Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1950 - Radioaktiva isotopers användning inom tekniken, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 1950
765
Radioaktiva isotopers användning
inom tekniken
Civilingenjör Sigge Hähnel, Stockholm
I)e radioisotoper, vilka las soin biprodukter från
uranreaktorer, är bland de mest användbara
verktyg, som någonsin ställts till forskningens
förfogande. Använda som spårämnen ger de
vetenskapsmannen och teknikern analysmetoder,
som är känsligare och mer specifika än några
andra kända fysikaliska eller kemiska metoder.
Som källor för joniserande strålning har de i
många fall visat sig vara till större nytta än
radium eller röntgenstrålar.
Radioisotoper kan användas som spårämnen av
två skäl. Alla isotoper av ett element har exakt
samma kemiska egenskaper, och de radioaktiva
utsänder strålning, som kan utnyttjas vid
bestämning av deras identitet och läge. De kan
därför användas som etiketter på de vanliga stabila
isotoperna i grundämnen och deras föreningar.
Vidare kan en viss samling spårämnesatomer
följas oberoende av deras antal och de
reaktioner, som äger rum i systemet, och ingen
fysikalisk eller kemisk process kan förstöra deras
radioaktiva identitet.
Radioaktiva spårämnen har använts i stor
omfattning inom biologisk och medicinsk forskning
under mer än tio år, men först genom
uranreaktorn och Atomic Energy Commissions (AEC)
distributionsprogram har tillräckliga mängder
kunnat ställas till forskarnas förfogande
oberoende av deras arbetsfält. På grund härav har
ett snabbt växande antal tillämpningar gjorts
inom teknisk forskning.
Analys
För att identifiera en radioisotop kan man
använda dess halveringstid. En annan möjlighet är
att fastställa arten av och energin hos den
avgivna oc-, ß- eller /-strålningen. Som
analysverktyg kan radioisotoper användas på åtminstone
tre olika sätt, av vilka två, spåranalys och
utspädningsanalys är kvantitativa, under det
aktiveringsanalys kan vara halvkvantitativ men
vanligen betraktas som kvalitativ.
Spåranalys är det mest direkta och oftast
använda sättet att utnyttja isotoper. Kvalitativt
består metoden i etikettering av ett visst ämne
med en sådan, varefter dess närvaro eller
frånvaro i blandning med annat material fastställs.
546.79.02
Om ett radioaktivt spårämne används, kan
denna bestämning göras snabbt och vid
koncentrationer långt under dem, som fordras vid
andra metoder. För isotoper med kort livslängd,
t.ex. radioaktivt natrium med halveringstiden
15 h, kan ned till 10 000 atomer eller 4 X 10"9 g
upptäckas. Metodens känslighet blir mindre för
isotoper ined längre livslängd, men för t.ex.
radioaktivt C14 med en halveringstid på mer än 5 000
år är den dock över en miljon gånger större än
för kemiska metoder (Tekn. T. 1950 s. 550).
Vid kvantitativ tillämpning av enkel spåranalys
tillsätts spårelement eller en förening av det i
känd mängd vid ett visst steg av en
reaktionsprocess, och dess koncentration bestäms genom
mätning av radioaktiviteten vid ett senare steg.
Denna tekniks användbarhet begränsas av
nödvändigheten att bestämma totalmängden av det
ämne, som är kemiskt identiskt med spårämnet
och som alltså försetts med etikett. Ofta innebär
nämligen detta, att tidsödande och svåra
separeringar måste utföras.
Utspädningsanalys är en modifikation av
spåranalysen. Det radioaktiva elementet blandas i
känt förhållande med stabila isotoper av samma
element och införs i den process, som skall
undersökas. Varje ändring av det kända
blandningsförhållandet måste hero på utspädning med
kvantiteter av samma element, som redan är
närvarande. Dessa okända mängder kan därför
beräknas ur den mätta ändringen av förhållandet
mellan radioaktiva och stabila isotoper. Fördelen
med denna metod är, att den icke fordrar
kvantitativ kemisk bestämning av totalhalten av det
ifrågavarande elementet, ty det sökta
förhållandet kan bestämmas på till sin storlek okända
delar av totalmängden. Metodens nackdelar är,
att dess noggrannhet beror av utspädningens
storlek; betingelserna måste väljas så, att denna
varken blir för stor eller för liten.
Aktiveringsanalys är byggd på bestrålning av
det okända provet i en uranreaktor och en
följande identifiering av de bildade radioaktiva
isotoperna. Detta sker genom bestämning av deras
specifika strålningsdata. Analysmetoden blir
tydligen i huvudsak kvalitativ, men den är särskilt
användbar, när det sökta ämnets koncentration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
