Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1950 - Fjärrskriftanläggningar (Telex). Automatiska system, av Sten Vigren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.524
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Taxeområden för abonnenttelegrafin i Sverige.
Teckensändning från abonnenten sker genom
att sändarkontakten SK bryter strömmen i
ledningen i viss takt. När strömmen i ena
lindningen på A reläet brytes, kommer strömmen genom
fasthållningslindningen att dra över relätungan
till minuskontakten. När SK slutes igen, kommer
strömmen genom den andra lindningen på
A-reläet att överväga och relätungan lägges åter
mot pius. På så sätt kommer A-reläet att arbeta
i takt med sändarkontaktens brytning.
De från A-reläets kontakter utgående
dubbelströmsimpulserna överföres antingen till en
annan abonnents ß-relä eller till ett
telegraföverdrag. Vid trafik mellan abonnenter enligt fig. 5
kommer således mottagningssidans ß-relä att
röra sig i takt ined impulserna från den
sändande abonnentens sändarkontakt. Vid minusström
lägges ß-reläets tunga mot kontakten med
motståndet, varvid strömmen genom
abonnentledningen brytes. Fjärrskrivmaskinens
mottag-ningsmagnet M kommer att arbeta i takt med
ß-reläet. Dess rörelser överföres till en tryckme-
kanism, som nedskriver de mot de sända
kombinationerna svarande tecknen. A-reläet i den
mottagandes reläskena påverkas inte, då den
andra lindningen får ström över ß-reläets
kontakt genom ett motstånd till minuspolen.
Debiteringsmetoder
Vid automatisk trafik uppkommer speciella
problem rörande debiteringen. Dessa problem
har vid utländska system lösts genom att
abonnentens periodräknare påförts ett mot
skrivtiden och skrivavståndet svarande antal
markeringar. De inot en 3 min period svarande
räkne-markeringarna framstegar, vid varje periods
början, räknaren ett antal steg, som varierar
med skrivavståndet. Detta sker genom
individuella, rätt komplicerade tids- och
avståndsregi-strerande aggregat.
En betydligt enklare och billigare metod,
föreslagen av mig 1932 användes sedan 1939 inom
automattelefonin i Sverige. Den innebär att
abonnentsamtalsräknaren framstegas endast ett
steg i taget för varje period och att
periodlängden varieras med avståndet. Även i detta förslag
fordras för varje förbindelse en tidmätande
anordning, vilken startar uppmätningen av
periodlängden, då skrivningen påbörjas, varefter en
räknemarkering ges för varje påbörjad ny period.
För att undvika individuella tidmätande organ
har S A Karlsson senare föreslagit den
modifikationen av metoden, att de tidmätande
anordningarna göres gemensamma för hela stationen.
Då tidmätningen för varje period kommer att
starta oberoende av, när den enskilda
skrivningen påbörjas, kommer periodmarkeringen för
varje skrivperiod att ske slumpvis under
samtalet. Har varje abonnent ett större antal
skrivningar blir dock antalet markeringar nära
proportionellt mot periodlängden. Vid liten
periodlängd är avvikelsen från det riktiga värdet
obetydlig men växer med tilltagande periodlängd.
För Telegrafverket blir risken för felaktig
markering av för samtliga abonnenter debiterad
trafik helt betydelselös, på grund av den
sammanlagda trafikens avsevärda storlek.
C Palm har beräknat sannolikheten för
överdebitering vid abonnenttelegrafiskrivning.
Förutsättningen har varit en medelbeläggningstid av
180 s och 1 800 beläggningar per abonnent och
kvartal. Risken för överdebitering har
undersökts vid olika periodlängder och framgår av
följande tabell, som anger risken i procent för
en överdebitering större än angiven storlek:
överdebitering Periodlängd, s
% 20 100 180
1 < lO"8 3,0 14,00
2 < 10"G 0,0006 2,2
5 < 10"6 < 10"8 0,00003
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
