Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 23 september 1950 - Hänt inom tekniken - Ingeniörsklubben i Falun - SIS:s årsredogörelse 1949 - Sverige-Amerika Stiftelsens stipendier - Achema IX - Nya tidskrifter - Böcker - Kungl. Myntet 1850—1950, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1950
845
Hänt inom tekniken
Ingeniörsklubben i Falun publicerar i sina
Förhandlingar 19A9 tre föredrag, som har hållits i klubben,
nämligen "Arbetsfysiologiska studier inom skogsbruket" av
Nils P V Lundgren, "Skogskemiska problem" av Holger
Erdtman (Tekn. T. 1950 s. 537) samt "Aktuella
valutaproblem" av Ebbe Wallenborg. Av styrelsens redogörelse
framgår, att klubben vid årsskiftet hade 581 medlemmar
och att antalet nyinvalda medlemmar under 1949 var 56.
SIS:s årsredogörelse 1949 är i likhet med sina två
närmaste föregångar (Tekn. T. 1948 s. 559; 1949 s. 828)
genom sin trevliga och rediga uppställning läsbar och
läsvärd även för sådana som inte aktivt har deltagit i
standardiseringsarbetet. Den ger en imponerande bild av den
verkligt genomgripande omfattning som detta arbete
numera har fått på snart sagt alla områden, från utbytbara
slipspindlar till potatis och från elektriska
isolationsmaterial till växelblanketter.
Sverige-Amerika Stiftelsens stipendier, vilkas storlek
varierar mellan 1 000 och 2 000 kan ansökas av svenska
medborgare, som under minst sex månader ämnar bedriva
avancerade studier inom valfria ämnesområden i USA
under 1951. Sökande bör ha examen från svenskt
universitet eller högskola eller därmed jämbördig kompetens.
Hos Stiftelsen kan även sökas amerikanska stipendier,
vilka avser fria studier samt i många fall även fritt
uppehälle vid amerikanskt college eller universitet under ett
läsår.
Ansökningstiden för samtliga stipendier utgår den 15
oktober 1950. Ansökningsblanketter erhålles mot 1,50 kr.
från Sverige-Amerika Stiftelsen, Grevturegatan 16,
Stockholm, tel. 62 25 63.
Achema IX. Den tyska apparatbyggande industrin var
9—16 juli 1950 åter samlad i Frankfurt am Main till en
utställning av utrustning för kemisk industri. Den var
anordnad av Dechema, den tyska sammanslutningen för
befrämpande av utvecklingen inom kemisk apparatteknik.
Dessa Achema-utställningar återkom regelbundet vart tredje
år, men nu hade de tyska firmorna fått vänta sedan 1937.
Följaktligen var intresset nu mycket stort, och inom en
utställningsarea av 25 000 m2 visade 450 utställare praktiskt
taget allt, som Västtyskland kan prestera inom kemisk
apparatteknik.
Erfarenheter från krigsårens hektiska utbyggnad av den
kemiska industrin har legat till grund vid förbättring och
nykonstruktion av ett flertal standardapparater, och bland
konstruktionsmaterialen märktes en tydlig tendens till
förbättrad kvalitet. Många av dessa framsteg har framkommit
ur ett vittgående samarbete mellan det forna I G
Farben-industries anläggningar och vissa specialiserade
apparatfirmor.
Genom ansamlingen av många framstående
apparattekniker hos utställarna kunde en besökare lätt träffa de
rätta männen att diskutera sina speciella apparatproblem
med. För mera allmän information hade ett sextiotal
föredrag anordnats, vid vilka de senaste årens erfarenheter
delgavs. Från tio länder hade 2 000 studenter, däribland
sju från Sverige, inbjudits till en föreläsningskurs, som
teoretiskt behandlade de viktigaste delarna av den
kemiska apparattekniken, och till laborationer i form av
diskussioner i grupper vid de utställda apparaterna.
Självfallet var denna undervisning mycket lättillgänglig,
och det vore önskvärt, att sista årskursens kemister vid
våra tekniska högskolor kunde få sin övergång till arbetet
ute i industrin underlättad genom att delta i en sådan kurs,
särskilt som förplägnad och bostad bekostades av
arrangörerna. Nästa Achema-utställning har planerats till
sommaren 1953 i Frankfurt.
