Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Moderna synpunkter på krigsfartygskonstruktioner, av Gösta Liljekvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
TEKNISK TIDSKRIFT
och akterskeppen, där det blir svårt att på däck
anordna luftintag och avlopp.
Ventilationstrummorna har i regel av viktsskäl
utförts av tunn lättmetallplåt. Kriget har lärt oss
att ur skyddssynpunkt offra en hel del vikt på
avstängningsventiler i däcken för trummorna
och på utförande av trummornas vertikala
stammar av delvis grov stålplåt. För att minska
mängden av trummor får man belt avstå från
ventilation av förrådsrum o.d. i fartygets undre
regioner, där ingen personal behöver uppehålla
sig. I stället måste man tillse, att någon form av
vädring genom tillträdesöppningen ordnas före
ett uppehåll i rummet. Vid genomgång av däck
med ventilationstrummor tillämpas
venturiprin-cipen för att få hålet i däck så litet som möjligt.
Genom tillkomsten av radar har antalet
ventilationstrummor måst utökas högst väsentligt. Det
är stora värmekvantiteter, som utvecklas i ofta
långt in i fartyget belägna apparatrum för
radarutrustningar och för bortförande av denna värme
har erfordrats mycket omfångsrika
ventilationstrummor. För att kunna komma ifrån dessa ur
skyddssynpunkt ofördelaktiga trummor har på
senare tid införts kylanläggningar för
nedkyl-ning av den utvecklade värmen. På så sätt
behöver endast för personalen erforderlig
ombytesluft nedföras till radarrummen.
Luftintag ach avlopp måste kunna effektivt
stängas utifrån. Sådana som under strid
ovillkorligen måste vara öppna, skall förses med
någon slags anordning, som vid stort övertryck
från bombexplosioner i närheten eller
atombombkrevader på avstånd förhindra, att
gastrycket fortplantas till fartygets inre genom
ventilationstrummorna. Dessa frågor är särskilt
svårlösta för luftintag till pannor och maskiner
samt för rökupptag.
I kalla trakter ställs höga fordringar på lämplig
isolering av bostadsutrymmen m.fl.
uppehållsplatser och förvaringsrum. Isolering med alfol,
inåt garnerad med lättmetallplåt, som skruvas
till på spant och balkar fästade trälister, är
utmärkt ur värmeisoleringssynpunkt, men är ur
modern krigsmässig synpunkt ej så lämplig.
Med lättare splintskador i bordläggningen är det
med detta utförande svårt att lokalisera
skadorna. Inträngande vatten sprider sig bakom
garneringen och inkommer i fartygets inre kanske
långt från skadan i bordläggningen. Det är
också besvärligt att komma åt en sådan skada för
att reparera den och ofta måste en mängd annars
onödig rivning av garnering och isolering
föregå läcktätningen. Ej heller ur brandsynpunkt
torde lättmetallgarneringen vara den bästa.
Lättmetallen i sig själv brinner kanske inte men den
smälter vid en häftig brand och kan på så sätt
verka spridande på elden. Kanalerna bakom
garneringsplåten kan tjänstgöra som skorstenar
vid brand.
Åtgärder mot brand
Det senaste kriget har visat vikten av att allt
görs för att minska risken för spridning av en
brand. Den minsta artilleriträff eller splint från
en flygbomb kan åstadkomma brand och
förutom en omfattande brandsläckningsutrustning
är det väsentligt, att alla medel tillgripes för
att minska mängden av brännbar materiel
ombord. Värmeisolering av bordläggning och däck
med asbest är ett led i dessa strävanden. Asbest
sprutas till önskad tjocklek mot den yta, som
skall isoleras. En hård yta åstadkommes genom
ett slags cementslamning. Balkar, knän och stag
blir på detta sätt synliga i inredningen, men detta
får tas som ett led i den nödvändiga
rationaliseringen. En olägenhet med denna isolering
jämförd med alfol-isoleringen är den större vikten
per nr isolerad yta.
Ur brandsynpunkt är korkmattor, som i stor
utsträckning använts som durkbeklädnad i
gångar och bostadsutrymmen, förkastliga på
grund av att de utveckla besvärande rök vid
brand. Det är svårt att finna ett lämpligt
ersättningsmaterial, som är lätt att hålla rent och
verkar isolerande. Försök har gjorts med olika
Sem-tex-beläggningar, konstguinmiplattor av olika
slag, men alla är behäftade med vissa
olägenheter. I hytter har man tänkt sig textilmattor
direkt på plåten för fredsbruk, men dessa måste
ur brandsynpunkt avlägsnas vid krigsutbrott.
Möbler i hytter och mässar har många gånger
närmast av viktsskäl ersatts med
lättmetallmöb-ler. Dessa anses ur brandsynpunkt lämpligare än
trämöbler i synnerhet som de ej behöver målas.
Målning utförd med oljefärg är olämplig ur
brandsynpunkt. Man strävar att få fram färger
som inte blott är brandsäkra utan samtidigt
fyller kraven på lämplighet även i andra
avseenden.
För reducering av brandrisken ombord
erfordras också att textilier för draperier och gardiner,
möbeltyger m.m. avlägsnas eller ersättas av icke
brännbara produkter. På senare åren har också
i marknaden utkommit en hel del nya textilier
av glas eller plastprodukter, vilka
rekommenderas såsom brandsäkra. Brandsäkerheten är
nog begränsad, men varje möjlighet att minska
intensiteten av en uppkommen brand måste
tillgripas.
Vilka åtgärder som än vidtas för minskning av
brännbar materiel ombord kan man dock ej
avvara eldfarliga oljor, ammunition, kläder, papper
av olika slag m.m. som under alla förhållanden
kan fatta eld. En omfattande utrustning måste
därför installeras på varje krigsfartyg för
bekämpande av uppkommen brand; även
härvidlag har erfarenheter från kriget varit
vägledande, då det gällt att planera effektiva
eldsläckningsanordningar.
Vatten är fortfarande det effektivaste och mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
