Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 2 september 1950 - Radioindustrins barndom — en studie i teknologiskt nyskapande, av sah - Den brittiska radioindustrin - Ett sändarrör för 500 kW - För militära förbindelser - Frekvensomläggningen - Linser för infrarött ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
TEKNISK TIDSKRIFT
lyckades få en hel rad personer att satsa pengar på honom
i företag efter företag, vilka alla slutade i misslyckanden.
Under det tidiga 1900-talet kunde också snart sagt varje
uppfinnare, som hade minsta tillstymmelse till nytt
uppslag och som var en god försäljare, skaffa pengar för ett
nytt företag. Resultatet blev också en stor mängd
fallisse-mang men mycket få märkligare framgångar. Det rikliga
tillflödet av kapital var emellertid av vikt, därför att
tillkomsten i och för sig av nya företag var en faktor av
kritisk betydelse i radions tidiga historia.
Hur är det nu i dag? Är det fortfarande viktigt att nya
firmor kommer in på nya fält och där tar risker? Först
måste vi då konstatera, att det har gått avsevärt framåt
med de sedan länge bestående industriernas förmåga att
bidra till vetenskapens framsteg. Det moderna
industri-laboratoriet har gjort det möjligt för stora koncerner att
röra sig betydligt friare än tidigare på nya områden. Ändå
vore det säkerligen olyckligt, om omvandlingen av
vetenskapens framsteg i nya produkter och nya industrier helt
och hållet skulle överlämnas åt de stora företagen.
Varje stor och trygg organisation får nämligen nästan
oundvikligen ett drag av byråkrati. Den omhuldar vissa
områden, och hur mottaglig den än försöker att vara för
nya idéer, kommer de radikala förslagen och de riskfyllda
hugskotten icke att bli tillbörligt beaktade. Visserligen
kommer de stora industrikoncernerna alltfort att ta
väsentliga risker och visa stor framsynthet inom många
områden, men fortfarande kommer de minlre påtagliga
utvecklingsstigarna, vilka ligger utanför de trampade
vägarna och vars möjligheter icke är direkt uppenbara, att
bli försummade.
I radions barndom fanns det många förmögna personer,
som både ville och kunde sätta in kapital i nya företag.
Med den kraftiga ökningen av beskattningen har antalet
sådana personer raskt minskat. Samtidigt har de stora
koncernerna fått mycket större möjligheter att begränsa
ny företagsamhet på sina områden. Dessa förhållanden gör
det sannolikt, att speciella åtgärder måste vidtas för att
trygga tillflödet av kapital till nya företag.
Företagsledarens insats för nyskapandet
Vår översikt har också visat, hur nödvändig förekomsten
av en speciell företagarskicklighet är för framgången hos
nya företag. De huvudsakliga kriterierna på denna
företagarskicklighet är kanske framsynthet, målmedvetenhet,
"trångsynthet", aggressivitet, uthållighet, affärssinne och
försäljningskonst, samt förmågan att välja skickliga
medarbetare, överlåta sin beslutanderätt och inspirera sina
medarbetare till lojal samverkan. Detta är en ovanlig
samling egenskaper för att ägas av någon enda man — vilket
förklarar varför det inte finns flera nyskapande
företagare.
De Forest och Fessenden var sålunda i hög grad
fantasifulla uppfinnare, men deras brist på de andra
egenskaperna blev deras fall som företagare. Det synes, som om
uppfinningsförmåga vore en egocentrisk verksamhet, som helt
upptar den som sysslar därmed med uteslutande av övriga
hänsyn. Då de Forest arbetade på en ny uppfinning glömde
han allt annat. Då brann han med en intensiv låga, som han
dock icke kunde hålla vid liv länge. Dessutom hade
han fler uppslag än han kunde utnyttja, och han
försummade helt och hållet de affärsmässiga synpunkterna.
Liksom Fessenden var han en hasardspelare, som var villig
att riskera allting på den sak, som just i ögonblicket hade
fångat hans intresse.
