- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
594

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Teknikens samhälle och människan, av Erik Hj. Linder - Radaranläggningar i arktiska trakter - För hjulbromsar på flygplan - Konserverad skinka - En förpackning för krämer o.d. - Ett färgborttagningsmedel - Ost på löpande band - Delar av kol - Fjärrförbindelse med osynliga ljusstrålar - Ett regnrockstyg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

594

TEKNISK TIDSKRIFT

ma möda, då den sköts med reflexrörelser — låt
mig säga: då väntar åter den tid, när den inte
längre vållar bekymmer. Den är inte mindre
viktig, men den är inordnad i ett helt. Den tränade,
fulländade pianisten, den som övervunnit alla
tekniska svårigheter, han har tid och förmåga
att helt koncentrera sig på styckets skönhet. Han
återkommer — märk: återkommer — till
samma upplevelse som barnet hade, innan det ännu
hade börjat träna pianospelningens teknik. Men
vi får förutsätta att den nu är medveten,
förfinad och genomträngd av erfarenhet; den ligger
i ett annat och högre plan.

Skulle vi tillämpa bilden på vår moderna
västerländska teknik, då borde det komma en dag,
när tekniken inte längre upptar oss, inte längre
bekymrar oss, inte längre uppslukar oss på
samma sätt som nu. En tid, då vi ostört har
möjlighet att ägna oss åt allt det soin tekniken
skulle förmedla och hjälpa oss till — en lättare
tillvaro, en större glädje, mera tillgängliga
kulturvärden, mera tid att "vara människor". Men
bilden kan drivas än ett stycke. Den kan gälla
inte bara tekniken utan vetenskapen överhuvud.

Den musikaliska upplevelsen — för pianisten
eller för åhöraren — beror inte bara av
pianistens teknik. Den beror också av pianots kvalitet
och stämning och av resonansen i rummet och
mycket annat. Allt i denna process kan
analyseras, inte bara pianistens fingerrörelser:
Instrumentets klangfärg, strängarnas vibrationer,
notskriften, tonerna, ja till och med det matematiska
förhållandet mellan talen för de
strängvibrationer som bildar tonerna.

Allt kan analyseras — men hur i all världen en
viss följd av toner kan uppfattas som
musikaliskt givande och skön, medan en annan nästan
likadan följd uppfattas som banal och likgiltig,
det kan inte analyseras; möjligen kan man med
hjälp av vaga analogier uppnå ett begriplighetens
sken. Instrumentet är nödvändigt, fingrarna
är nödvändiga, strängarna är nödvändiga,
vibrationerna är nödvändiga, relationen mellan
vibrationstalen är nödvändiga — och nödvändigt är
likaså att veta någonting om allt detta — men
pianistens eller publikens känsloupplevelse den
bildar en helhet ovanför allt det där —
visserligen beroende av alltsammans, visserligen
vilande på detta materiella och analyserbara
underlag — men själv oanalyserbar, oåtkomlig.

Så som denna bild eller detta resonemang
antyder, så skall vi kanske en gång bli i stånd att
åter uppleva vår värld, vårt liv lika omedelbart,
lika naivt som vi gjorde långt före den tid då
den moderna tekniken rann upp i ingenjörernas
hjärnor och mellan deras fingrar. Och ändå på
ett fördjupat sätt — på samma sätt som den
drivne pianistens musikupplevelse sannolikt är
djupare och rikare än barnets.

När vi levt oss in i, vant oss vid den dynamiska,

tekniska världen och blivit lika självklart hemma
där — med seklers, med årtusendens vana
i blodet — som medeltidsbonden var hemma i
sin statiska värld, den som hade behållit sin
lugna rytm i tusen år, då skall vi åter inse vad
som är stort och smått, evigt och tillfälligt i vårt
liv — och vi skall åter erfara livet som ett
mysterium, men utan att frukta det. Vi skall känna
människan som en opålitlig varelse, men utan att
därför falla ner i hjälplös oro — snarare skall
vi då ha en förnyad förmåga att gripa efter de
uråldriga mönster, som kan styra hennes liv —
vi skall återigen men på ett intensivare sätt
uppleva världen som en besjälad skapelse och tiden
som ett outgrundligt, ofattbart ögonblick, soin det
dock är möjligt att fylla med ett oändligt
livsinnehåll och som därför är i släkt med evigheten.

Radaranläggningar i arktiska trakter skyddas av
ballonger av gummiduk med över 10 m diameter, vilka blåses
upp med 0,05 kp/cms. Monterad på det 8 in höga
radartornet kan ballongen klara vindhastigheter upp till
200 km/h.

För hjulbromsar på flygplan finns en liten anordning,
inbyggd i hjulet, vilken lättar på bromstrycket så snart
hjulet slirar. Härigenom kan maximal bromseffekt
utnyttjas och landningssträckan förkortas.

Konserverad skinka framställes i likformiga kvaliteter
genom en variant av termometerstekningen. Ett
termoelement sticks in i en "kontrollskinka", vars innertemperatur
hålles vid 67°C under tre timmar. Även kokvattnets
temperatur kontrolleras.

En förpackning för kramer o.d. består av en plastpåse
i en plåtcylinder. Påsen är fäst i cylinderbottnen och i
locket. Genom vridning av locket snos plastpåsen ihop
nedifrån, varvid innehållet kläms ut. Plastpåsar användes
även som foder till plåtburkar för förpackning av frätande
vätskor.

Ett färgborttagningsmedel består av två kemikalier på
tjärbasis, vilka borstas eller målas på en billackering eller
en båtmålning. Efter några timmar kan färgen spolas bort
med vatten och ommålning ske omedelbart.

Ost på löpande band tillverkas i USA genom att
ostmassan får stelna i form av ett kontinuerligt, 3 mm tjockt
band, som skäres i 7 cm breda remsor, vilka lägges åtta
på varandra, skäres i kvadratiska bitar och förpackas, allt
i en flytande operation.

Delar av kol kan motståndssvetsas enligt en engelsk
process. En fordran är icke oxiderande atmosfär.

Fjärrförbindelse med osynliga ljusstrålar, vilken
användes av Tyskland och Japan under kriget, har
förbättrats i USA. Sändaren innehåller ett gasurladdningsrör, som
utsänder riktad infraröd strålning. Mottagaren kan utföras
bärbar eller för montage i flygplan.

Ett regnroekstyg som andas har framställts i USA.
Bomull, konstsilke eller nylon beläggs på båda sidor med
ett oljebeständigt syntetiskt gummi, vars yta är försedd
med porer till ett antal av 400 000 per cm2. Porerna är
tillräckligt stora för att genomsläppa kroppsvärmen och
undvika kondensation, men så små att vattnets kapillärtryck
hindrar regn att tränga igenom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free