Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1950 - Båt, järnväg, bil eller flyg? av Bo Th:son Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
TEKNISK TIDSKRIFT
är det numera avvägningen mellan färdväg och
färdmedel, som avgör trafikmedlets utveckling.
Luftfarten
Flygets tillkomst berodde mindre på önskan att
få ett nytt transportmedel än människans dröm
att få röra sig fritt i luften. Man försökte
emellertid snart efter de första lyckosamma
flygningarna att utnyttja det i kommersiellt
hänseende. Under den första delen av 1920-talet tog
luftfarten de första stapplande stegen som
allmänt kommunikationsmedel, varvid dess
huvudsakliga transportuppgift var postbefordran.
Någon begränsning i utvecklingen på grund av
färdvägen fanns icke, och allt berodde på de
tekniska möjligheterna beträffande färdmedel
och drivkraft. Den utveckling av
förbränningsmotorn som skett i samband med bilismens
genombrott kunde för det nya transportmedlet väl
tillvaratas, vilket i sin tur medförde att
transportkapaciteten och prestationerna hos flyget
kunde ökas i ett oerhört starkt tempo (fig. 3).
Samtidigt visade det sig att luftfarten skulle
tillfredsställa ett helt nytt transportbehov, som
grundade sig på höga transporthastigheter av en
helt annan storleksordning än vad något annat
transportmedel kunnat åstadkomma.
Den reguljära luftfarten har under åren efter
kriget undergått en mycket kraftig expansion.
Flygplan trafikerar nu dag och natt ett linjenät,
som täcker hela världen. Varje ögonblick dygnet
om befinner sig ca 15 000 betalande passagerare
i luften i ett tusental reguljära trafikflygplan. I
hela denna luftfart sysselsattes i början av 1949
nära 4 000 trafikflygplan, varav ca 1 200
trafikerades av flygbolag i Nordamerika och 1 200 av
europeiska flygbolag. Den dagliga omsättningen
på alla dessa flyglinjer beräknades 1947 uppgå
till 20 Mkr. och i verksamheten sysselsattes
direkt eller indirekt 500 000 personer.
Transportmedlens egenskaper
och användningsområden
De olika transportmedlens egenskaper är
bestämda av transportelementen, färdväg,
färdmedel, drivkraft och stationsanordning.
Havssjöfarten karakteriseras beträffande
färdvägens kapacitet av en så gott som obegränsad
möjlighet. Även stationsanordningarna ger
mycket stora möjligheter att tillfredsställa behovet av
stora transporter. Vid omlastningarna är det
snarast kapaciteten hos det transportmedel, som
skall vidarebefordra godset, som är begränsande.
Kapaciteten hos färdmedlet kan således göras
oerhört stor och förhållandet mellan drivkraft
och dräktighet kan anpassas på ett ekonomiskt
sätt. Denna möjlighet att nå en stor
transportförmåga per transportenhet har sjöfarten
utnyttjat och man har härvid nått låga kostnader
per utförd transportprestation. Sjöfarten har
därigenom blivit huvudtransportmedlet för allt
lågvärdigt gods, och dess låga
undervägskostna-der ha gjort det konkurrenskraftigt vid alla
långa transporter. För godstransporter mellan
kontinenter och mellan områden som skiljs av
vatten är sjöfarten helt dominerande även för
medelvärdigt gods och även väl lämpat för
transporter av högvärdigt gods. I kustsjöfart och på
inre vattenvägar och där järnväg finnes att tillgå
står sjöfarten däremot konkurrensmässigt
svagare genom inträdande kapacitetsbegränsning
hos slussar, kanaler och fartygsleder.
Som persontransportmedel har sjöfarten fått en
alltmer begränsad omfattning.
Transporthastigheten tillfredsställer icke de resandes krav och
vid kortare transportsträckor vinner
marktransportmedlen terräng genom utbyggandet av broar
och tunnlar. Vid längre sträckor har luftfarten
visat betydelsen av hög reshastighet genom att
den ständigt ökat sin del av transportmängden.
Till skillnad från sjöfarten är färdvägen
begränsande för järnvägarnas transportkapacitet.
Konstbyggnaderna av banan bestämmer
maximala hjultryck. Banans konstruktion i övrigt,
rälsvikt, kurvradier, signalanordningar m.m.
begränsar hastigheten. Transportkapaciteten blir
därigenom helt beroende av möjligheten att öka
transportenheten, och här blir det sålunda en
avvägning mellan drivkraft och tågvikt. Med
nuvarande effektstyrkor hos de största loken får
emellertid en dubbelspårig bana en
utomordentligt hög transportkapacitet, varför man
härvidlag icke behöver räkna med någon betydande
begränsning. Den erforderliga effekten per
transportprestation är emellertid väsentligt större än
vid sjöfarten, vilket bl.a. medverkar till att
båttransport är att föredra vid transport av
lågvärdigt gods. Sjöfartens geografiska begränsning
ger emellertid järnvägarna möjlighet att bli det
mest betydande transportmedlet på land.
Vid transport av högvärdigt gods och i
persontrafiken har järnvägarna en dominerande
ställning så snart det gäller stora transportmängder.
I områden med gles trafik kan emellertid
järnvägarna icke offerera transporter med önskvärd
turtäthet till lika låga priser. De mindre
transportenheterna får här ett försprång och bilen,
bussen och flygplanet erövrar marknaden. Kravet
på snabbhet gör också konkurrensen från flyget
alltmer kännbar.
Lastbiltrafiken har sitt största
användningsområde inom kortdistanstransporterna. De
karakteriseras av små transportenheter med möjlighet
att befordra godset från dörr till dörr. Färdvägen
har begränsat transportenhetens kapacitet genom
maximalt tillåtet hjul- och axeltryck hos
fordonen och härigenom blir transportkapaciteten
vid lastbilstrafik begränsad även vid en ökning
av hastigheten hos fordonen. Den lilla
transportenheten för med sig att transportkostnaden blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
