Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 3 juni 1950 - Böcker - Telefon AB L M Ericsson - Elektriska AB Siemens - TNC: 11. Föremålsfärgernas namn, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.536
TEKNISK TIDSKRIFT
Automatic XY-Exchange AHD 34" och "Attractive and
sturdy" behandlar de tre första olika automatväxeltyper,
medan det sistnämnda beskriver firmans nya
telefonapparattyp; prospekten finns även på spanska. Prospektet
"Magneto Switchboards with Cords" beskriver manuella
växelbord.
Elektriska AB Siemens, Stockholm, har givit ut en ny
ringkatalog IM 85 ’’Installationsmateriel’’, överskådligt
uppställd och med praktiskt tumregister.
TNC
11. Föremålsfärgernas namn
Ett normalt öga uppges kunna särskilja flera tiotusental
färgnyanser. Endast ett fåtal färger eller rättare
färgområden har självständiga namn: rött, gult, grönt, blått,
brunt, svart, grått, vitt. Ofta får namnen hänvisa till
föremål, födoämnen o.d. med någorlunda karakteristisk färg,
såsom rosa, kräm, turkos, violett, eller till färgämnen,
såsom karmin, cinnober, sepia, ultramarin, indigo, purpur.
Därtill kommer en rikhaltig uppsättning mera svårtydda
namn, ofta reklambetonade, t.ex. triumfrött, signalrött,
flaggult, vagnsgrönt, modegrönt, kungsblått, briljantblått.
I en år 1946 utgiven amerikansk färgatias namnges 1 536
färger, alla representerade av läckert kolorerade ytor, med
bl.a. namn sådana som Ali Baba, day dream, emeritus,
heart’s désiré, night club, personal, sweet sixteen,
trans-poit, zero, utan minsta försök till namnsystematisering.
Det säger sig självt att färgnamn som ger så osäker
anknytning till själva synförnimmelsen — t.o.m. färgämnena
kan ha starkt varierande kulör — inte blir förstådda och
använda lika av olika personer, och tillståndet kan
närmast betecknas som kaotiskt.
När det inte i första hand är den estetiska eller
mode-inriktade fantasin som skall stimuleras, utan huvudsyftet
är nykter objektiv färgangivelse, måste man gå andra
vägar. I en eller annan form bör färgnamnet ge besked
om dels färgton, dels valör. Valöruppgiften måste såsom
i föregående TNC-spalt framhållits vara tvåfaldig: ljushet
och färgstyrka, ljushet och mättnad, vitintryck och
svartintryck, e.d. Ljusheten kan helt grovt graderas med
sådana attribut som mycket mörk, mörk, medelljus, ljus,
mycket ljus, och färgstyrkan och mättnaden på liknande
sätt, t.ex. (färg)stark; svagt mättad, medelmättad. Vilket
egenskapspar man än väljer för valöruppgiften kan man
för färgton och valör uppställa ett beteckningssystem med
t.ex. bokstäver och siffror; förnämliga sådana system har
utarbetats men måste här förbigås.
Det traditionella sättet att bilda beskrivande färgnamn
exemplifierades i förra TNC-spalten genom ett valörschema
som här skall visas på nytt:
vitt
Ijusgråtl
’lått
blekrött
rödaktigt
ljusgrått
rödaktigt
grått
.. , o rödaktigt
11101 ■ a mörkgrått
ljust
grårö11
grårött
mörkt
grårött
ljusrött
rött
mörkrött
högrött
svartrött
svart
Detta schema är uppgjort för färgtonen rött. Vid andra
färgtoner — för orange och dess sidotoner se dock nedan
— kan man i ovanstående färgnamn ersätta rött med
namnet på färgtonen i fråga. Vid behov kan man ändra
förlederna till fristående attribut, t.ex. ljust rödviolett,
mörkt gulgrönt; i stället för "högt" förefaller det bättre
att säga starkt, t.ex. starkt blåviolett.
Schemat är givetvis en mycket grov framställning av
hur de bakom våra beskrivande färgnamn liggande
färgbegreppen förhåller sig till varandra. Det är bl.a. inte alls
säkert att den starkaste valören, maximalfärgen, har
samma ljushet som den mellersta gråfärgen. Detta gör att
raden från grått till hög (rött) i schemat ej borde vara
horisontal utan något lutande, olika för olika färgtoner,
och övriga rader borde följa med i denna lutning. Inte
heller är schemat ett försök till fastläggning av
färgterminologi, utan visar blott på ett något tillrättalagt sätt hur
beskrivande färgnamn kan byggas upp enligt traditionellt
mönster. Allra minst ger schemat besked om hur färgerna
ser ut; därtill behövs verkliga färgytor, och dessutom
överenskommelser.
De bruna färgerna, som är så rikt företrädda i vår
omvärld, framstår för mången som helt främmande för vår
färgtonskrets. Så är ej förhållandet. De är i själva verket
mörka valörer av färgtonerna orangerött, orange och
orangegult. Valörschemat för färgtonen orange blir i grova
drag följande:
vitt
ljusgrått
blekorange
orangeaktigt ljust
ljusgrått oran^
o,, ljusorange
ratt J
brunaktigt ,
8 grått ljusbrunt orange
starkt
orange
mörkgrått gråbrunt brunt
mörkbrunt
svart
orangebrunt
Alla de valörscheman som man på detta sätt kan
uppställa för olika färgtoner har den vertikala gråskalan
gemensam. De kan anordnas med gråskalan till axel, likt
de utspärrade bladen i en bok med tillbakavikta pärmar,
och man får då maximalfärgerna ytterst i en krets
motsvarande färgtonskretsen. Det bela blir, om man tänker
sig alla steg mellan de angivna färgerna kontinuerligt
utfyllda, en färgkropp som inrymmer alla existerande färger.
— Inåt axeln kommer bladen för de olika färgtonerna att
ligga tätare och det är rimligt att man här i regel nöjer
sig med de sex enkelt benämnda färgtonerna, och t.ex.
änger antingen blekblått eller blekviolett i st.f. blekt
blåviolett. Vid färgtonen orangerött får man, om de
färgsvagaste valörerna alltså förbigås:
ljust grå- ljust
orangerött orangerött
ljust
rödbrunt
rödbrunt
orangerött
brunaktigt
orangerött
starkt
orangerött
och analogt vid färgtonen orangegult.
Av vanliga specialnamn på färger skall några här
uttryckas i den anförda terminologin, så gott sig göra låter; deras
innebörd är nämligen svävande.
Beige är gulaktigt-orangeaktigt ljusgrått; brandgult är
orange; cinnober (rött) är högrött; gredelint är violett;
indigo(blått) är blåviolett; karmin(rött) är ljust
rött-röd-violett; kräm(gult) är blekorange; lila är ljust blåviolett;
purpur är rödviolett; rosa är ljusrött; scharlakan(srött) är
högrött; skärt är blekrött; ultramarin(blått) är starkt
blått-blåviolett. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
