- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
530

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1950 - Den sfäriska konkavspegeln inom astronomi och television, av Sigge Hähnel - Färgtelevision - TV-programmen i Storbritannien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.530

TEKNISK TIDSKRIFT

för ett paraboliskt spegelteleskop, vilket medför
svårigheter att fixera korrektionsskivan så styvt, att instrumentet
icke blir alltför känsligt för vibrationer. Den största
hittills byggda Schmidt-kameran har nyligen uppställts i
Palomar-observatoriet; dess data är: spegeldiameter 1,8 m;
korrektionsskivans diameter 1,2 m; ljusstyrka f :2,5;
bildvinkel 6°, vilket är flera tusen gånger 5 m teleskopets.
De stora optiska firmorna i USA, England och Ryssland
arbetar nu på förbättringar av Schmidt-kameran. Dessa
går främst ut på förenkling av konstruktionen för mycket
ljusstarka instrument, uträtning av det sfäriska bildfältet,
förkortning av tublängden och bibehållande av
bildkvaliteten.

Projektionsbilder i televisionen

Med de största katodstrålerör, som hittills tycks ha
kommit i marknaden, får man direkta bilder med en bredd på
ca 300 mm. Experterna påstår visserligen, att en bild
på 100 X 125 mm är fullt tillfredsställande, ty om man
betraktar den på 60 cm avstånd, får man ungefär
samma bildvinkel som för en stor bild på en biograf, men
allmänheten fordrar dock större bilder. Ett annat fel hos
den direkta bilden är, att den icke är plan. Efter kriget
har man visserligen gjort katodstrålerör med plana ändar
i små storlekar, men detta är förenat med betydande
svårigheter, då röret, som är evakuerat, måste kunna motstå
atmosfärstrycket.

I en 16 mm filmprojektor kan man använda en 400 W
lampa med kondensor och reflektor, varigenom praktiskt
taget allt ljus, som passerar genom filmen riktas mot
duken av objektivet. Ett 380 mm katodstrålerör, som ger
en bildbredd på 300 mm, är vanligen på mindre än 100 W,
och det ljus, som ges av dess skärm, är diffust. Att
utarbeta ett optiskt system, som ger en bild från ett sådant
rör med en ljusstyrka jämförbar med en hembios, är
därför intet lättlöst problem. Använder man ett litet
katodstrålerör för att hålla de optiska delarna inom rimliga
dimensioner uppstår svåra problem för ernående av
tillräckligt stor bildbriljans och tillräckligt liten punktstorlek.
Det optiska systemets ljusstyrka måste vidare vara mycket
hög; ett objektiv med öppningen f : 3,5, som skulle vara
mycket bra för en kamera, skulle blott ge 1 % av det ljus,
som utstrålar från ett halvklot. För att uppnå ett
ljusutbyte på 25—30 %, vilket är nödvändigt på grund av
televisionsbildens ringa ljusstyrka, måste det optiska
systemets vara större än f : 1.

Denna fordran på ljusstyrka kan icke uppfyllas av ett
linssystem till rimlig kostnad och av praktiskt
användbara dimensioner. Strax efter krigets slut föreslogs
därför, att man skulle kringgå svårigheterna genom att
utnyttja Schmidts optiska system. Bildfältets krökning
elimineras automatiskt vid television genom att föremålet är
den välvda änden av ett katodstrålerör, under det den
sfäriska aberrationen måste korrigeras med en
Schmidt-skiva på ovan antytt sätt. Denna kan ges många olika
former; i fig. 5 är den sålunda plankonvex i mitten och
plankonkav mot kanterna, i fig. 6 och 7 är förhållandet
omvänt. De senare bilderna visar principen för
konstruktioner, som Philips utställde i England 1949.

Fig. 6. Optiskt system för projektion av televisionsbilder;
en förstorad bild erhålles på en duk 2,5 m från apparaten.

Fig. 7. Optiskt system för
projektion av
televisions-bilder; en bild erhålles på
en i apparaten inbyggd
mattskiva.

Apparaterna består av en vanlig televisionsmottagare och
ett optiskt system. Den förra har ett katodstrålerör, som
blott har 60 mm änddiameter och ger en bild på 26 ,X 47
mm. Denna har emellertid mycket stor ljusstyrka, därför
att elektronströmmen har hög hastighet, åstadkommen
genom en accelerationsspänning på 25 kV. Rörets hals
har mycket mindre diameter ,än som kunde väntas. För
att få maximal avböjning av strålen måste nämligen
spolarna monteras mycket nära den. Även om den direkta
bilden har mycket hög ljusstyrka, är denna dock ej
tillräcklig för projektion med ett linssystem, och man har
därför använt en sfärisk spegel enligt Schmidt (fig. 5).
Då man emellertid icke kunde undvika störningar från
röret, som måste ligga i de reflekterade strålarnas väg,
infördes en planspegel enligt fig. 6. Newton använde i
princip samma metod för att undvika skuggning från
observatören vid sitt spegelteleskop. För projektion av bilden
på en i apparatlådan inbyggd mattskiva infördes ännu en
planspegel enligt fig. 7. Av de båda skisserna framgår, att
den projicierade bildens storlek i förra fallet blir 90 X 120
cm, i senare fallet 32 X 40 cm.

Vissa svårigheter uppstod vid massproduktion av
apparater enligt den beskrivna principen, varvid särskilt
korrektionsskivan var besvärlig. På grund av dess speciella
form blir den icke blott dyr att tillverka, utan det visade
sig dessutom omöjligt att finna någon lämplig metod för
massproduktion i glas. Gelatin befanns emellertid vara ett
lämpligt material, ty det har den märkliga egenskapen, att
en 10 % lösning vid torkning krymper i blott en riktning
till exakt 1I10 av sin ursprungliga storlek. Man kan därför
göra en form, i vilken man gjuter skivor av fullständigt
genomskinlig gelatin, som efter torkning får den önskade
fasonen med tillräcklig noggrannhet.

Litteratur

1. Bell, D A: T lvo major television advances. Discovery 8 (1947)
s. 303.

2. Evans, D S: The Schmidt camera. Discovery 10 (1949) s. 314.

3. Projection television. Discovery 10 (1949) s. 369.

Färgtelevision har kommit ett steg närmare sitt
förverkliggande genom att RCA har presenterat två bildrör av
samma princip men olika konstruktion, vilka tillåter
färgmottagning utan att hindra svartvit mottagning med
nuvarande mottagare. Principen innebär i stort sett, att
elektronstrålar för de olika färgerna bringas att inom röret
rotera framför en mask med 117 000 hål, som släpper
fram delbilderna i tur och ordning.

TV-progranunen i Storbritannien bevaras sedan
november 1949 genom filmning med en speciell kamera. Denna
har kontinuerlig filmrörelse, så anordnad att med hjälp
av en roterande spegel alla de 405 linjerna som bildar
TV-bilden blir fotograferade på filmen. Svårigheterna på
grund av TV- och kamerabildens olika frekvens elimineras
härigenom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:09:56 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1950/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free