Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1950 - Frekvensreglering. Konstruktiva problem, av E Brodersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
653
Fig. 1. Mekanisk turbinregulator med elektrohydraulisk
varvförställning; 1 pendel, 2 reglerventil, 3
ledskeneservo-motor, 4 fast återföring, 5 eftergivande återföring (a
olje-katarakt, b kataraktfjäder), 6 ledskeneapparat, 7
servo-motor och ventil för varvförställning, 8 reglerspole för
varvförställning.
bestämd av ventilens utslag från neutralläget. På
ventilen inverkar pendeln, varvförställningen
samt pådraget via den fasta och den
eftergivande återföringen. Den fasta återföringen medför
att regleringen sker med viss statik, eller
kvarblivande olikformighetsgrad, medan den
eftergivande återföringen åstadkommer en
övergående olikformighetsgrad, som verkar
dämpande på reglerförloppet. Den visade servomotorn
för varvförställningen styrs av den
elman-övrerade ventilen genom styrström i
reglerspo-len. Det framgår att en förflyttning av
varvförställningen har samma inverkan på pådraget
som ett utslag av pendeln. Man kan därför
tänka sig regulatorn använd med
varvförställningen som det egentligen reglerorganet och pendeln
som ett sekundärt korrektionselement. Detta
innebär helt nya utvecklingsmöjligheter och betyder
en genomgripande principiell ändring. Det som
har skett är att regulatorn har förvandlats till
en delvis elektrisk regulator med möjlighet att
nom turbinregleringen utnyttja den elektriska
servoteknik, som i synnerhet under och efter det
senaste kriget har utvecklats mycket starkt. Tar
man ytterligare ett steg i den här nämnda
riktningen kommer man till den helelektriska
tur-binregulatorn.
Elektrisk turbinregulator
Den elektriska turbinregulatorn har kommit
fram under de senaste åren och väntas i de
närmast följande att vinna snabb utbredning. De
uppställda kraven på regleringen tillgodoses
nämligen på enkelt vis med denna regulator. En
starkt medverkande orsak härtill är att de
elektriska kretsar, som ingår, kan kopplas på många
vitt skilda sätt, allt efter de egenskaper som
önskas från fall till fall. Det är alltså tydligt att
det som har medfört de principiella nyheterna
och som öppnar de nya möjligheterna är
tillkomsten av den elektriska turbinregulatorn och
elektrifieringen av de mekaniska regulatorerna.
Den klaraste bilden av denna nya teknik
erhålles genom studium av den helt elektriska
regulatorn. Sedan är det mycket enkelt att
överföra vissa delar av denna teknik till en blandad
mekanisk och elektrisk regulator. Den
elektriska regulatorn, som det här är fråga om, är
angiven av A Garde år 1943 och är den enda
helelektriska turbinregulatorn, som har vunnit
praktisk utbredning. Den är utförligt beskriven
i litteraturen1 medan denna artikel, i det
följande, tar sikte på att redogöra för egenskaperna
utåt i vad mån dessa är av intresse för
regulatorns användning för frekvensregleringen i olika
former.
På fig 2 ses hur den elektriska regulatorn
appliceras på turbinen. Utgången från regulatorn
kopplas till styrdonet där omvandlingen sker
från elektrisk till mekanisk storhet, vilken
sedan i det hydrauliska systemet förstärkes till
lämplig ställkraft och slaglängd för
manövrering av ledskenor och löphjulsskovlar. Turbinens
hydrauliska manöversystem, bestående av
servo-motorer med tillhörande reglerventilen
tryck-aggregat m.m. är av helt konventionell
konstruktion och den ändring som följer med övergången
till elektrisk turbinreglering omfattar alltså
endast de rent reglerande och styrande organen
för manövrering av första servomotorns ventil.
Denna gränsdragning är naturlig enär addition
och subtraktion och annan bearbetning av de
storheter, som ingår i regleringen normalt
lämpligast utföres med elektriska medel.
Styrdonet fig. 3 har tidigare beskrivits1, varför
det i detta sammanhang blott skall nämnas att
det är denna apparat, som representerar det
avgörande steget i den konstruktiva utvecklingen
av den elektriska turbinregulatorn.
Rörregulatorn fig. 4 är kopplad så att strömmarna från
de båda rören motverkar varandra i styrdonets
spole. Vilotillståndet, i vilket styrdonet ej gör
något utslag och reglerventilen därför intar sitt
neutralläge, är karakteriserat av att strömmarna
från de båda rören är lika och servomotorn står
still. Är strömmarna emellertid icke lika kom-
Fig. 2. Anordning av elektrisk turbinregulator; 1 elektrisk
turbinregulator, 2 elhydrauliskt styrdon, 3 ventil och
servo-motor, 4 ledskeneapparaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
