Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 17 juni 1950 - Svetsning inom flyget, av Artur Fransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.568
TEKNISK TIDSKRIFT
För vårt lands vidkommande lämpar sig
argon-gas bäst och sannolikt kommer argon för detta
ändamål att ersätta helium, som hittills mest
använts i USA. Visserligen kan helium
framställas till lägre pris än argon i Amerika, men på
grund av att argon är ca 10 gånger tyngre än
helium lämpar sig den förstnämnda gasen bättre
för detta ändamål. Helium är t.o.m. lättare än
luften och är av den anledningen besvärlig att
handskas med vid svetsning. Enligt Marshall13
är det betydelsefullt att argongasen har mycket
hög renhetsgrad, sålunda bör den vid
aluminiumsvetsning bestå av minst 99,6 % argon. För andra
material uppges en renhetsgrad av 98—99 %
vara tillräcklig. Gasen måste dessutom vara
vattenfri. Tillsatsmaterial tillföres från svetstråd
liksom vid gassvetsning. Vid tunn plåt, under
1,5 mm, erfordras ingen svetstråd, utan i stället
nedsmältes en uppfalsad kant på själva
grundmaterialet. Strömkällan kan utgöras antingen av
växelström eller likström.
I sistnämnda fallet är det inte likgiltigt, om
elektroden kopplas till pius- eller minuspol. Vid
svetsning i t.ex. aluminium fördelar sig
utvecklat värme med ca 30 % i smältan och ca 70 %
vid elektroden, om denna är ansluten till
pluspol. Medan förhållandet blir omvänt, om
elektroden anslutes till minuspol. I sistnämnda fallet
äger icke någon större elektrodförbrukning rum,
samtidigt som ljusbågens inträngningsförmåga
är stor. Däremot sker en ganska avsevärd
förbrukning av elektroden, om denna är kopplad
till pluspol. I det fallet är också
inträngningsför-mågan betydligt mindre. Att koppla elektroden
till pluspol medför således vissa betydande
nackdelar. Till en början ansåg man dock, att detta
kopplingssätt var lämpligt vid svetsning av både
aluminium- och magnesiumlegeringar, numera
har man övergått till att använda växelström vid
aluminiumlegeringar och i stor utsträckning även
vid magnesiumlegeringar. Vid tunn
magnesiumplåt och i vissa fall även för magnesiumgjutgods
kan det dock vara fördelaktigt att ha elektroden
ansluten till pluspol. Tillämpningsområden för
likströmssvetsning med negativ elektrod är t.ex.
svetsning av rostfritt stål och även vanligt
kolstål samt framförallt de högvarmhållfasta
materialen, där denna metod synes komma att bli
helt förhärskande. Som ett exempel på hur
omfattande argonbågsvetsningen redan har blivit i
England, framhåller Evans1, att en hel
flygplantyp, konstruerad uteslutande i
magnesiumlegeringar skall svetsas i full produktionsskala
enbart med argonbågmetoden.
Vid växelströmssvetsning erfordras en
specialbyggd, reglerbar transformator med särskilda
anordningar för kompensering av den i synnerhet
vid aluminiumsvetsning uppträdande
likriktningseffekten, vilken har skadlig inverkan både
på själva ljusbågens arbetssätt och på transfor-
matorns järnkärna. Denna blir nämligen
lik-strömsmagnetiserad, varigenom mättning kan
uppstå med risk för överbelastning. Vidare bör
transformatorn för argonbågsvetsning med
växelström vara utrustad med en anordning, som ger
överlagrad högfrekvensström för ljusbågens
tändning och stabilisering under svetsningen.
För detta ändamål använd högfrekvensström
brukar ha ett periodtal av 5—6 Mp/s. Vidare bör
det finnas en anordning, som automatiskt öppnar
och stänger tillförseln av argongas i viss relation
till tändning respektive släckning av ljusbågen.
Vid start öppnas först gastillförseln och
högfrekvensströmmen slås till. Elektroden föres mot
arbetsstycket utan att dock beröra detta. I ett
visst läge blir det överslag av den högfrekventa
spänningen mellan elektroden och arbetsstycket;
därmed är ljusbågen tänd och svetsningen kan
ta sin början. När den skall avbrytas släcks
ljusbågen genom frånslagning av
högfrekvensströmmen. Däremot får inte gastillförseln till
volframelektroden avbrytas, förrän densamma har
kallnat; eljest skulle elektrodmaterialet oxideras av
luftsyret. I vissa utföranden av i marknaden
förekommande svetsaggregat finns en
automatisk anordning för avstängning av gasströmmen
efter en viss, med hänsyn till
elektroddimensionen, inställbar tid. Manövreringen vid start och
stopp sker som regel med en fotpedal.
Av följande tabell framgår vissa ungefärliga
svetsdata vid stumsvetsning för hand i 1 mm
tjock plåt av angivet material:
Ström Argon Svetstråd
Svets-A 1/min mm hastighet
m/h
Aluminium ..... 35—60 7 1,6 15
Magnesium ..... 40—50 5 2,5—3,2 18
Rostfritt stål ____ 45—70 5 1,6 20
Argonbågsvetsningens fördelar kan
sammanfattas i följande huvudpunkter: all användning av
flussmedel vid lättinetallsvetsning och därmed
sammanhängande rengöringsarbete bortfaller;
deformation (slagning) är mycket mindre än vid
t.ex. gassvetsning; någon förändring av
materialets kolhalt kan icke äga rum (detta är av särskilt
stort värde vid svetsning av rostfritt stål);
svets-bågen blir smalare och jämnare än vid t.ex.
me-tallbågsvetsning; svårsvetsade, sprickkänsliga
material kan lättare svetsas enligt denna metod än
med andra hittills kända; processen lämpar sig
bra för automatsvetsning, där mycket höga
hastigheter och liten deformation utgör typiska
fördelar. Nackdelarna är huvudsakligen:
argongasen betingar, åtminstone än så länge, högt pris;
med lämpliga automatiska
avstängningsanord-ningar och läckfria ledningar kan dock
gasförbrukningen hållas nere vid måttliga kostnader;
åtkomligheten med brännare är icke fullt så god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
