Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Ombyggnaden av södra tunnelbanan i Stockholm, av Werner Roempke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
607
Ombyggnaden av södra
tunnelbanan i Stockholm
Civilingenjör Werner Roempke, Stockholm
625.42 : 625.62
624.19 : 625.62
Sedan sommaren 1949 pågår arbeten med ombyggnad av
den 1933 för trafik öppnade södra tunnelbanesträckan
Ringvägen—Slussen jämte anslutande södra förortsbanor
från Enskede och Örby till den nya standard, som 1945
fastställdes för det under byggnad varande större
tunnelbanenätet för bela Stockholm.
Den ursprungliga tunnelbanan trafikerades av Stockholms
Spårvägar dels med vagntyper, som även användes på
Råsunda- och Nockebylinjerna, dels från 1930 av större
förortsbanevagnar med dimensionerna: längd 14,79 m,
bredd 2,44 m och höjd 3,80 m, på den då öppnade
örbybanan, dock med endast tre sittplatser i bredd liksom på
tidigare vagntyper. I allmänhet användes i varje tågsätt
motorvagn och en, under rusningstider två släpvagnar, ocli
vid linjernas ändstationer fanns rundspårslingor. så att
inga växlingsrörelser erfordrades. Liksom vid stadens
spårvägsnät användes 650 V likström med kontaktledning
ovanför spåret.
Den nya tunnelbanestandarden däremot innefattar enbart
motorboggivagnar med dimensionerna: längd 17,62 m,
bredd 2,80 m och höjd 3,66 in, med förarplats i vardera
ändan och sammankopplingsbara enligt "multiple unit
system" (Tekn. T. 1950 s. 415). Antalet sittplatser är fyra
i bredd (52 per vagn) och varje tågsätt kommer normalt
att bestå av fyra, vid rusningstrafik åtta vagnar. Allt
fortfarande kommer 650 V likström att användas men
strömmen tillföres genom kontaktsskena vid sidan om spåret
för att medge snabbare igångsättning. Då förarplats alltid
kommer att finnas i tågsättens båda ändar, bortfaller
behovet av rundspårslingor vid linjernas ändstationer;
däremot införes vid samtliga stationer höga plattformar i
jämnhöjd med vagnsgolven, i likhet med vid Saltsjöbanans
och flertalet tunnelbanor i utlandet.
På linjesträckorna mellan stationerna erfordras inga
större ombyggnadsarbeten. Den hittills använda
normalsektionen för fria rummet medger tillräckliga höjd- och
breddmått för den nya dubbelspåriga tunnelsektionen;
endast i kurvan närmast Slussen erfordras någon
bergrensning. De hittillsvarande 15 m skenorna av 43,2 kg/m vikt
hopsvetsas till sammanhängande längder av 240 m,
motsvarande en blocksträcka. De lägges på underläggsplattor
med mellanlägg av tunna gummiskivor och fästes, liksom
numera vid SJ, med fjäderspik vid syllarna.
Kontaktskenan monteras på porslinsklossar, fästade på var femte syll
vid sidan av spåret, och förses upptill med en skyddsbräda,
vilande på galvaniserade järnkonsoler. Kablar för
matar-ström, belysning och signalanläggningar monteras på
galvaniserade järnståndare, fästade i berget längs tunnelns
sidväggar.
Så mycket större ombyggnadsarbeten erfordras för
stationerna, vars plattformar måste förlängas från
hittillsvarande 60 till 145 m och samtidigt höjas från 32 till 101
cm över skenans överkant.
För att kunna utföra dessa arbeten så rationellt och
skyndsamt som möjligt fick under juli och augusti 1949
de söderifrån kommande förortsbanetågen stanna vid
Ringvägens tunnelbanestation, som tills vidare kunde kvarstå
i sitt hittillsvarande skick i sin södra del, och
passagerarna fick fortsätta med en särskilt inrättad busslinje till
linjens norra ändpunkt vid Slussen. Emedan tågen in le
hade vändslinga till förfogande vid Ringvägen, måste
tågsätten utbytas emot dylika av nyare typ, med 15,30 m
längd, 2,40 m bredd och 3,70 m höjd, som sedan 1944
hade trafikerat den då öppnade Ängbybanan. De består
av antingen enbart två motorvagnar, eller dessutom en,
högst två mellan dem kopplade släpvagnar, båda med
förarhytt i vardera ändan och av "multiple unit system".
Ytterligare en anledning till, att Angbybanevagnar som är
försedda med hjul av järnvägstyp måste användas under
ombyggnadstiden är, att spårutläggningen enligt den nya
förortsbanestandarden utföres efter järnvägs- och inte
efter spårvägsnormer, dvs. med breda flänsrännor i
spårkorsningar och ökad spårvidd i kurvor.
Arbetena vid Ringvägens station påbörjades vid den punkt
60 m norr om trappans nedre avslutning, där
hittillsvarande tunneln börjar avsmalna och det nordgående
(vänstra) spåret kröka åt öster. Härifrån kunde den gamla
takkonstruktionen användes något tiotal meter norrut
genom att nya bitar av liknande järnbalkar skarvades till
genom svetsning, så att de tvärgående balkarna därigenom
blev tillräckligt långa att vila på den nya västra
stationsväggen av armerad betong, som ligger parallellt med den
hittillsvarande, raka östra stationsväggen (fig. 1). Största
delen av den sträcka, där stationstaket kunde ligga kvar,
kunde den nya västra stationsväggen gjutas genom att ett
öppet schakt grävdes och sprängdes på utsidan av den
gamla väggen. Endast de första meterna, där den nya
väggen tangerar den gamla, måste den sistnämnda rivas, men
takbalkarna var redan från början uppstöttade med
vertikala stöttor av dif. 14, vilka alltså fick stanna kvar och
gjutas in i den nya väggen. På dem av stöttorna, som kom
att delvis stå innanför den nya väggen, skars den synliga
delen bort med skäl brännare. Då belt ny takkonstruk-
Fig. 1. Förloppet vid ombyggnad av vägg och tak för
stationen Ringvägen; a. nytt tak och ny vägg för stationens
västra sida byggs i öppet schakt; b. nya västra väggen
gjutes i schakt utanför gamla väggen och gamla taket
förlänges genom takbalkarnas påsvetsning; c. betongen i gamla
västra väggen rivs bort, takbalkarna förlängs genom
påsvetsning, nya väggen gjuts och efteråt tas de gamla
pelarna bort; d. betongen i gamla västra väggen rivs bort,
men de gamla pelarna kvarstår och kommer således att
ingjutas i den nya väggen, den innanför nya väggen
utstående delen av pelarna avskärs sedermera med
skärbrän-nare; e. betongen i gamla västra väggen rivs bort och de
gamla pelarna kvarstår oförändrade i nya västra väggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
