Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 9 september 1950 - Nordiska forskningsresultat inom kemin, av SHl - Böcker - Rum og Tid, Stoff og Stråler, av SHl - Bau und Entstehung des Weltalls, av SHl - Fluoreszenzmikroskopie und Mikrobiologie, av G Günther - Metod för bestämning av glasets vattenresistens, av SHl - Luminescent materials, av G Günther - Paper base laminates, av Gunnar Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 september 1!950
791
Zinks biokemi
Man har kunnat visa, att zink är ett av de element, som
ingår i växternas mikronäring (Tekn. T. 1950 s. 541). För
att de skall utvecklas normalt, måste metallen stå till
förfogande i en mängd på 10—50 /<g/g växtmassa, olika för
olika växter. Zink är emellertid liksom många andra
mikroelement även ett växtgift, och dess giftverkan tycks
börja bli märkbar vid en koncentration i växten på ca 500
//g/g. Zinkens biokemiska funktion i den levande växten
är ännu långt ifrån utredd, ehuru man har konstaterat, att
den är nödvändig för proteinsyntesen och att den aktiverar
tillväxthormonen auxin. Tsui visade sålunda 1948 att
växande zinkmängd ger växande mängd tryptofan, en av
de för proteinsyntesen nödvändiga aminosyrorna.
Ett sätt att utreda zinkens roll är utnyttjande av
radioaktiva isotoper. Då växternas zinkhalt är mycket låg, måste
man härvid använda en isotop med hög aktivitet, och en
sådan är Zn65, som kan erhållas genom reaktionen
Cu83 + H"2 —► Zn65
Denna isotop kan nämligen bestämmas i mängder ned till
10"10—10"12 g och har en halveringstid på 250 dagar. På
senare tid har man arbetat med den i Berkeley och även vid
Lantbrukskemiska laboratoriet i Trondheim. För att nå
verkliga resultat fordras emellertid en dyrbar utrustning,
nämligen speciella laboratorier och växthus och goda
GM-räknare både för vätska och gas. En kombination av
stabila och radioaktiva isotoper ger möjligheter att följa
flera atomgrupper på en gång men härtill behövs
mass-spektrometer. Fortsatt arbete på detta område är därför i
första hand en utrustningsfråga (H Bergh). SHl
Böcker
Rum og Tid, Stoff og Stråler, av Paul Mol de.
Gjelle-rups Forlag, Köpenhamn 1950. 96 s., 27 fig. 10 dkr.
Förf., som är ingenjör med kemi soin fack, har funnit,
att kvantum- och relativitetsteorierna icke går ihop. Han
anser; att den förra är riktig, och sluter härav, att den
senare måste vara felaktig. Att de båda teorierna icke kan
tillämpas samtidigt tycks vara ett känt och erkänt faktum,
ty nobelpristagaren i fysik 1949, Yukawa, har nyligen efter
två års arbete publicerat en teori, genom vilken han anser
sig ha uppnått en sammanjämkning av dem. Huruvida
hans förslag innebär en slutgiltig lösning av detta problem,
är dock ännu osäkert. Det relativistiska tidsbegreppet är
kanske under alla förhållanden oanvändbart inom
kvantumteorin.
Boken är ett försök att uppställa en kvantmodell, som ger
en logiskt acceptabel teori med användning av en något
ändrad relativitetsteori. Förf. betecknar den som "Udkast
til Diskussion" eller som det förr hette "et Forsøg trykt
som Manuskript for Venner". Det förefaller icke
sannolikt, att den väg, ban valt, är framkomlig, ty hans ändrade
relativitetsteori innehåller troligen motsägelser. Boken är
emellertid intressant, relativt lättläst och mycket väl skriven.
SHl
Bau und Éntstehung des Weltalls, av Karl Willy
Wagner. Vieweg, Braunschweig 1949. 57 s., 9 fig. 2,70 DM.
Boken består av två föredrag, av vilka det första
huvudsakligen är astronomi och det andra ett försök till analys
av relationerna mellan religion, naturvetenskap och teknik.
Den förra delen ger en intresseväckande översikt av det
nuvarande vetandet på området, och den senare innehåller
många tankar, som förefaller riktiga, även om de icke är
nya. Hela framställningen är enkel, lättbegriplig och
mycket väl skriven. SHl
Fluoreszenzmikroskopie und Mikrobiologie, av S
Strtxjger. Schaper, Hannover 1949. 194 s., 30 fig., 30 tab.
