Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Problemhörnan, av A Lg - Insänt: Skorstenar och skorstenseld, av M Luht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
TEKNISK TIDSKRIFT
Problem 5/50. Visa
att maximal
horisontell kastvidd erhålles
om
utskjutningsrikt-ningen väljes halvvägs
mot zenit från
syft-linjen till målet, dvs.
oc{—ß enl. fig. 2, samt
att nedslagsvinkeln y
härvid blir likamed et
likamed ß.
Fig. 2.
Lösningar påräknas
före juli månads utgång. Problemhörnan återkommer i
slutet av augusti. A Lg
Insänt
Skorstenar och skorstenseld
Uppsatserna i specialnumret om skorstenar (Tekn. T. 1950
h. 13) berörde två företeelser: koloxidbildning och
bekämpande av soteld.
Soteld uppkommer, då glanssot har bildats i rökkanalen.
För att uppkomsten av glanssot skall kunna undvikas,
måste bränslets förbränning vara fullständig. För att
detta skall vara möjligt bör veden och torven vara torr
och tillräckligt lagrad; är veden fuktig bör vedträna vara
tillräckligt små (korta och klena) och staplas på rätt sätt
i ugnen, så att veden kan torka i själva eldstaden före
förbränningen; kanalerna bör icke vara för vida eller ha
några kalla väggar.
Jag har många gånger varit i tillfälle att se nedsotade
skorstensrör, men även sådana, som inte har visat någon
som helst benägenhet för sotbildning. På basis av dessa
erfarenheter har jag konstruerat en ugn, vars kanaler och
skorstensrör håller sig fullständigt fria från sot. Att detta
verkligen var fallet kunde jag konstatera under 3—4 års
tid och det bekräftades även av distriktets sötare. Därför
vågar jag även påstå, att man kan elda med ved och torv,
utan att något sot uppkommer.
De faktorer, som kan föranleda sotbildning, är följande:
osakkunnig beskickning; förbränning av för grova vedträn
och torv i en ugn utan rost och sekundärluft
(konstruktionsfel) ; för låg temperatur hos skorstensväggarna, förbi
vilka fuktiga gaser stryker och vilka under förbränningen
uppvärms otillräckligt. Den sistnämnda faktorn gör sig
gällande, om gaserna är "kalla" och "fuktiga", om
kanalerna är för vida, om skorstensrörets väggar är utsatta för
kall ytterluft.
Är gaserna kalla och fuktiga, är detta att tillskriva
osakkunnig behandling eller ett eldningssätt som icke är
avpassat efter bränslet, vars avgaser leds in i en kall
skorsten. Därigenom kondenseras vatten, tjära och
ättiksyra, som småningom sipprar igenom väggmaterialet och
synes utanpå skorstenen som bruna, klibbiga fläckar, som
ser fula ut och luktar illa. I sådana fall bildas glanssot.
Ar kanalerna för vida, uppkommer vid eldningen inget
riktigt drag, emedan gasmängden är för liten för att värma
upp kanalväggarna. Bildligt talat förlorar skorstenen
härigenom i draghöjd. Av samma orsak uppstår inget drag
i en skorsten som står ute i det fria.
Följderna av dåligt drag märkes på eldningen.
Förbränningen blir ofullständig och tjärgaserna förbrännes endast
I
Fig. 2. Skorsten med luft-
rum.
Fig. 1. Skorsten med rörligt innerrör.
till en del. Flamman sotar, veden övergår i tjärgas och
oförbränt kol, vilka tillsammans bildar dels matt sot, som
kan avlägsnas genom sotning, dels glanssot, som
antingen kan brännas bort eller vållar soteld. Man kan
undvika konstgjord eller naturlig soteld genom att någon tid
elda med aspved, som verkar sotlösande.
Om det inte är möjligt att röja undan orsakerna till
sotbildningen, måste man vidta skyddsåtgärder. Den svåraste
följden av sotbildning är upprepade soteldar, som genom
plötslig ensidig upphettning av skorstensväggarna spränger
sönder dessa och skadar rumsväggarna genom skorstenens
ojämna utvidgning, så att sprickor uppstår. Skorstenen
borde därför utföras som en kropp för sig, utan
förbindelse med väggar och tak, för att den obehindrat skall
kunna utvidga sig. Skorstenens väggar borde vidare göras
av sådant material, som inte tar skada av hettan vid soteld.
Som alternativ till den av professor Hast föreslagna
skorstenskonstruktionen kunde följande rekommenderas,
vilken kan göras av färdiga formbitar. Själva
skorstensröret utgöres av ett cylindriskt innerrör (fig. 1), som står
i en kvadratisk ytterlåda, som håller det hela upprätt och
i vilken innerröret fritt kan utvidga sig. Ytterväggarna är
på sin inre sida försedda med ribbor, som stöder
innerröret. Mellanrummet mellan ytter- och innerväggarna kan
utnyttjas för ventilationsändamål eller som isolationsskikt
mot avkylning genom yttre luftens inverkan, vilket lätt
låter sig göra genom anbringande av lämpliga öppningar.
Delarna kan göras av betong och gjutas färdiga på förhand.
Hur nödvändigt det är, att skorstenen göres åtskild från
husets övriga delar på grund av de olika sättnings- och
utvidgningsmassorna, kan man tydligast se i timmerhus
med mellanbottnar av trä. För brandfarans skull skall
skorstenen i höjd med mellanbottnen förses med en murad
krage, för att avståndet från rörkanalens insida till
närmaste trädel skall bli minst en tegellängd. Anslutningen
skall göras med vertikal slits, så att delarna med olika
sättningsmassor skall kunna röra sig obehindrat och fritt
från varandra.
Vill man isolera skorstenen från den kalla ytterluften
eller vill man förhindra oangenäm uppvärmning av de
rum genom vilka skorstenen går, är det bättre att i stället
för glasull använda den billigare luften. Detta kan ske
genom att man förser skorstenen med en mantel med ett
smalt luftrum mellan skorsten och mantel, fig. 2.
Koloxid åter bildas, då glödande kol genomströmmas av
en otillräckligt luftmängd
C + 02i= COa; COB + C = 2 CO
Sekundärluft bör nu tillföras, för att reaktionen
2 CO + 02i= 2 C02
skall komma till stånd, innan gaserna kommer in i
rökkanalen. Den som eldar måste se till, att sekundärluft
tillföres i god tid. I annat fall sipprar den farliga
koloxiden ut genom springor och sprickor.
Innan någon kolhög har bildats i eldstaden, bildas ingen
koloxid. Flamman blir på sin höjd sotande, eller kväves
vid för liten lufttillförsel. M Luht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
