- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
712

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 19 augusti 1950 - Böcker - Härar genom luften, av B W - Ett år i luftne, av sah - Outline history of transatlantic steam navigation, av N Lll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

712

TEKNISK TIDSKRIFT

kan genomföra stora uppgifter vid öppnandet av
krigshandlingar. Härefter följer beskrivning av de amerikanska
och engelska anfallen mot Sicilien jämte de fortsatta
operationerna i Medelhavet. Dessa beskrives såsom
förövningar till det första verkligt stora företaget, nämligen
landstigningen "bakvägen" i Normandie. Detaljerade uppgifter
anger företagens omfattning och resultat. Efter anfallet
mot Normandie blev nästa steg att försöka rulla upp den
tyska frontens högra flygel genom en snabb stöt fram
genom Holland, där större luftburna förband landsattes
lör att ta och hålla broar framför anfallsstöten, så att
frammarschen skulle gå snabbare. Genom att
underhållstjänsten icke helt lyckades, uppnåddes icke det uppsatta
målet, men så stora framgångar nåddes, att det fortsatta
kriget kunde avsevärt förkortas. År 1945 utfördes en del
smärre företag, men i slutet av mars transporterades en
hel armékår i samband med övergången av Rhen luftledes
rakt in i det tyska försvaret, varvid den i hög grad bidrog
till den senare följande snabba framgången.
Det avslutande kapitlet avhandlar hur framtidens
luft-byggda arméer kan vara sammansatta. Det är imponerande
att läsa om de resultat, som redan nu kan uppnås, men
detta kapitel ger läsaren även ett intryck av den ständiga
beredskap som små länder måste hålla sig med för att
att kunna stoppa en invasion genom luften. Förf.
analyserar de uppgifter som åligger markstridskrafterna vid
försvar mot invasion genom luften. För luftförsvaret
nämnes endast, att för att en luftinvasion skall lyckas måste
den anfallande ha luftherravälde. Detta är en sak som
vi svenskar måste komma ihåg, om vi vill hindra en
luft-invasion över svenskt område.

Boken rekommenderas för läsning åt alla, som är
intresserade av försvarsfrågor. Den är enkelt skriven för att
kunna läsas av den stora allmänheten, men kan med
fördel även läsas av fackmän. B IV

Ett är i luften, av Bill Bergman, Yngvie No rr v i &
Artur Svensson. Allhems Förlag, Malmö 1949. 221 s., ill.
15 kr.

Andra årgången av denna årsbok uppfyller fullt ut de
löften som den första (Tekn. T. 1949 s. 408) gav. Liksom
denna innehåller boken först ett antal mycket välskrivna
översikter — om militärflyget av G A Westring, om flygets
vapen av Sven Holmberg, om den nyligen utbyggda flyg
säkerhetstjänsten inom Flygvapnet av Björn Bjuggren,
om flygmedicinska problem av E Hohwü Christensen, om
flygvädret av Tage Sivall och om vågsegelflygningen av
K E Övgård. Vidare finns uppsatser om ABA:s första 25
år, om KSAK:s 50-årsjubileum, om de internationella
flyg-organisationerna ICAO, IATA och FAI. Slutligen finns
förteckningar över lufttrafikbolagen och deras
maskinpark, över data och prestanda för sportflygplan och
segelflygplan, över Sveriges civila flygplatser m.m., och mycket
annat roande och nyttigt. Boken avslutas med en
årskrönika över vad som har hänt i luften under tiden
november 1948—oktober 1949.

Liksom tidigare förundrar man sig över, att det är
möjligt att för det pris som årsboken betingar (och som några
kanske anser högt) framställa ett verk av en sådan
typografisk kvalitet och med ett så utsökt bildmaterial. sah

Outline history of transatlantic steani navigation,

av H P Spratt. Science Museum, London 1950. 61 s., 9 pl.
2 shillings.

I den i Tekn. T. 1949 s. 879 införda recensionen av Science
Museums publikation "Merchant Steamers and Motor
Ships" lämnades en redogörelse för museets uppkomst
och ändamål.

