Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1950 - Flygmedicinska krav på utrustningen i hypermoderna flygplan, av Kjell Rasmusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 september 1950
849
Flygmedicinska krav på utrustningen
i hypermoderna flygplan
Major Kjell Rasmusson, Stockholm
Ett nytt flygplanprojekt är undantagslöst
resultat av en serie kompromisser. Avvägning
mellan taktiska krav och tekniska möjligheter var,
då det gällde måttliga farter och höjder,
tillräcklig. Numera har emellertid en tredje faktor på
allvar gjort sig påmind — den fysiologiska.
Om ett projekterat flygplan ej motsvarar
kraven på prestanda så modifieras t.ex. dess
aerodynamiska utformning. Om en motor ej ger
tillräcklig effekt kan den bytas ut mot en starkare.
Tekniken har kommit tillräckligt långt på dessa
områden för att detta numera skall gälla inom
rimliga gränser. Men människan går icke att
modifiera. Hon är för närvarande den svagaste
länken i kedjan
flygplan—motor—vapen—teleteknisk och annan utrustning—besättning.
I Tekn. T. 1949 s. 317 och 767 har redogjorts
för de flygmedicinska problemen vid
höjdflyg-ning och överljudfart. Härnedan skall
hjälpmedlen mot däri förtecknade påfrestningar på
människokroppen under flygning ytterligare
behandlas. Pilot och andra erforderliga
besättningsmedlemmar kan nämligen hjälpas att utstå en
del av de påfrestningar, som flygning i
hypermoderna flygplan innebär. Härigenom har det
lyckats flygfysiologen i samarbete med teknikern
att väsentligt förbättra möjligheterna att
effektivt utnyttja moderna krigsflygplan.
Höjdflygning
I tekn. T. 1949 s. 317 diskuterades den
fysiologiska topphöjden under flygning. De
hjälpmedel mot icke tolerabel flyghöjd som därvid
behandlades var tillförsel av syrgas samt
övertryckskabin. Tas risken för kritisk explosiv
de-kompression kan ur fysiologisk synpunkt i en
flygkabin väljas tillräckligt övertryck för
flygning till månen. Ett sådant övertryck kan
upprätthållas från tryckbehållare i flygplanet eller
erhållas från en kompressor. Huruvida
erforderligt tryck kan erhållas från en kompressor
även på höjder, där man närmar sig vakuum,
undandrar sig för närvarande ett bedömande,
men under alla förhållanden är det möjligt upp
till 20 000 m.
613.693 : 629.135
Sannolikheten för en huvexplosion måste man
särskilt under krigsförhållanden ta hänsyn till.
Av "höjdstegen", fig. 1, framgår att en
huvexplosion som inträffar i ett ensitsigt flygplan
(maximal relativ gasexpansion 2,3) på 15 000 m höjd
skulle vara kritisk, även om ett så ogynnsamt
kabintryck valts som trycket på 12 000 m, där
risken för aeroembolism är betydande. Den
högsta tänkbara kabinhöjden är 14 000 m. Den är
teoretiskt möjlig under endast några minuter,
emedan ansträngande övertrycksandning måste
tillgripas. Ändå blir den riskfria höjden vid
explosiv dekompression i detta fall ej högre än
16 500 m.
Höjd i m
20000
Fig. 1. "Höjdstege." Värdena för riskfri dekompression
gäller ensitsiga flygplan med en kabinvolym på ca 1,5—
2 m3 och normal huv; maximal tillåten relativ
gasexpansion är 2,3; Xl osäkra värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
