Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 26 augusti 1950 - Kortintervalltändning — en ny metod för bergsprängning, av Ingvar Janelid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
719
Kortintervalltändningens inverkan
på sönderslagningen av berget
Vid diskussion av bergets sönderslagning måste
hänsyn tas till bl.a. såväl bergets sprödhet eller
seghet som detonationshastigheten hos det
använda sprängämnet. Valet av sprängämne
borde kanske beaktas mera med hänsyn till
bergarten än vad som nu sker. Användes ett mycket
brisant sprängämne i ett svagt och segt berg,
förorsakar detta pulvrisering av materialet
närmast borrhålet, vilket ger anledning till stor
energiförbrukning. I en amerikansk tidskrift7
har detta förhållande framhållits i samband med
Rittingers lag, enligt vilken energiförbrukningen
är proportionell mot den vid krossningen
nybildade ytan. Det är alltså mer önskvärt, att
sprängämnesenergin förbrukas till sönderbrytning av
en större massa än pulvriseringen av en mindre.
Vid momentanskjutning av salvor i höga pallar
verkar det ibland, som om en betydande andel i
sönderbrytningen av berget erhålles, när den
försatta och i samband med skjutningen
lösspräng-da massan faller ned. Vid de flesta stenbrott med
storskottsskjutning har förekommit, att vid
momentanskjutning och något för svag laddning
hela bergmassan framför borrhålen helt enkelt
flyttats ut någon eller några meter och sedan
står kvar, visserligen relativt söndersprucken,
men utan att falla ihop. Vid
kortintervallskjut-ning däremot spräckes berget sönder i betydligt
större utsträckning omedelbart vid
skottlossningen. Vid för svag laddning hänger i
allmänhet större delen av berget kvar trots att det är
mycket söndersprucket. Även vid betydande
överladdning kastas ej berget långt fram utan
ramlar ned relativt samlat framför pallväggen.
Jämförande studier i dessa avseenden kan
relativt enkelt göras genom fotografering av
bergväggen omedelbart efter det skottet tänts och
just när själva bergytan börjar röra sig. Vid
momentantändning erhålles kraftiga sprickor
omkring större block, medan vid
kortintervall-tändning ett tydligt nätverk av mindre sprickor
erhålles. Vid en försättning framför borrhålen
av ca 6 m erhålles de tydligaste bilderna, om
exponeringen sker 1,2—1,5 s efter tändningen.
De verkliga orsakerna till den goda
sönderslag-ningen vid lämpligt ordnad kortintervalltändning
är ännu ej klarlagda och bevisade, men ett
flertal teorier finns framförda. Enligt flera
amerikanska författare skulle sönderbrytningen bero
på att explosionsgasen från ett hål tränger in i
de sprickor, som bildas i berget från närmast
föregående hål, och spräcker berget ytterligare.
Denna teori verkar mindre sannolik, eftersom
sprickbildningen tycks ske betydligt fortare, än
vad man kan tänka sig, att explosionsgasen med
bibehållen tryckverkan kan tränga fram i de
nybildade sprickorna. En annan direkt praktisk
förklaring som framförts är, att utbrytningen
av bergskivan framför borrhålen börjar vid ena
ändan, varigenom berget så att säga rullas upp
och erhåller bättre sönderdelning än när vid
momentantändning hela bergmassan samtidigt
kastas rakt fram. Genom de korta
tidsskillnaderna erhålles ändock en god samverkan mellan de
enskilda laddningarna.
En mera trolig orsak till den goda
sönderslag-ningen av berget vid kortintervalltändning är,
att det uppstår en viss interferensverkan när
från olika laddningar utgående detonationsvågor
mötes och speciellt när dessa vågor passerar fina
sprickor i berggrunden. Vid ett visst berg med
givet hålavstånd och given försättning bör
därför sannolikt tidsintervallen väljas så, att
sprickbildningen från ett hål hinner utveckla sig mesta
möjliga, men dock ej mer, än att
detonations-vågen från nästa hål kan passera sprickorna
genom berget. Av fotografier att döma spricker
även det yttersta bergskiktet i brytfronten
sönder direkt vid sprängningen. En del praktiska
erfarenheter har visat att skillnaden i
sönderslagning vid momentan- resp.
kortintervalltändning blir större i hårt berg än i löst.
Tidsintervallen bör troligen vara längst i löst berg med
den lägre fortplantningshastigheten för såväl
skakningsvåg som sprickbildning. Denna senare
har i annat sammanhang av D Leet uppgivits till
storleksordningen 300 m/s.
Från de praktiskt uppnådda resultaten vid
Cementbolagets kalkstensbrott kan följande
exempel anföras. Vid kalkstensbrottet i Slite började
kortintervallskjutningen i slutet av 1947 och har
ur många synpunkter givit bättre resultat än
momentanskjutning. Pallhöjden är här 15 till
20 m, försättningen ca 5 m och hålavståndet ca
6 m. Borrhålen har en diameter av 115 mm och
som sprängämne användes dynamit, typ IV. Vid
kortintervalltändningen skjutes i allmänhet sju
hål per salva. Bergarten är horisontellt lagrad
silurkalksten. En sammanställning av uppnådda
resultat visar följande:
Momentanskjutning
Kortintervall-skjutning
1944 1945 1946 1947 1948—49
—48
Sprängämnesåtgång
storskott ..... g/t 77,7 82,5 85,3 95,5 100,1
skutskjutning före
lastning ..... g/t 19,2 7,8
21,2 25,1 26,8
skutskjutning på
galler ....... g/t 9,8 4,6
Summa 98,9 107,6 112,1 124,5 112,5
Bergmängd per salva 8 200 9 500
Vid bedömning av ovanstående siffror bör
beaktas, att galleröppningarna framför krossen
t.o.m. 1947 var 700 mm och därefter 620 mm,
vilket kräver ökad skutskjutning. Den fortlöpan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