Innehållet i den nya boken är grupperat på tre
avdelningar. Den första behandlar "The Paddle Era", vari
märkligare med skovelhjul framdrivna fartyg beskrives,
illustrerade delvis med avbildningar av i museet befintliga
modeller. P/S "Savannah", byggd av trä i Amerika 1818,

var det första med ångmaskin försedda segelfartyg, som
gått över Atlanten. Under första resan användes dock
maskineriet knappt 13 % av hela restiden, i övrigt seglade
fartyget. Sedan följer andra av trä byggda kombinerade
segel- och ångfartyg: den engelska P/S "Hising Star"
(1821), den franska P/S "Caroline" (1823), den hollänska,
i England byggda "Curacao" (1825), brittiska marinens
P/S "Rhadamanthus" (1832), den berömda kanadensiska
tremastade skonertriggade P/S ’’Royal William" (1831)
samt den engelska "Sirius" (1837), bekant som det första
fartyg, som enbart för maskinkraft gått över Atlanten.
Detta skedde i april 1838, då sträckan mellan Cork
Har-bour och New York tillryggalades på 18 dygn och 10
timmar, motsvarande 6,7 knops medelfart. "Sirius" var 208’
lång, mätte 703 brt och framdrevs med balansångmaskiner
om 320 nominella hk. Därpå beskrives P/S "Great
Western" (1837), om 1 320 brt och 750 ihk, som några
dagar efter "Sirius" i april 1838 gjorde en överfart med
8,8 knops medelfart, och vidare åtskilliga andra hjulångare
med träskrov fram till Cunard-linjens "Hibernia" (1843),
om 1 422 brt, 2 580 t deplacement och 2 040 ihk, vilken
1847 under en resa från Halifax till Liverpool nådde en
medelfart av 11,67 knop. I Amerika byggdes några år
senare betydligt större hjulångare, P/S "Atlantic" (1849),
300’ lång, 2 860 brt, 5 200 t deplacement och 2 000 ihk med
systerskeppen "Pacific", "Arctic" och "Baltic", samtliga
enligt ett slags kompositsystem med träbordläggning
förstärkt med ett gallerverk av stångjärn. "Baltic" erövrade
1851 Atlantens "blå band" med 13,17 knops medelfart
under en färd från Liverpool till New York. P/S "Persia’
(1855) var den första hjulångare av järn, som gick i
atlanttrafik. Den var samtidigt Cunard-linjens första
järnfartyg, 398’ lång, 3 300 brt, 5 850 t deplacement och 3 600
ihk. "Persia" gick 1856 en gång mellan Liverpool och
New York med 13,82 knops medelfart och blev därmed
innehavare av "blå bandet". En av de sista för
atlant-trafiken avsedda hjulångarna var den i Greenock för
Compagnie Générale Transatlantique byggda "Washington"
(1863). Den hade ungefär samma storlek och
maskinstyrka som "Persia" och kom ej upp i högre fart än denna.

Nästa avdelning handlar om "Early Screw Steamers".
Den första propellerdrivna ångare, som gått över
Atlanten, var S/S "Great Britain" (1843), byggd av järn, 322’
lång, 3 270 brt, 3 618 t deplacement, 1 500 ihk. Den gjorde
på sin första resa till Amerika en medelfart av 9,3 knop.
Bordläggningsplåtarna på detta fartyg hade, jämfört med
vad nu för tiden är vanligt, mycket små dimensioner med
6’ à öVb’ längd och 3’ bredd; tjockleken varierade mellan
0,69" och 0,38". I denna del är även "Great Eastern"
(1858) medtagen. Detta jätteskepp hade både hjul- och
propellermaskiner, och kolboxarna rymde icke mindre än
12 000 t. Därefter behandlas propellerfartyg, drivna med
kolvångmaskiner, såsom "City of Paris" (1865), "Britannic"
(1874), soin innehade "blå bandet" 1876—78, och
Cunard-linjens "Campania" (1892). Sistnämnda dubbelpropellrade
ångare var betydligt större än alla förut byggda med
undantag av "Great Eastern" samt avsedd för 1 700—2 000
passagerare. "Campania" var 620’ lång, mätte 12 950 brt,
deplacementet var 21 920 t, maskinstyrkan 31 050 ihk och
provtursfarten 23,2 knop. Järnverken hade vid tiden för
detta bygge nått så långt, att de kunde framställa 25’
långa och 8’ breda plåtar, varigenom betydligt mindre
nitväxlar i bordläggning m.m. erfordrades än tidigare.
Cunard-linjens sista med kolvmaskiner framdrivna
atlant-ångare var "Caronia" (1904) med 672,5’ längd, 19 524 brt,
30 918 t deplacement, 22 000 ihk och 19,6 knops
provtursfart.

"Modern Turbine Ships" är namnet på sista avdelningen.
Den börjar med T/S "Virginian" (1904), 540’ lång, 10 754
brt, 12 000 ahk Parsons turbinmaskineri. Ängaren inköptes
1918 av Rederi-AB Sverige—Nordamerika, omdöptes till
"Drottningholm" och försågs med nvtt turbinmaskineri av
de Lavals tillverkning. Sedan följer bekanta innehavare av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free