- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
662

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1950 - Candela — den nya enheten för ljusstyrka, av SHl - Lysrör och färgäkthet, av sah - Böcker - Handelns hjälpreda, av sah - Industriell löneredovisning med bokföringsmässig anknytning till Mekanförbundets normalkontoplan, av B Fagerström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

662

TEKNISK TIDSKRIFT

en ny enhet för ljusstyrka, som emellertid först nyligen
döpts till candela. Det första normalljuset var av
sper-maceti och hade vissa fastställda dimensioner. Det infördes
i England 1860 men visade sig otillfredsställande och
ersattes 1898 med Harcourts pentanlampa, som hade en
ljusstyrka på ca 10 c. I Frankrike användes Carcel-lampan
och i Tyskland Hefner-lampan.

Alla dessa standardlampor var otillfredsställande, ty de
var icke tillförlitliga under längre tid, och det fordrades
stor skicklighet för att reproducera dem. Redan 1902
föreslog Fleming en elektrisk glödlampa till praktisk standard.
Jämförelser av koltrådslampor utfördes 1909 vid NPL och
andra laboratorier, varvid betydande skillnader mellan
normalljus i USA, Frankrike och England upptäcktes. Man
kom då överens att använda den engelska enheten och
ett fortlöpande utbyte av standardlampor skedde.
Härigenom bibehölls en pålitlig sekundär standard, och den
använda enheten fick 1921 namnet internationellt
normalljus eller enligt ett svenskt förslag nyljus (ni). I Tyskland
bibehöll man dock hefnerljuset.
De använda glödlamporna utgjorde emellertid icke någon
primärstandard, och ingen hänsyn togs till skillnader i
ljusets färg. År 1924 fastslog Internationale d’Eclairage
en kurva för "standard"-ögats relativa färgkänslighet
(luminosity curve). När hänsyn togs till denna, stämde
koltrådslamporna icke vid mätning av ljus, som hade
annan färg än koltrådens. Orsaken härtill var, att dennas
strålning icke blott bestäms av temperaturen som den
"svarta kroppens". Ju högre temperatur en sådan ges, ju
längre förskjuts strålningens energimaximum mot blått,
och ljuskällans färg kan därför entydigt anges med en
temperatur, som brukar kallas färgtemperaturen. Denna
ligger för koltrådslampan något under 2 000°K, för en
vakuumlampa med wolframtråd vid 2 360°K och för en
gasfylld lampa vid 2 800°K. För praktiska ändamål
behöver man uppenbarligen en svart kropp med en
färgtemperatur på ca 2 000°K.
Redan 1899 föreslog Violle användning av platina vid
smältpunkten som primärstandard. Denna idé togs upp av
International Committee of Weights and Measures. Den
primärstandard, som härvid fastställdes, består av ett
litet rör av toriumoxid nedsänkt i ren platina. Denna
smälts och får svalna; när den stelnar, förblir dess
temperatur konstant, så länge både fast och flytande fas
existerar. Färgtemperaturen blir 2 046°K, vilket är
tillräckligt nära koltrådslampans för direkt jämförelse. Man
bestämde den nya standardens ljusstyrka till 58,9 nl/cnr.
Det fastställdes, att denna ojämna siffra skulle avrundas
till 60, och den nya ljusstyrkeenhet, som härigenom
infördes, har nu döpts till candela.

Då den nya standarden för ljusstyrka förhåller sig som
en svart kropp, kan den kombineras med ögats
känslighetskurva vid mätning av ljuskällor med avvikande färg.
En logiskt tillfredsställande standard har härmed erhållits,
och man kan därför vänta, att den skall stå sig för lång
tid framåt (Discovery maj 1950). SHl

Lysrör och färgäkthet. Vid Svenska
Textilforskningsinstitutet har utförts försök för att utröna, i vad mån
färgäktheten hos tyger skulle vara mindre vid belysning med
lysrör än med vanliga glödlampor. Frågan har en viss
betydelse med hänsyn till att lysrören alltmera användes
både i textiltillverkningen och i de lagerlokaler, varuhus
etc., där tyger och färdiga plagg förvaras eller exponeras.