Sammanställningen av utpräglad uppfinnarbegåvning och
företagarsinne är överhuvudtaget mycket sällsynt — även
om den fanns t.ex. hos Thomas Edison — och har
knappast förekommit i radioindustrins historia. Att Marconi
lyckades berodde på att han var betydligt slugare, ehuru
mindre fantasifull än de båda andra, att han hade ett
lugnare temperament, och dessutom förmågan att
överlåta de affärsmässiga avgörandena åt skickliga medarbe-
tare. Ändå tog det honom flera år att lära sig att välja
dessa medarbetare och att överlåta beslutanderätten på
dem — och under denna lärotid var hans företag nära att
gå ikull.
Trots att alla de tre uppfinnare-företagare, som vi har
studerat, saknade många av de viktigare förutsättningarna
för en framgångsrik företagsledning, hade de alla
förmågan att för sig levandegöra vikten av nya vetenskapliga
framsteg. Därför är det särskilt givande att studera dessa
mäns levnadsbanor i vår tid, då radikala utvecklingar
måste komma att mycket mera intimt än tidigare bli
sammankopplade med framåtskridandet i vårt vetandes
gränsområden. Den andra industriella revolution, i vilken vi nu
lever, kräver också, att varje industri ger största möjliga
uppmuntran åt utforskningen, med fantasi och i frihet,
av nya områden.
Det måste komma fram en ny kategori företagare, den
"vetenskaplige företagaren", vars uppgift det blir att lösa
företagandets problem med hjälp av de senaste rönen inom
den tekniska och samhälleliga forskningen. Det är troligt,
att denna framtidens vetenskaplige företagare kommer att
vinna erkännande och erkänsla just för sin förmåga att
träda in i ett nyutvecklat område i rätt tid. Han kommer
att betrakta nyskapandet som sin huvuduppgift, och han
kommer att kräva en specialiserad stab, som håller honom
informerad om de krafter och tendenser, vilka påverkar
olika sidor av hans företag. Avgörandena i kostnads- och
prisfrågor för existerande produkter kommer att delegeras
till underordnade. Och i de fall, då han själv behöver
använda ekonomisk analys, måste nya verktyg smidas för
hans behov. sah
Den brittiska radioindustrin hade 1949 en total export
av 12,4 M£ mot 11,9 M£ föregående år och 10,3 M£ år
1947. De senaste årens export av radiodelar och rör
framgår av följande tabell:
Radiodelar Rör
M£ M£
1946 ..........................................................1,3 1,8
1947 ..........................................................2,5 1,5
1948 ..........................................................3,6 2,0
1949 ..........................................................3,9 1,9
Som synes har exporten av radiodelar trefaldigats sedan
1946.
Ett sändarrör för 500 kW kräver endast 900 W på
gallret. Röret har 48 av varandra oberoende
elektronoptiska system. Det väger 60 kg, är ca 1 m långt och kan
användas för mellanvågsbandet, sannolikt även för
avsevärt högre frekvenser.
För militära förbindelser tränger i USA f järrskriften
alltmer ut telefonen. Enkelt sidband anses vara den bästa
moduleringsmetoden för en radioförbindelse. Olika vägar
att få fram den bästa sändarkonstruktionen för detta
mo-duleringssätt undersökes. Vidare undersökes på bred basis
olika slag av "diversity"-mottagning.
Frekvensomläggningen i eldistributionsnätet i
provinsen Ontario i Kanada från 25 till 60 p/s kommer att kräva
ändring eller utbyte av 844 000 elmätare, 185 000
bordsfläktar, 450 000 ur, 802 000 radioapparater, 130 000
grammofoner, 350 000 kylskåp, 542 000 tvättmaskiner, 280 000
dammsugare och 250 000 lysrörsarmaturer. Allt som allt
skall 1 800 000 elmotorer ändras, dvs. 900 om dagen under
den tioårsperiod, som omläggningen beräknas ta.
Linser för infrarött ljus har tidigare gjorts av kvarts
eller bergssalt, vilket begränsat tillverkningsmöjligheterna.
Man har nu funnit, att man av arsenik och svavel kan
göra ett glas, som släpper igenom infraröd strålning och
som är lätt att smälta och slipa i önskad storlek, t.ex. för
spektrografer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
