- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
855

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 30 september 1950 - Flygräddning vid höga hastigheter, av sah - Igloo för flygräddning, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 september 1950

855

Fig. 5. Utsprång med amerikanska marinens löstagbara
tryckkabin.

Även prov med denna anordning, som Douglas anser
väga mindre än katapultstolen, har givit goda resultat vid
hastigheter upp till 800 km/h. Det har även visat sig, att
föraren kan ta sig ner i schaktet vid accelerationskrafter
upp till 31/, g■ Metoden är däremot något mera brysk
mot föraren än katapulten, då han rätt oförmedlat kommer
ut i fartvinden. Detta har resulterat i bortblåsta huvar
och söderrivna flygdräkter, men inte i några direkta
kroppsliga obehag. Dock måste föraren vänta 5—20 s med
utlösningen av personfallskärmen för att minska chocken.

"Kapsel"-alternativet har gett anledning till en hel del
spekulationer och försök. Tanken att hålla uppe
flygkroppens främre del med fallskärmar medan den andra
delen fått falla fritt har visat sig icke vara tekniskt
genomförbar. Det motsatta alternativet, nämligen att
spränga bort huvens främre del medan piloten sitter kvar
i luftdraget och hjälper till att nedbringa akterskeppets
hastighet tills dess att han kan kasta sig ut, har (icke
alldeles oväntat!) icke heller visat sig vara en framkomlig
väg. Arbetet fortskrider i stället efter två andra linjer.

I den ena, som användes för Douglas överljudplan
"Sky-rocket", fig. 4, lossas främre delen av flygkroppen
inklusive föraren på mekanisk väg efter ett
dekompressions-tempo på 2 s. Nosen får därefter falla fritt tills den av
luftmotståndet bromsas till lämplig hastighet, varefter föraren
lösgör sin stol så att han kan komma ut och göra ett
vanligt fallskärmsutsprång. Bland finesserna i denna
anordning märkes införandet i mellanskottet av roterande
kopplingselement i stället för linor för att möjliggöra ett
snabbt åtskiljande av styr- och reglageledningar; elektriska
ledningar är hopkopplade med jack och propp. Hittills
har denna anordning endast provats i vindtunnel och det
finns alltså ingen erfarenhet från verkliga utsprång.

En mera avancerad metod undersökes av amerikanska
marinen. I denna, fig. 5, lösgöres från flygplanet en fullt
självständig och tillsluten tryckkabin, vilken skjuts ut från
flygplanet av en startraket. Härvid slits alla ledningarna
loss och kabinen kastas ut, samtidigt som tre
stabiliseringsfenor på denna fälls ut. Allteftersom kabinens fart
minskar och stabiliseringsfenorna förlorar i effektivitet, utlöses
en liten stabiliseringsfallskärm, vilken i sin tur så
småningom utlöser huvudfallskärmen, som har tillräcklig bärkraft
för att klara kabinens vikt. Skulle denna fallskärm på
annat sätt krångla kan föraren givetvis ta sig ur kabinen
och göra ett vanligt fallskärmsutsprång.

Om kabinen skulle hamna i vattnet kopplas
huvudfallskärmen automatiskt loss, samtidigt som kabinens
ackumulatorbatteri, vilket är inneslutet i ett tätt hölje,
nedsänkes i vattnet för att fungera som barlastköl. Kabinen
är försedd med radiosändare, nödproviant och andra
hjälpmedel och konstruerad så, att den även kan tjäna som
livbåt om flygplanet skulle tvingas att nödlanda på
vattnet; den kan då helt enkelt hakas loss från flygplanet
(Flight 25 maj 1950). sah

Igloo för flygräddning. En uppblåsbar igloo av
bomullstyg i två lager, som rymmer fyra man och kan blåsas
upp med en handpump på 3 min, har utvecklats av
amerikanska flygvapnet. Höjden är 1,2 m, bredden 2,1 m och
längden 2,7 m.

Iglootältet, som kan rullas ihop till ett lättransporterat
paket, är avsett för räddning av flygare som nödlandar i
arktiska trakter. Det är orangemålat utanpå för att lättare
kunna upptäckas från luften och insidan är målad med
aluminiumflingor för att minska värmeförlusterna.
Väggarna är impregnerade med syntetiskt gummi, som gör
tältet ogenomträngligt för kyla, drag, snö och vatten.

Tältet är indelat i fem sektioner som kan blåsas upp
samtidigt, men om den ena av dessa skulle få en
punktering inverkar det inte på de andra. Tältet kan stå emot ett
tryck av 250 kg. Det får sin ventilation genom en 3 m
lång luftslang, som mynnar ut i en av sidväggarna. I varje
gavel finns dörrar av iglootyp (Milit. Eng. maj—juni 1950).

sah

Fig. 1. Uppblåsbar igloo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0869.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free