Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1950 - Teorin om antimetaboliter, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
TEKNISK TIDSKRIFT
4-metylontranilsyra
|A-cooh
U-nh. ~r
Antronilsgra
4-mefylindol
03
Indol + hoch2chcooh
I
N Hj
Serin
NV
h
Indol
chjchcooh
i nh2
h
4-metylfrypfofan
Tryptofan + A’–Tryptofan X
Tryptofan
Fig. 3. Biosyntes au tryptofan.
O
II
C
/\
HN NH
I I
HC-CH –-i
CH, CHs(CH,)4COOH
Destiobiotin
O
II
C
/\
HN NH
H2C-CH
CH,(CH2)«COOH
HN NH
ni-ch
Hji CH(CH»)«COOH
Y
Biotin
/\
HN NH
ni—ch
h2i ch—(ch2)«cooh
h,c—ch2
Fig. 4. Syntes au biotin ocli dess antagonister: a
imida-zolidonkapronsyra och b ureylencyklohexylvaleriansyra.
jande för syntes av indol, men en tillsats av minsta
nödvändiga mängd indol upphäver 4-metylantranilsyrans
antibakteriella verkan. Tryptofan ger i detta fall samma
resultat. På samma sätt blockerar 4-metylindol syntes
av tryptofan och hindrar under lämpliga betingelser
bakteriernas tillväxt. Denna verkan upphävs naturligtvis
genom tillsats av en minsta mängd tryptofan, under det den
kan mer eller mindre mildras genom tillsats av indol. Man
kan säga, att tillsats av indol innebär konkurrerande
re-uersion, under det tillsats av tryptofan ger
icke-konkurre-rande reuersion. Metyltryptofan verkar i sin tur som
antagonist vid fortsatt utnyttjande av tryptofan för
framställning av en protein eller annan metabolit, tryptofan X.
Vissa organismer framställer biotin ur destiobiotin enligt
fig. 4. Imidazolidonkapronsyra (fig. 4 a), som har en
metylgrupp mindre än destiobiotin tycks konkurrera med
denna vid syntes av biotin, under det
ureylencyklohexylvaleriansyra (fig. 4 b) hindrar mikroorganismens tillväxt
genom att blockera utnyttjandet av biotin. Av dessa
exempel får man emellertid icke dra slutsatsen, att varje
strukturändring av en metabolit ger en antagonist. Oxibiotin
(fig. 5 c) är t.ex. långt ifrån en antagonist till biotin utan
har biotinliknande verkan och utnyttjas av cellerna i
stället för biotin. Om man däremot byter ut svavelatomen
i metionin (fig. 5 a) mot syre, fås metoxinin (fig. 5 b), som
är en effektiv antagonist.
De hittills diskuterade antimetaboliterna har nästan
uteslutande studerats i samband med mikroorganismer.
Analoga resultat har emellertid erhållits vid djurexperiment.
Sålunda ger t.ex. neopyritiamin (fig. 6 b) typiska symptom
på tiaminbrist hos råttor, men när tiamin (fig. 6 a)
samtidigt ges i tillräcklig mängd, uppstår ingen sådan verkan.
Liknande resultat har erhållits med både mikroorganismer
och djur vid experiment med folinsyraantagonister, såsom
amhiopterin, i vilken en hydroxylgrupp i folinsyran
ersatts med en aminogrupp. Dessa och föregående exempel
är relativt enkla och okomplicerade. Då emellertid många
ämnesomsättningsprocesser i naturen beror av varandra,
blir förhållandena icke alltid lika lättydda.
Iakttagna anomalier
Om man återgår till sulfapreparaten, har det, som ovan
antytts, visat sig, att tillsats av folinsyra i de flesta fall
icke alls kan häva deras antibakteriella verkan. Någon
fullt tillfredsställande förklaring på detta förhållande har
hittills ej givits, men det synes tänkbart, att orsaken helt
enkelt är, alt de flesta bakterier icke kan utnyttja
färdigbildad folinsyra utan måste tillverka denna själva. Något
säkert bevis för denna hypotes finns dock icke, ty flera
andra förklaringar är tänkbara, vilket visar hur
besvärliga komplikationer, man möter på detta område.
Även studium av så enkla fall som konkurrens mellan
oorganiska joner har lett till mycket underliga resultat.
Vissa organismer har visat sig behöva kalium för att
kunna växa i kemiskt väldefinierade näringslösningar. Vid
frånvaro av Na+ är behovet av K+ lägre än vid närvaro av
den förra jonen, och en konkurrerande antagonism mellan
de båda närbesläktade jonerna synes därför föreligga. För
några organismer kan rubidium ersätta kalium både som
tillväxtfaktor och vid reversion av natriums verkan. För
andra organismer är emellertid Rb+ antagonist och K+
upphäver inhibitionen. Cesium är kaliumantagonist i alla
undersökta fall. Ehuru litium hindrar tillväxt, kan dess
verkan icke hävas av K+ men däremot av en blandning av
Na+ och NH/. Dessa förvirrande resultat antyder viktiga
skillnader i strukturen hos enzym från olika källor, trots
att de har likartad eller samma funktion. Om man
beaktar, att med undantag för NH4+ skillnader uppstår för
element ur samma grupp i periodiska systemet, tycks dessa
iakttagelser än märkligare.
O
ch3sch2ch2chcooh
I
nh2
Q
ch3och2ch2chcooh
I
nh2
c
/\
hn nh
hc-
I I
h2c ch-
N)/
(CH2)«COOH
Fig. 5. Strukturformler för a metionin, b metoxinin och
c oxibiotin.
CH.,/
I
N
ch,
-NH, —CH2CH2OH
/ I
ch,/
1—CHi—N
Br
vjh—s
-nh
—C Hj—N
CH2CH2OH
Fig. 6. Strukturformler för a tiamin och b neopyritiamin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
