Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Moderna synpunkter på krigsfartygskonstruktioner, av Gösta Liljekvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
689
Moderna synpunkter
på krigsfartygskonstruktioner
Mariningenjör Gösta Liljekvist, Stockholm
Ett studium av officiella rapporter om
verkningarna av de atombomber, som hittills
veterligen har sprängts kan komma en
krigsfartygskonstruktör att känna pessimism om
möjligheterna att åstadkomma ett effektivt och
motståndskraftigt krigsfartyg som värn mot
kommande krig. Det finns dock faktorer som är
ägnade inge förhoppning om att ett försvar med
flotta fortfarande är verkningsfullt och att en
sådan måste uppbyggas med enheter som
motsvarar atomålderns krav. Att helt skydda ett
fartyg mot en atombomb, som kreverar på nära
håll, får anses uteslutet men med en sådan
ändring av det taktiska uppträdandet, att viss
spridning av fartygen erhålles, får man förutsätta att
atombomber ej offras på enstaka fartyg.
Fartygskonstruktörens uppgift blir betydligt mera
rimlig, om man tänker sig en atombombkrevad
på något tusentals meters avstånd från fartyget.
Med denna utgångspunkt ska de offensiva
egenskaper, som kan ställas på ett krigsfartyg av i
dag och som är avgörande för fartyget som
skeppsbyggnadsprodukt, beröras. De defensiva
egenskaperna behandlas i samband med
genomgången av de olika konstruktionernas
utformning. Här framlagda synpunkter är
sammanställda från uppgifter hämtade i facktidskrifter
och annan litteratur och behandlar ej speciellt
förhållandena i svenska marinen.
Vapenutveckling
Ett krigsfartygs offensiva egenskaper får sitt
närmaste tekniska uttryck i dess vapen och
dessas effekt. Av de vapen, som ett modernt
krigsfartyg skall bära, har de traditionella under de
senaste årtiondena genomgått en snabb
utveckling med hög effektivisering. Vid sidan härav
har nya vapen skapats i avsikt att möta nya
angreppsmedel eller med större effekt möta redan
tidigare befintliga.
Artilleriet på ett krigsfartyg har framför allt
utvecklats genom flerdubbelt ökad eldhastighet
och tillkomsten av automatisk snabbriktning på
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den 25 januari
1950.
623.8
maskinellt sätt genom utvecklade spanings- och
eldledningsanläggningar. Radar har möjliggjort
eldledning under mörker, genom en
framgångsrik utveckling av ammunition har sjöartilleriet
dessutom i hög grad effektiviserats. De
förbättringar i detta avseende, som mest påverkar
fartygskonstruktionen, är framför allt den ökade
eldhastigheten. Denna nödvändiggör nämligen
komplicerade och ofta skrymmande
anordningar för automatisk framföring av ammunitionen.
Tillkomsten av eldledningsanordningar i form av
utökade centralsiktsanläggningar och
riktstativ-anordningar även för lätta luftvärnskanoner
utövar också stort inflytande. De stora
rikthastig-heterna nödvändiggör utökade motoreffekter
och därmed större elektriska
generatoranläggningar än tidigare.
Det alltjämt stigande hotet från luften
antingen i form av anfallande flygplan eller
fjärrstyrda robotbomber har medfört nödvändigheten att
utbilda medelsvårt artilleri, tidigare endàst
användbart för flackbaneskjutning, även för anfall
mot luftmål med åtföljande ökade krav på hög
elevation av eldrören. Kravet på olika slag av
ammunition för flackbanemål och luftmål gör ej
heller kanontornen mindre komplicerade. Det
fordras snabb övergång från skjutning med det
ena eller andra slaget av ammunition. Dessa
faktorer bidrar till skrymmande och komplicerad
materiel, som dock måste konstrueras så, att den
är driftsäker och hållbar.
Artilleriet har med det senaste kriget
kompletterats med reaktionsvapen, i första hand som
lysraketer för belysning av målet, vilka
avskjutas från på kanontornens sidor placerade rännor.
Detta arrangemang påverkar knappast
fartygskonstruktionen i annan mån än att utrymme för
de relativt skrymmande raketerna tillkommer.
Först om man tänker sig att från särskilda
sikten fjärrstyrda helautomatiska lavettage för
raketer tillkommer förvärras
fartygskonstruktörens uppgift. I så fall gäller det inte bara att
ordna en fri och ur alla synpunkter lämplig
uppställningsplats ombord för detta lavettage utan
man måste också se till, att utrymme erhålles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
