Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1950 - Båt, järnväg, bil eller flyg? av Bo Th:son Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
619
Fig. i. Trafikutvecklingen 1885—1948 i Sverige (godstrafik).
Övergången från segelfartyg via ångfartyg till
motorfartyg har gjort det möjligt att föra
råvarorna till de platser där de kan förädlas
billigast och fördela de förädlade produkterna över
hela världen.
Järnvägarna
Ända fram till våra dagar har vattnet utgjort
den naturliga förbindelseleden och färdvägen för
jordens befolkning. Färdmedlet var fartyget.
Landtransporterna var obetydliga jämfört med
vad som sändes över vatten, och för
transporterna inom de kontinentala områdena utnyttjades
framför allt de inre vattenvägarna. Genom
införandet av det ångdrivna lokomotivet uppstod
det första betydelsefulla landtransportmedlet,
och under mitten av 1800-talet hade järnvägarna
sitt segertåg över världen. Transportkapaciteten
hos de nya transportmedlen undergick en
ständig utveckling. Här fick det ske parallellt för
såväl färdmedel, färdväg som drivkraft. Hur
järnvägarnas transportvolym utvecklades under
de senaste årtiondena har visats i fig. 3 och 4.
Tåg och vagnar har därvid erbjudit en ständigt
ökad transportkapacitet. Detta har skett genom
ökning i dragkraften hos lokomotiven,
förbättrade banor, flera och större vagnar och höjda
hastigheter. Liksom vid sjöfarten har man
övergått från ångdrift till dieselmotordrift, vilket gett
nya möjligheter till ökning av dragkraften. För
Sveriges del har användningen av elkraft betytt
mycket i detta avseende, vilket återspeglas i
driftekonomin och har medverkat till
transportvolymens starka ökning på 1930- och 1940-talen.
De snabbare personförande tågen har ökat i
genomsnittlig hastighet från ca 30 till 70 km/h
och för att möta konkurrensen från såväl
väg-som lufttrafik har man under de senaste
decennierna gjort stora ansträngningar för att på vissa
persontåg nå upp till mycket höga hastigheter.
Den genomsnittliga färdhastigheten för SJ:s nya
expresståg är över 100 kin/h och på vissa
sträckor kan man nå upp till maximum 135 km/h.
Järnvägarnas uppkomst och utveckling
medförde en revolution av samhällets struktur.
Möjligheter öppnades att i kontinenternas inre delar
nå betydelsefulla råvaror för industrin och att
med de nya landtransportmedlen transportera
dem till lämpliga förädlingsorter. Industrierna
kunde förläggas till de platser, där
produktionsfaktorerna tillhandahölls billigast, vilket oftast
var i direkt anslutning till råvarukällorna, i
främsta rummet järnmalm och kol. Där
landtransportvägarna korsades uppstod
handelscentra och konsumtionsindustrier. Järnvägarna lade
grunden till industrins spridning inom länderna
samt uppkomsten av en mängd nya tätorter.
Biltrafiken
Under åren kring sekelskiftet kom nästa stora
transportmedel, bilen. Till att börja med var det
huvudsakligen utvecklingsmöjligheterna för
drivkraft och färdmedel som blev bestämmande för
detta kommunikationsmedels användning och
utveckling. Därigenom blev denna mycket
hastigare än för järnvägarna, som var bundna till
utbyggande av banan (fig. 3). Gator och vägar
fanns, som tillfredsställde de relativt blygsamma
hastigheter som färdmedlet i början presterade.
Emellertid, när man i början av 1920-talet hade
nått upp till genomsnittliga hastigheter på
50 km/h uppkom kravet på byggandet av
särskilda bilvägar, autostrador, vilka i sin tur gav
ökade möjligheter till utveckling av färdmedlets
kapacitet, såväl beträffande hastighet som
bärförmåga. Sedan man nu uppnått färdhastigheter
på 100 km/h synes det icke möjligt att i någon
väsentlig grad öka hastigheten i framtiden med
hänsyn till säkerheten och driftens ekonomi.
Bussen följde samma utvecklingslinjer. Här
koncentrerade man sig under 1920- och
1930-talen på ökningen av bärförmåga och
sittplatskapacitet. Under 1940-talet har hastigheten fått
ökad betydelse i samband med att bussen har
fått allt större användning vid långa transporter.
Efter hand som stadstrafiken har vuxit har
accelerationsförmågan fått ökad betydelse.
Med hänsyn till lastbilstrafiken har de tekniska
ansträngningarna främst inriktats på ökning av
hjultryck och bärförmåga. Större krav har
härigenom ställts på färdvägen och från att tidigare
ha varit ett spel mellan färdmedel och drivkraft
Fig. 5. Procentuell fördelning
av svenska handelsflottans
tonnage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
