Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1950 - Aerosolindikator för snabbprovning av luftens dammhalt, av Gustaf Ljunggren och Torsten Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.552
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2.
Schematisk sektion av [-aerosolindikator.-]
{+aerosolindi-
kator.+}
leken bestämmes med mikroskop. Dessa metoder har
dock olägenheten, att de är rena laboratoriemetoder och
att de tagna proven sålunda laboratoriemässigt måste
bearbetas. Provningen tar lång tid i anspråk och det blir då
dyrt, om ett stort antal prov måste utföras.
Det har därför framkommit ett önskemål att direkt på
arbetsplatsen kunna iaktta dammet i luften, följa dess
växlingar och därigenom kunna kontrollera hur
ventilation o.d. inverkar på dammhalten.
Genom aerosolindikatorn har det blivit möjligt att på ett
enkelt sätt observera i luft svävande partiklar ned till
storlekar under 0,5 jj.. Apparaten, fig. 1, grundas på en
konstruktion av T Wilner och den har fått en praktisk
utformning hos Svenska Ackumulator AB Jungner.
Aerosolindikatorn fungerar som ett litet ultramikroskop, genom vilket
den undersökta luften drives med hjälp av en elektrisk
fläkt. De svävande partiklarna belyses från sidan med
mycket stor ljusstyrka och de framträder då på grund av
ljusspridningen lysande mot mörk bakgrund. Genom denna
mörkfältsbelysning ger sig partiklar tillkänna, vilka är för
små för att synas i ett vanligt mikroskop. Apparaten är
mycket lätthanterlig. Den bäres jämte batteri i en väska
och provningar kan lätt och snabbt utföras på önskad plats.
Fig. 2 visar en schematiserad sektion av
aerosolindikatorn. I apparatkroppen 1, som innehåller
belysningsanordning och observationsrum, är mikroskoptuben 2 inskruvad.
Den senares linjärförstoring är omkring 35 gånger.
Handtaget 3 innehåller en av en elmotor it driven fläkt 12.
Belysning lämnas av en glödlampa 5, vilken är anbragt
på en vid lampbyte lätt utskruvbar propp 10. Ljus
sam-manbrytes av den ringformiga kondensorlinsen 6, träffar
den buktiga ringspegeln 7 och samlas därefter omkring
spegelns brännpunkt, där mycket stor ljusintensitet
kommer att råda. Strålknippet har här formen av ett skikt med
något ojämn tjocklek. I mikroskopet kan sådana föremål
ses, som befinner sig inom en av mikroskopets synfält
begränsad del av detta skikt. Skålbländaren 8, vars
bottenyta är väl skuggad, samt ringbländaren 9 hindrar
ovidkommande ljus att nå mikroskoptuben.
Den provade luften suges in i apparaten genom
öppningar 14, passerar observationsrummet och går därefter
via den som ventil verkande knappen 15 ned genom
handtaget 3, där den av fläkten 12 blåses ut genom öppningar
13. Knappen 15 verkar även som strömbrytare för hela
apparaten och den har tre olika vilolägen. När den står
längst till höger på bilden är luftventilen stängd och
strömmen bruten. Bilden visar knappen i mittläget, då ventilen
är öppen och strömmen sluten. Tryckes knappen i botten-
läge åt vänster, avstänges luftströmmen medan
belysningen och fläkten alltjämt fungerar.
De partiklar som kommer in i apparaten och där
synlig-göres ligger inom det storleksområde som enligt det
föregående är av intresse i detta sammanhang. Följande måste
emellertid beaktas: Apparaten ger ej något besked om vad
slags partiklar det rör sig om. Dammets art torde
emellertid i allmänhet vara känd i förväg i de fall som här
ifrågakommer. Vidare erhålles intet besked om partikelstorleken
i annan mån än att större partiklar ter sig ljusstarkare än
mindre. Slutligen är den effektiva volym som synfältet
omfattar bl.a. beroende på partikelstorleken, vilket leder till
att beräkningen av antalet partiklar per volymsenhet i den
provade luften endast blir approximativ. Man kan
emellertid när det gäller väl synliga partiklar av något så när
jämn storlek räkna med att den observerade volymen är
omkring 1/100 cm3. En halt av 100 partiklar per cm3 i den
provade luften ger därför i genomsnitt omkring 1 partikel
inom synfältet, 200 partiklar per cm3 ger det dubbla osv.
Om undre storleksgränsen för observerbara partiklar kan
nämnas, att nybildade tobaksrökpartiklar, som har
diametrar om några tiondels väl kan ses i apparaten. Det
är i viss mån en träningssak att kunna göra säkra
observationer med apparaten och rätt tolka resultatet.
Apparatens användning
Sedan lampan tänts och sugfläkten startats, kan större
partiklar som passerar genom mikroskopets synfält lätt
iakttas soin distinkta ljusblixtar eller ljusstrimmor. Mindre
partiklar i större mängder ger slöjor eller svagare strimmor.
Om man låter apparaten arbeta på detta sätt medan man
går omkring i den lokal där provning skall ske, får man
mycket snabbt en första allmän översikt över
dammfördelningen på platsen. Variationer i dammhalten iakttas lätt
och de riskzoner som kan finnas observeras omedelbart.
Tryckes startknappen i botten, avstannar
luftcirkulationen och antalet partiklar inom synfältet kan räknas eller
uppskattas. Partiklarna syns aldrig helt stilla inom
synfältet, främst beroende på att luftströmmar alltid
förekommer inom apparaten. Vid låga partikelantal göres
räkningen lätt och snabbt. Vid högre halter är det
tillräckligt att uppskatta antalet. Vid noggranna prov bör man
göra flera observationer och ta medelvärdet. Härigenom
ökas noggrannheten samtidigt som det blir möjligt att
registrera dammhalter så låga, att i genomsnitt mindre än en
partikel förekommer inom synfältet. Hålles
mikroskoptuben vertikalt, så kan man hos små partiklar märka den
av molekylstötar framkallade irrande brownska rörelsen.
I vissa fall förekommer störningar därigenom att luften
på provningsplatsen är bemängd med partiklar, som ej
härrör från den dammkälla som undersökningen närmast
avser. De kan exempelvis utgöras av tobaksrök eller
vattendis. I många fall kan felet elimineras genom särskild
partikelbestämning i den inkommande luften och
fråndrag-ning av så erhållna värden. Vid hög relativ luftfuktighet
kan fel uppkomma därigenom att partiklar under
synbar-hetsgränsen bildar kondensationskärnor på vilka vatten
utfälles, varigenom synliga partiklar bildas. Felet kan i
en del fall elimineras eller åtminstone minskas, om
apparaten före observationen värmes, så att dess temperatur
blir högre än omgivningens.
Vid större och fullständigare undersökningar är det alltid
lämpligt att provningarna med aerosolindikatorn
samordnas med förut omnämnda absolutmätningar enligt gängse
metoder, såsom bestämning av dammpartiklarnas antal,
storlek och form, kemisk analys etc. Sådana mätningar
medför emellertid alltid ett omfattande efterarbete. En
viktig fördel med den här framförda nya metoden ligger
däri, att den kraftigt inskränker behovet av sådana
omständliga och tidsödande mätningar, att den möjliggör en
effektivare och snabbare kartläggning av de verkliga
riskzonerna och att den medger snabbare kontroll av
befintliga avsugningsanordningar än vad andra metoder kan ge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
