Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Moderna synpunkter på krigsfartygskonstruktioner, av Gösta Liljekvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
TEKNISK TIDSKRIFT
Detta är i första hand beroende på utvecklingen
av vapnen mot allt större verkningsgrad och
hastig aktion, på tillkomsten av nya, i regel helt
automatiska vapen, och på grund av all den
elkraft, som erfordras för
stridsledningsinstru-menten. Men det är också kravet på större
säkerhet genom utökning av reservströmkällorna, som
medför krav på utökad generatoreffekt. Kriget
har med andra ord låtit oss förstå
nödvändigheten av större reservkraft ombord för att hålla
vapen och övriga elektriskt beroende instrument
intakta även efter mer eller mindre svåra
skador på materielen.
För en modern kryssare t.ex. torde den
elektriska generatoreffekt, som man nu anser sig
böra installera, vara omkring fem gånger större
än den effekt, som förefanns på en kryssare av
motsvarande storleksordning vid senaste
världskrigets utbrott.
För att i det längsta säkra strömtillförseln till
olika förbrukare, strävar man efter en
uppdelning av generatoreffekten på flera aggregat
fördelade över fartyget. Generatorernas placering är
beroende på slaget av drivmotor och
möjligheterna att anordna för dessa erforderliga
rörledningar. Huvudsaken är att varje viktig större
strömförbrukare kan erhålla ström från en generator
på så nära håll soin möjligt och om denna sättes
ur funktion, den kan få nära nog full
reservström även från annat håll.
Den stora utökningen av elutrustning på
krigsfartyg har dragit med sig en kolossal anhopning
av kablar. Dessa erfordrar stora utrymmen och
skulle medfört mycket stor viktsökning, om inte
teknikens utveckling även på detta område gått
framåt. Nya kabelkvaliteter medger t.ex. mer än
30 % viktsreduktion i förhållande till tidigare
använda blyarmerade gummikablar. De äldre
kablarna var mycket otrevliga ur
brandsynpunkt. De förstördes lätt av eld och utvecklade
mycket rök. De nya konstgummiisolerade
kablarna är väsentligt bättre ur brandsynpunkt och
behöver ej tack vare sin stora slitstyrka
förstärkas genom armering. I vissa fall används
även andra kabelkvaliteter armerade med
kopparrör, som är högeffektiva mot brand och tack
vare ett effektivt isoleringsmedel blir av så klena
dimensioner att vikten blir gynnsam. Vilken
kabeltyp man än väljer, är det viktigt att tillse, att
alla genomföringar av skott och däck blir
effektivt täta. Många tragiska händelser har inträffat
under kriget just på grund av dålig tätning av
kabelgenomgångar, och vikten härav kan ej nog
betonas.
För krigsfartyg har i regel hittills nästan
uteslutande likström använts. Man har dock på
senare åren i utländska mariner och även hos oss
börjat inse fördelarna med växelström. En
övergång till denna strömart har givetvis medfört
vissa nackdelar men fördelarna är dock över-
vägande. Man sparar såväl vikt som utrymme
med växelström. Motorer utan varvtalsreglering
blir enklare och mera driftsäkra. De är också
billigare att underhålla och erfordra mindre
utrymme, man inbesparar dyra pådrag m.m.
Omformare ersättes av transformatorer och man får
ett enhetligt fartygsnät. Bland nackdelarna kan
särskilt nämnas inskränkt möjlighet till
varvtal sreglering av motorer, nödvändigheten av
spänningsreglering och besvärligheter vid
synkronisering av generatorer. Den senare
olägenheten minskas i stor utsträckning 0111 varje
generator avses för en viss grupp av maskiner och
övriga strömförbrukare i stället för att tillgripa
ringkoppling av de olika generatorerna.
Framdrivningsmaskineriet-
Då det gäller sättet för framdrivning av ett
krigsfartyg kan man konstatera att propellern
fortfarande står sig som enda effektiva
omvandlare av maskineffekten till framfart. Propellern
har inte förändrats på något nämnvärt sätt
under de senaste årtiondena. Den har utvecklats
allt efter som kraven har stigit på överföring av
allt större effekter per ytenhet av propellerns
diskarea. Möjligheten att variera en propellers
stigning efter olika belastningsförhållanden eller
farter genom tillkomsten av propellrar med på
hydraulisk väg vridbara blad har för marina
specialfartyg utnyttjats med fördel. Vid de höga
belastningar, som ofta förekommer på
krigsfartygspropellrar, är kavitationen ett svårt
problem. Varje mera betydande
propellerkonstruktion föregås också av ingående modellprov i
kavitationstank för att få möjlighet att
konstruera en propeller med bästa möjliga effekt.
Vibrationer från propellrarna sammanhänger nära
med kavitationen. Utformningen av axelstöd och
skrovform intill propellrarna är i detta
sammanhang väsentliga ting, som också blir föremål för
modellprovning, övergång till fembladiga
propellrar, som i vissa fall skett i syfte att
nedbringa vibrationerna, är föremål för speciella
undersökningar och kan framhållas såsom något
nytt på propellerområdet.
De huvudsakliga framdrivningsmaskinerna för
krigsfartyg är fortfarande ångturbiner och
dieselmotorer. Efter kriget har också gasturbinen
utvecklats men än så länge endast utnyttjats för
rena experiment vid drift av fartyg. Det är
engelsmännen som leder utvecklingen på detta
område. Den första entusiasmen inför
gasturbinen har delvis lagt sig. Man har börjat förstå,
att det behövs ganska många år för utveckling
av ett maskineri av detta slag till någonting
användbart och effektivt.
För krigsfartyg upptar maskinanläggningen i
allmänhet en väsentlig andel av totalvikten.
Därför måste man för denna fordra lägsta möjliga
vikt per hästkraft. För stora maskinanläggning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
