Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1950 - Enkel tryck-tidmätare för ballistiska förlopp, av Tore Bonell - Automatisk kurvläsare, av sah - Ljussystem för visuell landning av flygplan, av D H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. i. Tryck-tiddiagram i 12,7 mm vapen (Pmax = 2 950
kp/cm3).
Fig. 4 åskådliggör en registrering av trycktidförloppet i ett
12,7 mm vapen.
Litteratur
1. Lisell, E: Om tryckets inf lutande på del elektriska
lednings-motståndet hos metaller ctc., diss. Uppsala 1902.
2. Bridgman, P AV: The meusurement of hgdrostalic pressures
up to 20,000 kilograms per square centimeter. Proc. Amer. Acad.
Arts Sci. tf (1911) s. 321.
3. Kutterer, R E: Ballistik, Braunschweig 1942 s. 171.
4. British Intelligence Objectives Sub-Coininittee: The Rheinmetall
measuring plug. PB-Rep. nr 25139.
5. Adams, I H, Göranson, R NV & Gibson, R Ii: Construction and
properties of the manganin resistance pressure gauge. Rev. sci.
Instr. 8 (1937) s. 230.
(5. Bridgman, P \Y: Eleclrical resistance under pressure. Proc.
Amer. Acad. Arts Sci. 57 (1921) s. 123.
Automatisk kurvläsare. Under senare år har stora
framsteg gjorts i insamling och registrering av data inom
sådana områden av flygtekniken som vindtunnelprov,
provflygningar, försök med flygande robotar m.m. Dessa data,
vilka registreras av instrument av många olika slag,
överföres i impulsform per radio eller föreligger på annat
sätt i kod, har ofta en så svårtillgänglig form, att de icke
annat än med stor möda och tidsutdräkt kan överföras
i grafisk form eller anpassas för vidarebearbetning t.ex.
i matematikmaskiner. Mycket av det insamlade materialet
ligger därför oanvänt, eller i varje fall icke utnyttjat till
gränsen av sina potentiella möjligheter.
Douglas Aircraft Co. liar därför konstruerat en ny
nia-skin, som automatiskt läser, synar, sållar, dechiffrera!-,
lättar, uträknar och uppritar samtidiga registreringar från
olika instrument, vilka föreligger i form av kurvor på
film. Maskinen består i princip av en filmprojektor, en
skärm, som är hopkopplad med en fotocell, räknekretsar
som identifierar de utvalda kurvorna och mätkretsar för
den kvantitativa analysen.
Maskinen är försedd med kontrollkretsar, som upptäcker
fel, orsakade av distorsion vid radioöverföring av
mätvärden eller av andra störningar i mätningarna. Maskinen
antingen rättar felen eller stannar, när den inte själv kan
utföra korrigeringen. Den kan även med ledning av
kali-breringslinjer i diagrammen fås att stanna, om dess
beräkningar skulle falla utanför toleranserna. Slutligen kan
maskinen korrigera fel, vilka vållas av ojämn hastighet
hos projektilen.
Maskinen har hittills använts huvudsakligen för
automatisk analys av barogram från försök med flygande robotar.
Den har därvid visat sig kunna reducera arbetstiden för
utvärderingen av data till en femtedel, medförande i ett
enda fall en besparing av 5) 000 Maskinen blir härigenom
amorterad på ett fåtal operationer.
En liknande kombination av registrerande instrument och
matematikmaskiner har utvecklats av Metrotype Corp.
Denna maskin inkopplas till mätinstrument för tid, tem-
peratur, tryck, spänning m.m. och kan genom omräkning
kombinera dessa data till olika storheter, vilka tryckes i
fonn av linjediagram. Diagrambladen kan bredvid
varandra i olika kolumner uppta olika kvantiteter i önskad
sammansättning, och som funktion av tiden eller andra
variabler (Mcchan. Engng apr. 1950; Steel 30 jan. 1950).
sa h
lijussystem för visuell landning av flygplan. Allt sedan
1937 har för visuell landning av flygplan ett ljussystem,
bestående av 15 röda neonljusrör, använts på
flygplatserna. Ljusrören är uppställda i rad efter varandra med 30 m
avstånd mellan varje rör, och hela ljusraden är placerad
ca 25 m till vänster om landningsbanans mittlinje samt
löper parallellt med denna. Det närmast banan befintliga
neonljuset har grön färg. Detta landningshjälpmedel är
användbart nattetid, då sikten är större än 1 000 ni och
med flygplan av äldre typ med låg landningshastighet.
Den ökade flygaktiviteten kräver ett system, som är
tillräckligt ljusstarkt för att vara användbart även då sikten
är avsevärt reducerad. I USA har ett stort antal olika nya
system för detta ändamål provats och man har så
småningom fastnat för ett system, arbetande med starka
strål-kastarlampor och vitt ljus. Systemet har givits namnet
"slope-line approach light system".
Grundtanken i detta system är, att de enskilda raderna
av lamporna skall vara så orienterade, att piloten i ett
flygplan på ingående för landning skall med hjälp av ljusen
från lamporna kunna orientera planet så att det följer
den rätta glidbanan för korrekt landning (fig. 2). Systemet
består av ett antal i landningsbanans förlängning
utplacerade ställningar, var och en innehållande tio
strålkastar-lampor. Varje ställning är 4,2 ni lång och lutar 45° mot
horisontalplanet, fig. 1, och varje lampa är försedd med
sin reflektor, så utförd att lamporna endast är synliga rakt
framåt och ± 90 åt sidorna. Det är viktigt att inget ljus
kan stråla bakåt, för att undvika bländande bakgrundsljus
från eventuell dimma.
Fig. 2 ger en bild av, hur de enskilda lampbärande
ställningarna uppställes i landningsbanans förlängning. Om
man drar förlängningslinjer genom de enskilda paren av
lampställningar skär dessa varandra på glidbanan. Tydligt
är att lampställningsparen skall stå närmre varandra ju
närmre landningsbanan de placeras, och om terrängen är
ojämn måste givetvis de enskilda lampställningarnas
placering bli beroende härav. Fig. 3 visar hur piloten ser
lainpraderna vid olika lägen hos planet.
De enskilda lampornas styrka i "slope-line" systemet är
Fig. 2.
1’erspck-tivbild av "slope
fine approach
light system".
Fig. 1. Lampradens ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