Nya tidskrifter. "Werkstattstechnik und Maschinenbau’
har med årgång 40, 1950, återkommit i ett skick, som icke
märkbart avviker från den förnämliga utstyrsel och det
gedigna innehåll som "Werkstattstechnik und Werksleiter"
uppvisade före andra världskriget.
Werkstattstechnik und Maschinenbau är organ för
Ar-beitsgemeinschaft deutscher Betriebsingenieure och
Ar-beitsgemeinschaft für fertigungstechnisches Messwesen im
VDI. Den sysselsätter sig med alla normalt förekommande
Verkstadstekniska frågor inom maskinbyggnad,
apparat-konstruktion och finmekanik. Den behandlar
bearbetningsförfaranden, materialens egenskaper vid bearbetning,
verktygsmaskiner, verktyg och uppspänningsanordningar.
Vidare beröres organisatoriska frågor, såsom åtgärder för
rationell tillverkning, normering och typisering,
utbytbarhet, provningsförfaranden, mätverktyg,
verkstadsorganisation och slutligen arbetarskydd. REFA publicerar i
tidskriften sina meddelanden i vad dessa berör
verkstadstekniken.
Tidskriften utkommer med tolv nummer per år. Förlaget
är Springer-Verlag, Berlin, och utgivare är professor O
Kienzle. Prenumerationspriset är 10 DM per halvår +
porto.
Böcker
Kungl. Myntet 1850—1950, redigerad av Torsten
Swensson. Nordisk Rotogravyr, Stockholm 1950. 160 s.,
ill., tab. 12 kr.
Hur många stockholmare är det som tänker på, att
Mynttorget har fått sitt namn av Kungl. Myntet, och hur många
vet, att detta verk under lång tid residerade i den av
Tes-sinarna urpsrungligen utformade byggnad, som vi i
dag kallar Kanslihuset och vars nyklassicistiska portik
Gustaf III på sin tid gav anvisning till? Så är det också
hundra år sedan, som K. Mynt- och Justeringsverket
flyttade till det gamla Owenska huset på Kungsholmen. Till
detta hundraårsminne har verket utgivit en läsvärd och
vackert illustrerad minnesskrift, till hälften historik, till
hälften en redogörelse för verkets nuvarande verksamhet
och arbetsmetoder.
Verkets tillkomst och skiftande organisationsformer
skildras först av överdirektören, som även har lett bokens
redigering. Härefter följer Gösta Sellings berättelse om de
skiftande öden, som har övergått de olika byggnader, där
verket under tidernas lopp har varit inrymt. Om
justeringen av mått, mål och vikt skriver Sam Owen Jansson, som
visar huru under de gångna hundra åren tre mått- och
viktsystem har avlöst varandra.
Nils Ludvig Rasmusson har skrivit de svenska myntens
historia; det är en intressant läsning och man upptäcker
hur mycket som man inte vet om de pengar, som varje dag
löper genom ens hand. Samme författare behandlar även
en mera konstnärligt betonad del av verkets verksamhet,
nämligen tillverkningen av metaljer, både kungliga och
andra. Guld- och silversmidet är en närliggande konstart,
med vilken verket har samband genom sin
proberings-verksamhet; Carl Hernmarck ger en bra översikt över de
två generationer av förnämliga silversmeder, som med
Ångman och Fleming som banerförare har verkat i vårt
land under hundraårsperioden.
De tre uppsatser som avslutar boken, nämligen Töre
Almqvists, Tryggve Eeg-Olofssons och Kurt Segerlinds
redogörelser för mynttillverkningen samt justerings- och
kontrollavdelningarnas verksamhet, borde vara de som skulle
tilldra sig den största uppmärksamheten hos en tekniskt
intresserad läsare. Ingen skugga faller på dessa utmärkta
uppsatser om man ändå tycker, att bokens första del är
den roligaste att läsa — om man har det allra minsta
intresse för kulturhistoria.
Boken avslutas med utförliga tabeller med data över
svenska mynt under de tre grundperioderna 1835—1855,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
