Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1950 - Ortdrivning genom strossuppskjutning och skraplastning i vagnsätt, av Erik Lindfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 september 1950
775
Ortdrivning genom strossuppskjutning
och skraplastning i vagnssätt
Bergsingenjör Erik Lindfors, Boliden
Inom Bolidens Gruvförvaltning har uppgjorts
stora ortdrivningsprojekt, vilka redan på ett
tidigt stadium aktualiserat hithörande
driftproblem. Med tanke på det framtida
ortdrivningsprogrammets omfattning ansågs det
betydelsefullt med en metodisk undersökning av
gängse arbetsmetoder och möjligheterna att
förbättra dessa. Särskild uppmärksamhet har
därför de senaste två åren ägnats borrnings- och
lastningsmetodernas rationalisering och
utveckling med största möjliga effekt som syftemål.
Utvecklingsarbetet, vilket har utförts på
initiativ av överingenjör K Johansson, har genomförts
1 två etapper. I den första gällde det
borrningsmetoden i avsikt att öka indrifternas storlek och
samtidigt åstadkomma rytm i arbetet genom att
rymma salvan inom ett och samma skift. Efter
detta systems genomförande i driften med positivt
resultat gav man sig i kast med det andra
problemet, utlastningen av berget, vilken nu på grund
av längre salvor i samband med långa
transportvägar ställde större krav på effektivare lastning
än tidigare. Även detta problem har nu lösts.
Resultatet av detta målmedvetna
rationaliseringsarbete har sålunda ej uteblivit. Enligt
ar-betsstudie har uppnåtts en indrift av 1,8 m i en
2 X 2,3 m ort, varvid borrningen och
skjutningen utföres på ca 5,2 h och lastningen på ca 2,2 h,
eller sammanlagt 7 h 25 m. Detta presteras
visserligen med tillhjälp av två man; av vilka dock
den ene utför annat arbete under en del av tiden
— men indriften per tidsenhet har två- till
tredubblats jämfört med tidigare (för två år sedan)
vanligen förekommande indrifter. Kanske man
kan påstå, att vi genom dessa resultat har
passerat en milstolpe på utvecklingens väg i och
med att en ordinär ortsalva ledigt kan borras,
skjutas och utlastas på ett och samma skift
oberoende av transportvägens längd -— vilket
sistnämnda särskilt bör understrykas.
Borrnings- och skjutmetod
Det karakteristiska för den hos Bolidenbolaget
utvecklade borrnings- och skjutmetoden utgör
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 10 mars 1950.
622.26
uppskjutningen, som består av en strossning åt
sidan eller mot taket, och vilken utföres i tvenne
steg. Vid första steget av uppskjutningen, som
skjutes separat till rasten eller mitt under
skiftet, eftersträvas en så vid öppning som möjligt.
Borrhålen placeras i enlighet med fig. 1. Strossen
består i normala fall av åtta solfjäderformigt
ställda hål, liggande i tvenne med varandra
parallella plan, i detta fall vågräta, då strossen
göres åt sidan, och placerade på var sin sida om
ortgavelns mittlinje. Till sist slås en "rensare"
mitt emellan de två hålraderna. Då ogynnsamma
omständigheter föreligger, dvs. segskjutet berg
eller berget har vuxit på utefter ortgavelns sidor,
erfordras ett eller två extra öppningshål framför
de första strösshålen. I lättskjutet berg kan
hålantalet däremot reduceras.
Borrhålen riktas så, att de första hålen i
strossen (nr i och 2) bildar ca 45° vinkel med
ort-rikten. Försättningen f för de övriga hålen kan
normalt ökas successivt från 30 till 40 cm och
måste givetvis anpassas efter bergets
skjutbar-het. Sistnämnda faktor bestämmer även
avståndet a mellan hålraderna, vilket bör väljas så, att
samverkan uppnås mellan de övre och nedre
hålen. I svårskjutet berg får a reduceras till
30—40 cm för att i lättskjutet berg tillåtas gå
Fig. 1. Hålplacering vid normal
strossuppskjutning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
