Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Moderna synpunkter på krigsfartygskonstruktioner, av Gösta Liljekvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
691
utvecklas, kan skada personal och antända färg,
trä, textilier etc. pä stort avstånd. Atombomben
åstadkommer också ett gastryck, som kan
jämställas med detsamma från en explosion av
20 000 t högexplosivt sprängämne. Detta tryck
skadar personal på stort avstånd och kan
åstadkomma allvarlig skada på fartygskroppen och
dess utrustning. Slutligen ger en
övervattenskre-vad upphov till radioaktiv strålning.
Om atombomben bringas till utlösning under
vatten blir förloppet beroende på vattendjupet.
Verkan blir större med ökat djup åtminstone
till viss gräns (uppåt 300 in). Vid krevad på
ett måttligt djup uppstår en kraftig
undervat-tenschock, gastryck från uppkastet, vågbildning
och radioaktiv strålning från överspolande
vatten. Chockverkan, gastryck och vågbildning
kommer i stort sett att vara av samma karaktär som
från vilken undervattensbomb som helst fastän
med enormt mycket kraftigare verkningar.
Radioaktiviteten i vattnet kan få mycket
vittgående följder, då den kvarstår under lång tid och
utbreder sig över stora områden.
Enbart för konstruktion av skrovet till ett
krigs-fartyg har betydligt ökade fordringar uppstått
på erforderlig motståndskraft i olika
avseenden. Även om skrovet redan före atombombens
dagar måste ges en mot svåra yttre påkänningar
godtagbar styrka och då många övriga vitala
delar av ett krigsfartyg är mera känsliga för
atombombens verkningar än skrovet, måste dock
de nya kraven påverka även dettas konstruktion.
Speciellt överbyggnadernas utformning och
dimensionering måste revideras för att bl.a.
motverka gastryckets förstörande verkan. En första
tanke ligger nära till hands nämligen att göra
övervattenfartygen så ubåtslika som möjligt
genom att reducera alla överbyggnader till minsta
möjliga storlek med väl rundade ytor. Detta
skulle vara lätt att ordna, om man enbart hade
atombombskyddet att tänka på, men man måste
också se till, att fartyget kan fylla sin egentliga
uppgift, som en stridande enhet och bärare av
vapen, hjälpmedel och utrustning för en mängd
olika ändamål. Det skall kunna ta upp kampen
mot fientliga fartyg, som av allt att döma
fortfarande framställas utan alltför
revolutionerande omdaning i utformningen.
Utan att frångå den ortodoxa byggnadskroppen
i stort kan dock sådana åtgärder vidtas med
skrovet och dess överbyggnader, att
motståndskraften mot atombomber ökas. Tvära övergångar
mellan konstruktionsdelar avrundas i större
utsträckning än hittills ej blott ur
hållfasthetssynpunkt, utan även för att åstadkomma en bättre
avrinning av vatten, så att radioaktivt sådant ej
blir stående kvar i onödig utsträckning.
Överbyggnader bygges i möjligaste mån med buktiga
ytor. Alla öppningar i bordläggningen i form av
fönsterventiler och nödutgångar slopas. Alla fön-
sterventiler, även i överbyggnader, tas bort och
antalet dörrar ut från dessa reduceras i mesta
möjliga mån. Nödvändiga dörrar placeras så litet
utsatta som möjligt. Alla nedgångar i däck inom
en överbyggnad förses med kraftiga vattentäta
luckor. Om lättmetall skall användas i
viktbe-sparande syfte för överbyggnader tillses, att
bärande förband göres av stål och att lättmetall
utnyttjas för sådana delar som kan tillåtas blåsa
bort i kritiska situationer, överhängande
bryggkonstruktioner bör undvikas. Detta är
emellertid mycket svårt, då det gäller, att få en mängd
uppställningsplatser för luftvärnskanoner,
sådana de för närvarande är utformade.
Det är inte bara atombombernas existens som
påverkat skrovkonstruktionerna av i dag. Minor,
torpeder och artilleriammunition har fått
mångdubblad verkan i många fall. Det gäller därför
att genom skrovets byggnad och utformning
minska de förödande verkningarna av de
effektiviserade vapnen. Liksom tidigare gäller det att
indela fartyget i så många vattentäta celler och
rum som möjligt och härvid betonar man nu
speciellt nödvändigheten av en indelning genom
effektiva tvärskeppsskott. Det tidigare bruket att
förse tvärskeppsskotten med vattentäta dörrar
för möjliggörande av en någorlunda bekväm
passage genom fartyget måste nu bannlysas.
Någon som helst passage genom ett vattentätt skott
under skottdäcket får ej förekomma. Dörrar kan
lämnas öppna och är dessutom ej möjliga att
göra fullt täta i alla situationer. De är alltför
känsliga för chockpåverkan. Fordringarna på de
vattentäta skottens effektivitet har skärpts. En
noggrann kontroll ägnas åt att alla genomgående
rör, trummor och kablar blir vattentätt
genomdragna. Tryckluftprovning av samtliga
vattentäta avdelningar anses nödvändig. Strävan att
förlägga de vattentäta tvärskeppsskotten så tätt
som möjligt bidrar till fartygens ökade
tvärskeppsstyrka. Med tanke på utbredningen av
skadorna i en bordläggning på grund av
effektiviserade sprängämnen måste ökad vikt läggas
vid långskeppsstyrkan. Sprängningen av ett av
fartygets huvudlångskeppsförband får ej
äventyra fartygets bestånd.
Skrovkonstruktion
För ett fartygsskrov är stål av olika
kvaliteter fortfarande det huvudsakliga
byggnadsmaterialet. De användbara kvaliteterna har ej
genomgått några revolutionerande förändringar.
Svetsningen har praktiskt taget helt ersatt
nitningen. Under senaste kriget har den visat
sig vara överlägsen genom sin förmåga att
bättre kunna motstå chockverkningar under
förutsättning att för svetsning lämpligt material
kommit till användning. Alltför hårda
högvärdiga stål måste ur denna synpunkt undvikas.
Den för krigsfartyg i högre grad än för andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
