Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 12 augusti 1950 - Olof Kärnekull †, av Sven Nerell - TNC: 14. Gods, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
TEKNISK TIDSKRIFT
Olof Kärnekull †
Den 26 juni 1950 avled direktör Olof Kärnekull. Född
i Jönköping och student i sin hemstad utexaminerades
han från KTH 1912 som väg- och vattenbyggare. Liksom
många inom detta fack den tiden började även Kärnekull
som järnvägsbyggare och fortsatte därmed tills han 1919
blev disponentassistent vid Avesta Jernverk. Hans
huvudsakliga livsverk påbörjades 1921, då ban blev chef för
den då nyinrättade avdelningen för industriell
organisation m.m. inom Sveriges Industriförbunds dotterföretag, AB
Industribyrån. Det var belt säkert en bekymmersam tid
för svenskt näringsliv från 1921 framåt 1923—1924 med
djupgående ekonomiska svårigheter på grund av
efter-krigsdepressionen, varom den stora arbetslösheten bar
nogsamt vittnesbörd. För att produktionen åter skulle
komma i gång gällde det att nedbringa kostnaderna bland
annat genom införande av rationellare arbets- och
organisationsmetoder. Det var alltså ur konsulterande
ingenjörens synpunkt en intressant och givande tid, under vilken
Kärnekull igångsatte sitt arbete inom Industribyrån. Hans
insatser på området har också ansetts vara utomordentligt
värdefulla. Kärnekull kände djupt ansvaret, då ban åtog
sig nya uppdrag. Av sina kolleger inom branschen anses
han ha utfört ett pionjärarbete.
Under årens lopp utförde Kärnekull många uppdrag inom
industrin men även vid trafikföretag samt statliga och
kommunala verk. En konsulterande ingenjör måste, inte
minst på detta område, ständigt följa med vad som
händer internationellt, inte blott genom litteraturstudier utan
även genom utländska resor. Kärnekull företog flera
studieresor i USA, den första redan 1922, och även i
England, Tyskland och Frankrike. Många är de föredrag
Kärnekull hållit bland annat vid STF:s sammanträden och
bland hans författarskap må nämnas sådana aktuella
saker som "Modern arbetsledning", "Sparsamhet inom
industriell drift", "Den fabriksmässiga driften", "Hur man
organiserar ett affärsföretag", "Flytande tillverkning",
"Driftsekonomi", "Teknisk och ekonomisk revision",
"Sakrevision inom enskild förvaltning" osv. Kärnekull tog
initiativ till och redigerade alltifrån dess start den i
Industriförbundets meddelanden ingående
"Rationaliseringsrevyn", vars aktualiteter från världsmarknaden måste ha
givit många uppslag inom våra industrier.
Kärnekull var verksam bl.a. som förste vice ordförande
i Svenska Nationalkommittéen för Rationell Organisation
och deltog i många internationella kongresser som sysslade
med frågor inom hans fack. Bl.a. var han Sveriges
officielle representant vid 7:e Internationella Kongressen för
Rationell Organisation i Washington 1938. År 1928 deltog
Kärnekull i startandet av tidskriften "Affärsekonomi",
vars redaktionsråd ban sedan dess tillhört.
Kärnekull var även verksam föreningsman. Som teknolog
deltog ban aktivt i arbetet för bildandet av den
obligatoriska studentkåren 1910 och blev V-sektionens förste och
energiske ordförande. Inom STF tog ban initiativet till
bildandet av avd. Industriell ekonomi och organisation och
var avdelningens sekreterare 1931—1938. Det stora
intresse, med vilket denna avdelning redan från början
omfattades beror säkerligen på det arbete Kärnekull lade ner
vid utarbetandet av avdelningens arbetsprogram. Kärnekull
var medlem i STF:s styrelse åren 1931—1938. 1944 invaldes
Kärnekull i IVA, där han varit ordförande i avdelningen
för produktion och fabrikstekniska vetenskaper. Han var
1949—1950 ordförande i
Emballagestandardiseringskom-mittén. Redan tidigt blev Kärnekull ledamot i Sveriges
Konsulterande Ingenjörsförening och fungerade som dess
ordförande 1941—1949.
Olof Kärnekull hade många vänner, inte minst inom
Svenska Teknologföreningen. Det låg något tryggt i hans
handslag och vederhäftighet i hans tal. I den intima
vänkretsen har han genom sitt öppna och vänsälla väsen
varit en glädje- och ljusspridare. Bland dem som särskilt
känner saknaden av Olof Kärnekulls bortgång befinner sig
1912 års årgång väg- och vattenbyggare, för vilka han
alltid varit en värdefull och uppskattad sammanhållande
länk. Mycket tack vare honom har denna årgång på ett
mindre vanligt sätt hållit samman och regelbundet träffats
under nu snart 40 år. Sven Nerell
TNC
14. Gods
Ordet gods är från början en böjningsform av adjektivet
god, och gods betyder alltså i grunden något gott, något
värdefullt.
Den nutida användningen av ordet gods är starkt
skiftande. Frånsett betydelsen jordegendom e.d. — det enda
fall då det förekommer även i pluralis — kan det
uppträda som kollektiv, såsom i fraktgods, styckegods,
förrådsgods; metallgods, gjutgods, smidesgods osv. Dessutom
kan det betyda det materiella innehållet i ett tekniskt
framställt föremål, särskilt om man tänker på materialets
fysikaliska egenskaper och bortser från den kemiska
sammansättningen, t.ex. hårt gods, tätt gods, blåsor i godset.
Man kan även tala om tunt gods, godstjocklek o.d., där
det är själva föremålet snarare än,materialet som avses.
Den omständigheten, att man med gods avser det
materiella innehållet icke i utgångsvaran utan endast i färdiga
framställda föremål, kan utnyttjas i nomenklaturen.
Vid vissa tillverkningsprocesser undergår materialet efter
eller i samband med formgivning så genomgripande
förändringar att man måste säga att materialet i den
färdiga produkten är ett annat än utgångsmaterialet. Detta
gäller t.ex. lera — tegel, cement — betong, och även i
fråga om plastvaror är det ju i regel så, att det avsedda
materialet förefinnes först i de färdigpressade föremålen.
Man måste i sådana fall på ett eller annat sätt tydligt
ånge om man med "material" avser utgångsmaterial eller
färdigmaterial, alltså om ett föremål "är gjort av"
materialet eller "består av" materialet.
Om gods — frånsett andra betydelser — helt enkelt
kunde definieras som: material varav ett tekniskt framställt
föremål består, skulle man häri ha fått ett bekvämt
uttryck för färdigmaterial. Så långt kan man väl inte
omedelbart sträcka sig, men tendensen synes värd uppmuntran.
Svaren på en av TNC utsänd rundfråga härom till 12
personer visade att s/4 av dessa var gynnsamt inställda till
förslaget. För närvarande är det huvudsakligen i samband
med gjutna metallföremål och keramiska föremål som man
talar om gods i betydelsen materiellt innehåll, och detta
ofta på ett sätt som även tillåter tolkningen: vara, samling
föremål, men det skulle väl inte vara orimligt att på
samma sätt tala om t.ex. pappgods i st.f. "papier-maché". J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