Resultatet av undersökningen var, att över hälften av
proverna ändrades lika vid bägge slagen av belysning; i
ytterligare 30 % av fallen var ändringen så liten, att den icke
med säkerhet kunde fastställas. En betydligt större ändring
genom lysrören kunde konstateras i 2 % av fallen, och
en fullt säkert bestämbar skillnad till nackdel för dessa i
9 %. Motsvarande procenttal fall till glödlampornas
nackdel var 2 % och 5 %.
Man kan alltså säga, att även om i flera fall en väsent-

ligt olika skillnad i verkan från lysrör resp. glödlampor
kunde märkas, var företeelsen ändå inte vanlig, och
dessutom kunde varken den ena eller den andra
belysningssorten utpekas som den större syndaren. De mindre
skillnader, som härutöver iakttogs, har säkerligen ingen
praktisk betydelse.

En faktor som dock kvantitativt talar till lysrörens nack^
del är, att man vid övergång till detta slag av belysning
ofta fördubblar eller trefaldigar belysningsintensiteten. Den
härigenom förstärkta effekten torde dock knappast göra
sig gällande i kommersiella eller industriella tillämpningar.
Däremot kan den tänkas ha betydelse t.ex. i museer, där
dels exponeringstiden är lång och dels tygernas ljusäkthet
kan vara tvivelaktig. Vidare kan lokala arrangemang spela
en viss roll — sålunda torde värmen från glödlampor i en
monter vara betydligt skadligare än den kalla strålningen
från lysämnesrör (Textil o. Konf. 1950 h. 2). sah

Böcker

Handelns hjälpreda, av K G Berstrand, E Rydman, P A
Laurén & O östmark. A V Carlssons Bokförlag, Stockholm
1950. 493 s. 26 kr.

Avsikten med denna handbok är att ge
företagarenarbetsgivaren en orientering om de myndigheter och
organisationer, som han har att komma i kontakt med. Den
innehåller först olika upplysningar i
arbetsmarknadsfrågor (arbetsmarknadens organisation, anställning och
uppsägning, arbetstid, arbetarskydd, försäkringar, pensionering
och semester, förmedling av arbetskraft). Vidare ger den
uppgifter om näringslivets olika organisationer och deras
verksamhet. Slutligen upptas två tredjedelar av boken av
en redogörelse för olika myndigheter och krisorgan, deras
uppgifter, i vilka ärenden och på vilket sätt man
hänvänder sig till dem. De ärenden, som därvid berörs, är
tillstånd att utöva näring och trafiktillstånd, priskontroll,
hyresfrågor, export och import, valutor och clearing,
transportfrågor, olika anmälnings- och uppgiftsskyldigheter
(däribland patent- och tullärenden samt konkurs och
ackord). Allra sist innehåller boken en samling formulär
för skrivelser i olika ärenden, och ett utförligt alfabetiskt
register.

Det omdöme man kan ge om boken är, att den utgör en
synnerligen nyttig läsning som en allmän orientering och
repetition i olika frågor som berör handeln. De olika
avsnitten förefaller att vara synnerligen vederhäftiga, och de
är dessutom redigt och koncist skrivna. I vad mån
handboken sedan lämpar sig som uppslagsbok i det dagliga
arbetet kan inte avgöras annat än efter en tids
användning. Det förefaller dock, som om dess koncentrerade
utformning icke skulle medge, att den lämnar svar på alla
de problem och frågor, som kan möta i den dagliga
rutinen; vidare måste en bel del av de upplysningar som
lämnas, t.ex. oin krisorganen, rätt snabbt bli föråldrade.

Bokens titel kanske också kan låta väl anspråksfull, om
man förbiser dess underrubrik "vid kontakter med
myndigheter, organisation och personal". Inom den härigenom
definierade ramen och med de förbehåll, som ovan nämnts
och vilka icke har varit utgivarna främmande, är boken
innehållsrik, väldisponerad och lämpligt avpassad, och den
bör därför kunna försvara sin plats på affärsmannens
bokhylla. sah

Industriell löneredovisning ined bokföringsmässig
anknytning till Mekanförbundets nornialkontoplan,

av Harald Bernström. Sveriges Mekanförbund,
Stockholm 1949. 93 s., 40 fig., 3 bil. 9 kr.

Mekanförbundet publicerade för ett par år sedan en av
förf. utarbetad handbok i industriell lagerredovisning
(Tekn. T. 1949 s. 314). Av samme författare föreligger nu
en ny handbok, som behandlar redovisningen av löner och
därmed sammanhängande frågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0676.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free