- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
692

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Moderna synpunkter på krigsfartygskonstruktioner, av Gösta Liljekvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

692

TEKNISK TIDSKRIFT

fartyg eftersträvansvärda viktbesparingen ernås
i stället genom väl genomarbetad konstruktiv
utformning av skrovets olika delar och detaljer.

Det har alltid berett svårigheter att inbygga
pansar och splintskyddsplåt i ett skrov. Grovt
pansar av 100 mm tjocklek eller mera är
såtillvida lättare att anordna, som detta ej kan
inbyggas som bärande förband utan i regel fästes
utanpå bärande fartygsplåt. När det gäller
pansarplåt av mindre tjocklek, som kan ingå som
enkel plåt i ett skrov, har man tillsvidare måst
sammanfoga dessa med varandra och med övrig
fartygsplåt genom nitning. I undantagsfall har
pansarplåt framställts, som ej blott kunnat
svetsas utan några speciella åtgärder, utan även efter
omfattande undersökningar och prov visat sig
i svetsat utförande kunna motstå chocker av
sådan styrka, som kan anses ifrågakomma. Fullt
utnyttjande av svetsningen, även när det gäller
pansarplåt, är ett mål, som uppställts.

Kravet på lätt skrovkonstruktion har
nödvändiggjort användning av lättmetall i stor
utsträckning för överbyggnader och för
inred-ningsskott. Det senaste krigets erfarenheter har
dämpat entusiasmen för detta material och man
får försöka utnyttja stålet allt skickligare för
att utan alltför mycket lättmetall ändå hålla
vikten nere. Det är särskilt brand och gastryck
från explosioner, som under kriget har visat
sådana verkningar, att man ej gärna föreskriver
lättmetall utan noggrant övervägande av
konsekvenserna.

Då det gäller utformningen av ett fartygsskrov
liar inga revolutionerande faktorer tillkommit,
som nämnvärt förändrar möjligheterna att
framdriva en fartygskropp med högre hastighet vid
oförändrad effekt. Forskningen har givetvis gått
framåt även på detta område och de mindre
landvinningar, som vunnits här har tillämpats
vid konstruktion av krigsfartyg. Inget fartyg av
någon större betydelse ritas utan att ingående
modellförsök utföres för att få ur fartsynpunkt
bästa möjliga utformning. Vid mindre
krigsfartyg av torpedbåtskaraktär med höga farter
försiggår en kamp mellan deplacementsskrov och
planande skrov. Fartområdet ligger klart till för
V-botten, men det är strävan mot ökad
sjövärdighet, som gör ett deplacementsskrov aktuellt.

Sjövärdighet och stabilitet måste nu kanske
mera än tidigare bli föremål för speciell omsorg.
Vid utformningen av skrovet till ett krigsfartyg
måste stor vikt läggas vid, att fartyget får en
hög grad av sjövärdighet. Detta problem har
komplicerats genom den massanhopning av
luftvärn, eldledningsanläggningar och ej minst
radarutrustningar, som tillkommit i form av högt
placerade vikter. Dessa problem blir särskilt
svårbemästrade, då det gäller modernisering av
äldre fartyg. För att förkrigsfartygen skall bli
moderna och användbara för ett försvar är det

nödvändigt att förse dem med utökat luftvärn,
med modern eldledning, en relativt omfattande
stridsledningsutrustning med tillhörande
radaranläggningar m. m. Sådana åtgärder försämrar
dock sjövärdigheten.

Utrynmiesplaneriiig

Vid uppläggning av ett krigsfartygsprojekt får
man i regel utgå från en ur militärteknisk
synpunkt väl arrangerad uppställning av de
huvudsakliga vapen, som fartyget skall bära. Utrymme
för maskinanläggning är i regel det område, som
blir bestämmande för huvudindelningen av
skrovet i vattentäta avdelningar. Kombinationen
vapenuppställning — maskinarrangemang med
tillhörande luftintag, avgasledningar eller
rökupptag bildar stommen i det pussel av enheter,
som skall ge karaktären åt fartyget. En tredje
komponent — manöverbrgggan med tillhörande
rum — måste tas med i den tidiga uppläggningen
av ett fartygsprojekts huvuddrag. Här skisserad
uppläggning är traditionell och innebär
ingenting nytt. Den senaste utvecklingen har
emellertid medfört en del nya svårigheter. Före andra
världskriget kunde i regel för t.ex. en medelsvår
kanon disponeras plats på däck, där den bäst
passade ur militär synpunkt. Numera har dessa
kanoner, liksom också en del lättare, placerats i
kanontorn, som sträcker sig ända ned i fartygets
bottenrum och blir härigenom med sitt
utrymmesbehov avgörande på indelningen av skrovet
i vattentäta avdelningar. Bundenheten mellan
däcksarrangemang och inre disponering av
fartyget blir härigenom framträdande och försvårar
uppläggningen. All för ett kanontorn avsedd
ammunition måste på grund av tidigare
framhållet krav på absolut vattentäta skott utan
genomgångar förvaras inom samma vattentäta
avdelning, som rymmer kanontornet. Den
schematiska bilden, fig. 1, av ett tänkt fartyg, vilket
som helst, avser att närmare förklara det ovan
sagda.

När alla för fartygets maskinanläggning, vapen
och stridsledning erforderliga utrymmen
planerats på ändamålsenligaste sätt, får återstående
utrymmen utnyttjas för alla rum, vars placering
är oberoende av vapen samt för förläggning av
personal, ekonomiutrymmen och sanitära rum
ni.ni.

Det är i regel ganska splittrade områden, som
står till buds för förläggning av personal. Det
senaste kriget har visat att detta egentligen är
en fördel. Det är faktiskt ett krav att fördela

Fig. i. Planering av ett krigsfartygs väsentliga utrymmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free