Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1950 - »Fjordbussar» i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
TEKNISK TIDSKRIFT
förande tidspillan vid tilläggen och vid intagande eller
lossande av last, förhållanden liknande dem som rått t.ex.
i Stockholms skärgård, i Mälaren och Bohuslän.
Då de snabbgående, lätta dieselmotorerna blivit
tillgängliga i marknaden beslöt Det Stavangerske
Dampskibs-selskab att ta ett stort steg framåt och försöka lösa
problemet enligt ett av sin direktör L Thorsen uppgjort
program, innefattande följande huvudpunkter. Till en
början bygges ett mindre fartyg med största möjliga fart
och, för att tillgodose ekonomin, minsta möjliga
deplacement. Rederiet ordnar snabblinjer för befordran av
passagerare och post men blott obetydligt med lättare last, under
det att tyngre och skrymmande gods tills vidare fraktas
med bolagets äldre fartyg och med glesare turer.
Enligt dessa riktlinjer utformades projektet "Express"
(fig. 1) 1935. Enär passagerarantalet enligt norska
Skibs-kontrollens bestämmelser är beroende av däcksytan, borde
denna hållas stor. ökad längd gynnar farten, medan
bredden däremot bör begränsas med hänsyn till styvheten.
För stor bredd ger för stor metacenterhöjd, med påföljd
att båten blir för styv i sjögång. Skrovets höjd borde
hållas så liten som möjligt med hänsyn till att hålla
fartygsvikten nere. Följande huvuddimensioner valdes:
längd överallt ........................... 100’
mallad bredd ........................... 15’
mallat djup .......................... 5 à 6’
Fig. 3. Karta över en del av V estlandet.
Fig. 2. M/S "Fjorddrott", 407
passagerare, 12—H bilar,
15 knop, färdig 1939.
"Express" byggdes vid Det Stavangerske
Dampskibssel-skabs egen verkstad. För att hålla skrovvikten låg och
underlätta arbetet svetsades i stor utsträckning, endast
långväxlarna nitades, överbyggnaden utformades med
minsta möjliga profil med hänsyn till avdrift och luftmotstånd.
Viktbesparing genomfördes konsekvent både i
stålkonstruktionen och inredningen.
Som framdrivningsmaskineri valdes en sexcylindrig
fyr-takt MAN-dieselmotor’ om 180 ahk vid 915 r/m. Genom
utväxling nedbringades propelleraxelns varvtal till 550 r/m.
Motorn manövrerades från navigationshytten, och farten
blev närmare 131/2 knop.
Besättningen utgörs endast av tre man: kapten ("fører"),
matros och maskinist. För den sistnämnde fordrades icke
certifikat, och han kan deltaga i däcksarbetet t.ex. vid
ändstationerna. En fjordångare av gamla typen för samma
passagerarantal, ca 150, men med större lastrum, ca 1 000
eng. kbf, erfordrade sex mans besättning. Kolförbrukningen
för en dylik ångare är ca 90 kg/h, medan oljeåtgången
på "Express" uppgår till ca 35 kg/h, vid 8 resp. lS1!^ knop.
Maskinrummet är placerat akterut, och närmast för
därom finns tre enmanshytter för besättningen. För att spara
utrymme är nedgången till dessa hytter anordnad genom
en bänk i salongen. Då denna är fullsatt med passagerare,
är nedgången därför svåråtkomlig, men då båten är under
gång, är besättningen också i arbete. För om hytterna
finns ett litet lastrum om ca 500 eng. kbf. Båten är blott
avsedd för lättare last och är därför endast försedd med
ett enkelt handspel för godsets hanterande. Stolarnas
placering i salongen är ungefär som i en buss och fönstren
anbragta längs sidorna, medgivande god utsikt för
passagerarna.
"Express" blev färdig våren 1937 och insattes på
postverkets anmodan på linjen Stavanger—Sandeid, en distans
om 37 nautiska mil. Denna sträcka kunde nu
tillrygga-läggas fram och tillbaka på samma dag, under det att den
äldre båttypen blott hann med en tur i endera riktningen.
Utmärkt resultat vanns med "Express", och båten väckte
stor uppmärksamhet. Den avvek ju såväl i fråga om exteriör
som inredning fullständigt från invanda föreställningar om
en fjordbåt. Med 100’ längd (L) och 13Ve knop (V)
framhåller direktör Thorsen fartlängdförhållandet (V/\/L) 1,35
såsom ovanligt högt. För de vanliga norska kustfartygen är
det omkring 0,9. 1937 torde endast Det Bergenske
Damp-skibsselskabs "Venus" och den belgiska "Prince Boudoin"
kommit upp i lika högt värde, bortsett från snabba
örlogsfartyg, där fartlängdförhållandet kan vara betydligt högre.
"Express" har ett deplacement om ca 40 t, och med 4,5
ahk/t deplacement mot förut ca 1 ahk/t deplacement blev
accelerationsförmågan bra. Detta bidrog til att båtens turer
kunde genomföras tidtabellsenligt med en belt annan
precision, än trafikanterna tidigare varit vana vid. "Express"
blev därför snart mycket populär. Folk långt bortifrån
kunde komma till Stavanger tidigt, vara i staden några
timmar och återvända hem samma dag. Litet svårt var
det emellertid med den begränsade lasten.
Biltrafiken hade vid denna tid expanderat våldsamt och
krävde att bilfärjor insattes på sträckorna Stavanger—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