13 DM.
De fluorescensanalytiska metoderna har på senare tid fått
allt större tillämpning, och försöksmetodiken har blivit
mer och mer förfinad. Kombinationen av
fluorescens-analys och mikroskopering har därvid visat sig mycket
användbar icke minst vid studiet av biologiskt material.
Med denna bok har förf., som gjort betydande insatser
på detta område, velat ge en översikt av
fluorecensmikro-skopins medel och mål och en handledning i dess
användning. Inledningsvis redogöres för fluorescensmikroskopins
underlag och apparativa utrustning och man får även
anvisningar om, hur en enklare anordning kan
sammanställas. Förf:s uppgift på s. 9, att ljusutstrålning från
upphettade kroppar, såsom våra vanligaste ljuskällor, inom
fysiken betecknas som termoluminescens måste dock i
detta sammanhang korrigeras. Vitalfärgning med
fluorescerande ämnen — fluorokromer — i stark utspädning
beskrives därefter dels för fixerade, utstrukna
bakteriepreparat, dels för levande mikroorganismer. I samband
härmed avhandlas olika fluorokromer och de av deras
fysikalisk-kemiska egenskaper, som har betydelse för
förfarandet. Av särskild vikt är fluorokromen akridin-orange
i anknytning till en metod för snabbfärgning och för
möjligheten att särskilja levande och döda mikroorganismer.
Färgämnet adsorberas starkare av död plasma än av
levande, varför fluorescensen i förra fallet vid den högre
ytliga färgämneskoncentrationen blir kopparröd i stället
för grön. Förf. visar i följande kapitel på metodens
användbarhet för cellfysiologiska studier av bakterier och för
fluorescensoptisk analys av markens mikroorganismer. I
det sistnämnda fallet öppnar metoden nya perspektiv vid
en jämförelse mellan direkta iakttagelser och s.k. indirekta,
vid vilka undersökningarna utföres med odlade kulturer.
Boken är av intresse och till praktisk nytta för de forskare
och tekniker, som arbetar med biologiskt material.
G Günther
Metod för bestämning av glasets vattenresistens, av Bo
simmilngsköld. CTH:s Handl. nr 97, Gumpert, Göteborg
1950. 34 s. 10 fig. 3,50 kr.
I skriften beskrivs en ytmetod för bestämning av glasets
vattenresistens. Den består av urlakning med destillerat
vatten i 1 h vid 121,5°C och bestämning av utlöst alkali
genom titrering med 0,01 — n saltsyra och metylrött som
indikator. Metoden uppges vara användbar för alla sorters
glasföremål, vars godstjocklek i medeltal icke överstiger
3,5 mm. SHl
Luininescent materials, av G F J Garlick. Clarendon
Press, Oxford 1949. 252 s., 127 fig. 12 sh.
Denna bok ingår som femte nummer i en serie
"Mono-graphs ön the Physics and Chemistry of Materials",
redigerad av W Jackson, H Fröhlich och N F Mott, och vars
syfte är att ge en samlad bild av nyare resultat inom detta
område till båtnad för såväl vetenskap som teknik.
Förf. avhandlar här lysämnenas fysikaliska egenskaper.
Efter en allmän orientering om luminescensbegreppet
kommer han in på kristallfosforernas lysmekanism, deras olika
elektriska egenskaper samt underlaget för den
ljusmaga-sinerande förmågan. Ett helt kapitel ägnas åt
infraröd-stimulering av vissa sulfider, ett problemkomplex, som
under kriget var föremål för intensiv forskning och
utnyttjades militärtekniskt. I de två sista avsnitten behandlas
katodluminescens och luminescens hos organiska
molekyler.
Boken tillhör det relativt lättlästa slaget och det rika
grafiska åskådningsmaterialet bidrar inte minst härtill. Den
synes väl fylla sitt angivna ändamål. G Günther
Paper base laminates, av S E Sorrell. Cleaver-Hume
Press, London 1950. 224 s., 61 fig. 12 sh. 6 d.
Boken ger i lättfattlig form en redogörelse för
tillverkningen av laminater, framställda av papper med hartser
som bindemedel, samt beskrivningar av deras karakteris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
