Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1950 - Skogskemiska problem, av Holger Erdtman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1950
537
Skogskemiska problem
Professor Holger Erdtman, Stockholm
Alla varelser härstammar från tidigare levande
individ. En av utvecklingslärans huvudsatser
säger följande: En art, som specialiserat sig för
långt, dukar under, när omgivningen förändras
så, att specialiseringen icke längre är
ändamålsenlig. Man kan också formulera satsen på
följande sätt: Utvecklingen är icke reversibel.
Hästen härstammar t.ex. från föregångare, som hade
fem tår på vardera extremiteten. En-tåigheten
är en anpassning till det rörliga livet på stepper
och savanner. En återgång till flertåigheten är
lika otänkbar, som att valarna skulle bli
lantdjur igen. Den australiska koalabjörnen lever
enbart av bladen av speciella eucalyptusarter.
Skulle dessa av någon anledning dö ut, t.ex. på
grund av insektshärjningar, skulle också
"teddybjörnens" saga vara all.
Människan är mycket litet specialiserad. Hon
kan egentligen allting, men är knappast expert
på något. Hon springer ganska fort, men hästen
springer fortare. Hon klättrar ganska väl, men
ekorren bra mycket bättre. Hon simmar
acceptabelt, men kan inte mäta sig med en säl.
Människan är specialiserad å hjärnans vägnar och
den specialiseringen kan också leda till
människosläktets undergång.
Även om någon universalkatastrof icke
inträffar, kommer människosläktet att gå under, då
naturen så förändrats av henne själv, eller på
annat sätt, att intelligensen icke längre är
ändamålsenlig. Genom denna har hon blivit en
geologisk faktor av stora mått. Som en följd av
hennes skjutteknik och andra möjligheter att
ingripa i naturens hushållning går för
närvarande ett allt större antal arter av växter och djur
under. I första hand träffas de stora djuren och
de stora växterna. Följden blir, att de mindre
arterna med större fortplantningsförmåga får
en större chans att utbreda sig.
Den ekologiska huvudsatsen utsäger, att alla
varelser står i en biologisk jämvikt med
varandra genom kampen för tillvaron. Engelsmännen
uttrycker populärt saken på följande sätt: Varje
lus har en mindre lus, som biter sig. Denna sats
innebär, att genomsnittligen alla varelser i
naturen står på svältgränsen.
Bearbetning av föredrag hållet första gången i Svenska
Pappers-och Cellulosaingeniörsföreningen den 28 oktober 1949.
631.46
634.92 : 54
Människan och naturen
Genom sin intelligens kan människan
åtminstone under en övergångsperiod skapa sig
drägligare villkor och leva över svältgränsen. Det sker
dock på bekostnad av naturen, som hon omdä^
nar, och det kan bara ske, om vetenskapen
ständigt ilar före folkökningen. Denna kan genom
intelligenta åtgärder kontrolleras. Fråga är dock,
om en konstlad begränsning av folkökningen i
längden kan förebygga en katastrof. Man vet
ännu alldeles för litet om vad en onaturlig
mildring av kampen för tillvaron har för effekt på
t.ex. rasegenskaperna.
Naturligtvis hälsas upptäckten av nya
högverksamma läkemedel, sådana som sulfapreparaten,
penicillinet och streptomycinet, med glädje men
alla har väl ändå en känsla av osäkerhet inför
frågan, vartill en allmän användning av sådana
medel i längden kan leda. För icke länge sedan
har verksamma medel mot insekter, t.ex. DDT
och gammexan, blivit tillgängliga. Ogräs kan nu
bekämpas med högverksama kemiska
substanser, sådana som 2-4-D och agroxon. I okunniga
och ansvarslösa människors händer kan dessa
medel emellertid vara lika riskabla som en
laddad revolver i ett barns hand. Sömnsjukan var
länge en verklig olycka i de tropiska delarna av
Afrika. Med hjälp av DDT kan nu denna
sjukdoms överförare, tsetseflugan, effektivt
bekämpas. Följden har blivit en hastigt stegrad
befolkningstillväxt, som lett till svält och sociala
svårigheter.
Ett rätt roande exempel på samma sak känner
man från England. En större slakteriindustri
hade ett betydande avvattensproblem. Man
installerade ett förstklassigt reningsverk, som dock
visade sig lida av en svaghet. Det utgjorde en
veritabel kläckningsanstalt för flugor.
Anläggningen DDT-behandlades, och då dog de som
flugor. Det visade sig emellertid snart, att det
DDT-behandlade reningsverket icke längre fungerade
tillfredsställande. Flugorna hade nämligen tagit
en verksam del i avvattnets rening. De hade
ingått i det biologiska reningsförloppet, och
man kan säga, att en stor del av
föroreningarna före DDT-behandlingen flög bort i form av
flugor.
Dessa exempel visar, hur blint människan i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
