Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Svensk vattenkraft — återblick och framtidsvy, av Erik A E Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
601
strömssidan uppbygges som stenmur med
betongfogar, fig. 20. Stenmaterialet i dammkärnan
påföres och vältes under vattenbesprutning, fig.
21. Vattenbesprutningen sker delvis med en
specialkonstruerad cykelspruta. Packningen utföres
i slutskedet med en vibrosläde, fig. 22.
Att man icke utan vidare kan använda
amerikanska metoder för jorddammsarbeten visar
vältaligt fig. 23. I Förenta Staterna har man ofta
tillgång till ett homogent, likformigt material.
Så ej här i landet. Om stenfyllningsdammen är
en ekonomisk dammtyp eller ej, beror nog oftast
på kostnaden för stenmaterialet. Denna kostnad
blir liten, om en tunnel spränges för verket och
om den därvid erhållna stenmassan är
tillräck-lig-
Tunnelsprängning och rensning
Många tunnlar har sprängts och spränges för
våra kraftverk. En av de första större var vid
Mockfjärd (1907—11), men redan 1894—96
utfördes 600 m långa tunnlar för Hissmofors. Ett
annat tidigt arbete gjordes för Trollhättan 1908.
Sammanlagt omfattar, inräknat nu pågående
arbeten, tunnelsprängningsarbeten av
ifrågavarande slag ej mindre än 80 km tunnellängd med en
sammanlagd volym av 6 milj. m\ Vid Porjus
be-tonerades delar av tunneln, men sedan dess har
man mestadels gått fram med obeklädd
tunnelsektion. Förstärkningar har dock alltid
erfordrats och de utfördes tidigare genom murning,
såsom vid Porjus 1912; numera sker de i regel
genom betonggjutning av kontreforter, valv o.d.,
fig. 24. Hjältatunneln, fig. 25, är måhända det
största för kraftverksändamål utförda
tunnelarbetet i världen. Tunnellängden är 6 133 m och
tvär sektionen 135 nr, den utsprängda massan
sålunda 830 000 m3 netto; bruttovolymen fast
massa torde uppgå till inemot en miljon kubikmeter.
För tunnelsprängningarna är luftningen en
betydelsefull detalj. Ofta går man fram med
trä-trummor, som vid Kilforsen.
Fig. 21. Vattenbesprutning.
Fig. 20. Uppströmssidan av Nissaströmsdammen.
Transporttekniken har utvecklats snabbt på
sistone. I Harsprånget använder man 20
lastbilar, vardera vägande 13 t och lastande ungefär
lika mycket. Av denna lastvagnstyp finns även
sådana för 20 och 27 t last; sammanlagt är ett
40-tal för närvarande i bruk i vårt land. Vid
Dönjebygget används en grävmaskin med 1,9 m3
skopa och en med 1,4 m3 skopa. Borrställningen
löper på stålhjul i Larsenspont och dras av en
bandtraktor. Berget förs ut av en 18 t släpvagn,
som dock i regel endast tar 5 m3 fast berg, fig. 26.
Även i rensningsarbetet går maskinen fram
både figurligt och i verkligheten. Mången minnes
väl ännu historien om grävmaskinen vid
Stadsforsen, som vandrade över älven på en ö, som
den byggde upp framför sig och rev ned bakom
sig. Även stora stenar följde med upp i skopan
vid grävning med dessa mäktiga maskiner, fig.
27. I Granforsen arbetar för närvarande en
maskin med 40 m lång arm för att ta upp ca 100 000
m3 ur älvbottnen, och Bergslaget har för
arbetena i Dalälven köpt sin egen stora maskin, det
"hoppande vidundret i Skedvi", fig. 28.
Rensningen nedanför Hölle, fig. 29, är huvudsakligen
utförd med en grävmaskin, vägande 600 t och
Fig. 22. Packning med vibrosläde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
