakningen
måste börja för att allt skulle gå i lås. Det blev
årsskiftet 1946/47.
Då vi icke tidigare hade byggt någon 380 kV
ledning var ju våra siffror behäftade ined en viss
osäkerhet. Vi visste icke ens, hur stolparna skulle
se ut. Normalt brukar man också i den första,
preliminära arbetsplanen lägga in en god
marginal för oförutsett. Detta är särskilt viktigt vid
nya arbeten, som man icke har erfarenhet om.
Det inträffar i alla fall så mycket oförutsett,
såsom leveransförseningar, materialfel,
svårigheter med jordägare och otjänlig väderlek. Detta
är emellertid faktorer, som man icke kan skylla
på vid en försening, ty de inträffar nämligen
på varje bygge, och det borde därför icke heta
"oförutsett" utan "förutsett". Naturligtvis finns
det gränser även här, ty man kan icke bygga
utan material. Vi hade på känn, att reservtiden
för Harsprångsledningen var väl knapp med
hänsyn till att vi icke visste hur ledningen skulle
se ut. En viss reserv låg emellertid i arbetet, och
vi hade funderat ut, hur man skulle kunna
förkorta byggnadstiden eller rättare sagt
åstadkomma större arbetsmängd på samma tid.
Vid tidigare byggda 200 kV ledningar hade
stolpbenen en skarv ungefär på mitten, men
restes hela. De vilade på ett fundament ca 2 m
under marken, bestående av stålbalkar på träsyllar.
De nva stolparna skulle bli betydligt längre och
alltså svårare att resa på det sättet. Vi föreslog
därför konstruktörerna att göra en extra skarv
strax ovanför markytan. Denna skulle därjämte
ha den fördelen, att markdelen kunde
iordningställas separat och den efterföljande
stolpres-ningen ske oberoende av årstiden. Den extra
skarven beslutades också och den har visat sig
vara mycket lämplig. Det är ju nödvändigt med
ett intimt samarbete mellan konstruktörer och
byggare.
Det stod från början klart för oss, att det skulle
vara lönande att schakta de stora groparna med
grävmaskin. En utredning jämte vissa prov med
en hyrd grävmaskin visade, att det var en stor
tidsbesparing, och det behövdes alltså icke så
många arbetare, vilket var av betydelse, då vi
visste dels att det var ytterst svårt att få tillstånd
att ta in arbetare, dels att det skulle bli svårt
att få inkvartering för arbetarna norr om
Indalsälven. Det var emellertid icke lätt att få hit
grävmaskinerna från Amerika. Här skall icke allt det
arbete beröras, som lades ned på detta. Var och
en som under de åren försökte få in maskiner
från USA till Sverige vet, hur svårt det var. Det
var heller icke lätt att vid skrivbordet bedöma
grävmaskinernas kapacitet och
framkomstmöjlighet, då vi ju då inte ens visste, var i
landskapet som kraftledningen skall gå.
Traktorerna, som skulle förses med lyftkranar,
skulle enligt våra beräkningar lyfta ned
funda-menten i groparna och då vann man, att
funda-menten kunde monteras på marken i stället för
nere i en grop. Man undvek också, att groparna
hann att rasa igen, då ju fundamentet kunde
sättas ned omedelbart sedan gropen schaktats.
Den tredje förbättringen mot tidigare använda
arbetsmetoder tänkte vi åstadkomma genom att
återfylla groparna med traktorer, utrustade med
schaktblad. Tidigare skedde återfyllningen för
hand. Vi fick också skaffa dessa traktorer från
USA.
Med de nya arbetsmetoderna på papperet
bedömde vi möjligheterna att få ledningen färdig
på bestämd tid såsom tämligen normal.
Det var emellertid en del andra frågor, som
måste tänkas igenom i förväg. Med den stora
maskinpark, som vi då beräknade få, måste man
ordna reparationstjänsten så, att maskinerna
kunde hållas i gång kontinuerligt. Efter
ingående undersökningar bestämde vi oss för att som
extra hjälp ha fvra rörliga verkstäder på linjen,
inmonterade i terränggående bilar. En lämplig
biltyp valdes, och den ombyggdes och försågs
med inredning och verktyg. Den kostade färdig
35 000 kr. Den innehåller ett 50-tal lådor med
verktyg och har både gas- och elsvets. Om vi
icke hade haft dessa verkstadsbilar, hade vi ej
klarat oss, ty det gällde en ganska stor
fordonspark, som måste hållas i gång: över 100 bilar av
olika slag, 60 traktorer med schaktblad,
snöplogar, lyftkranar och vinschar, 14 grävmaskiner,
10 trailers, 17 amfibie vagnar samt ett antal
släpvagnar, kälkar, drögar etc., till ett sammanlagt
värde av 5 Mkr. Därtill koin arbetsmaskiner och
verktyg.
Inkvarteringsfrågan måste också förberedas.
Med de rapporter som vi hade fått fann vi, att
det icke fanns inkvarteringsmöjligheter på större
delen av sträckan mellan Harsprånget och
Indalsälven, utan vi måste räkna med att bygga ett
40-tal skogsstugor, vardera för 16 man. Dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
