Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 7 oktober 1950 - Operationsforskning, av SHl - Robotar med intelligens, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
894
TEKNISK TIDSKRIFT
samhet skall avstanna, medan han tänker. Krig, produktion,
handel och administration måste fortsätta, vare sig
operationsforskaren är med eller ej.
Det är omöjligt att ånge bestämda regler för en
operationsforskares kvalifikationer. Utbildning i en
vetenskapsgren, dock icke nödvändigt någon av de exakta, kan anses
av mycket stor vikt. Av största betydelse är emellertid
framför allt förmåga att se problem i stort, så att viktiga
faktorer ej förbises. Någon kännedom om statistiska
metoder behövs åtminstone hos någon inom en grupp, men
alla dess medlemmar behöver icke vara statistiker.
Speciella kunskaper inom det område, undersökningarna
gäller, är önskvärda, men de inhämtas vanligen under arbetet.
Hög allmän intelligensnivå och entusiasm för uppgiften
är mycket viktiga. Det måste dock framhållas, att
operationsforskare icke nödvändigt är skickligare eller mer
intelligenta än ledningen. Så är vanligen icke fallet, men de
har en annan skolning och utför ett annat arbete
(Dis-covery maj 1950). SHl
Robotar med intelligens. Dr Grey Walter vid
universitetet i Bristol har konstruerat två eldrivna robotar, vilka
vardera innehåller två känselorgan, ett för ljus och ett
tör beröring, och två drivorgan, ett för krypning och ett för
styrning. Robotarna matas av ett miniatyranodbatteri och
en 6 V ackumulator, vilka ger ström till elektroniken och
drivmotorerna. Robotarna har fått en sköldpaddliknande
utformning med ett slätt skal, som omsluter apparaturen,
och en hals, som uppbär det ljuskänsliga ögat.
Medan människohjärnan har 10 000 miljoner nervceller,
av vilka dock endast omkring 1 miljon arbetar samtidigt,
har man i det här fallet valt att ge robotarna endast två
funktionella element för att lättare kunna bestämma, vilken
grad av variation och frihetsgrad i beteendet som kan
uppnås med det minsta antal element, som kan ge olika
beteendemönster. Teoretiskt sett kan två element, vilka är
kopplade i med nervsystemet ekvivalenta kretsar, ge sex
alternativ, nämligen A, B, A + B, A—► B, B—*■ A och
A ^ B, och dessa i sin tur räcker för att ge ett nytt
beteendemönster var tiondels sekund under 280 år. Analogt
är antalet skiljaktiga funktionella element i
människohjärnan icke på långa vägar lika med antalet nervceller,
utan sannolikt närmare 1 000. Även om det vore endast
tio, skulle detta antal vara tillräckligt för att ge en
variation, som räcker för en livstids erfarenhet för alla män
som någonsin har levat eller kommer att leva under tusen
miljoner år.
De två robotarna, vilka har döpts till Elmer och Elsie
l£/ectro mechanical robots, /ight sensitive with mternal
and external stability), ger också prov på ett förvånansvärt
oförutsägbart beteende. Då det ljuskänsliga ögat, vilket
är kopplat till styrmekanismen, icke påverkas av någon
ljusimpuls ger sig Elmer och Elsie ut på oavbruten
spaning, medan motorn driver dem framåt i en cykloidal
rörelse, som ger fotocellen möjlighet att utforska alla
riktningar. När robotarna befinner sig i ett mörkt rum
utforskar de alltså detta på ett synnerligen grundligt sätt,
varvid de även genom sitt beröringskänsliga organ
undviker sådana hinder, som de icke kan klättra över eller
skjuta åt sidan.
Då det ljuskänsliga ögat träffas av ljus, förstärkes den
resulterande impulsen av robotarnas elektronik på så sätt,
att för mycket svagt ljus registreras endast
belysnings-ändringen, medan en något starkare signal förstärkes till
sin absoluta nivå. I båda fallen inställes styrmekanismen
så. att roboten rör sig rätt mot ljuskällan eller kortaste
möjliga väg för att komma så nära denna som möjligt.
Så snart emellertid ljusintensiteten överstiger ett visst
värde, motsvarande den hos en ficklampa på 15 cm
avstånd, blir signalen tillräckligt stark för att slå till ett
relä. vilket påverkar styrsignalen så, att roboten plötsigt
avviker åt sidan. Inför en ensam ljuskälla kommer roboten
alltså att cirkla runt denna i en komplicerad bana av
närmanden och fjärmanden. Finns ett annat ljus längre
bort, kommer roboten att kontinuerligt röra sig fram och
tillbaka mellan de båda ljuskällorna. Liksom i
medeltidsfilosofens exempel med åsnan mellan hötapparna konimer
robotens rörelse dock icke att fortgå i oändlighet,
beroende på att den har en "fri" vilja, som gör det möjligt för
den att söka sig till en tredje hötapp.
Denna representeras av den elektriska strömkälla, som
roboten behöver för att ladda om sina batterier. I den
koja, där Elmer och Elsie har sin bostad, finns nämligen
en batteriladdare och en 20 VV lampa. Då robotens
batterier är fulladdade attraheras roboten av detta ljus, men
repelleras av det så snart den kommer så nära ljuset att
känslighetströskeln överskrides. Då emellertid batterierna
börjar urladdas, ökas till en början förstärkarens
känslighet så, att ljusets attraktion fönimmes på längre håll. Så
småningom faller emellertid förstärkarens känslighet åter,
och ljusets närhet blir då icke så avskräckande. Roboten
går då in i sin koja, där den kommer i kontakt med
laddaren. Därvid frånkopplas dess känselorgan, så att
laddningen kan fortgå upp till batteriets maximispänning. Då
återinkopplas känselkretsarna och roboten flyr åter det
starka ljuset för att ge sig ut på nya äventyr —
företrädesvis i mörka hörn på dagen och i närheten av ljus på
natten.
Under sina vandringar möter roboten givetvis många
hinder. Den kan icke i vanlig mening se dessa, eftersom
den icke besitter något formseende, ehuru den undviker
ett mötande objekts slagskugga när den är på väg till en
ljuskälla. Nu är robotens skal enpunktsupphängd i ett
gummistöd och har därför en viss rörlighet, så att den
vid beröring av ett föremål öppnar eller sluter en
ringkontakt. Då denna slutes omvandlas förstärkaren till
multivibrator, vars svängningar rytmiskt öppnar och
sluter de reläer som styr de båda motorerna, samtidigt som
det ljuskänsliga ögat frånkopplas. Då roboten möter ett
hinder kommer därför dess rörelse att omvandlas till en
följd av framstötar, tillbakaträdanden och sidsteppningar,
till dess att hindret antingen har skjutits åt sidan eller
kringgåtts. Svängningarna fortsätter ungefär en sekund
efter det hindret har övervunnits, och under denna korta
intervall kan roboten komma bort på tillräckligt avstånd
från hindret.
I sitt tidigaste utförande var robotarna försedda med
en liten lampa, inkopplad i styrmotorkretsen för att visa
om denna var inkopplad eller icke. Detta ljus gav åt
roboten ett särskilt beteendemönster. Då det ljuskänsliga ögat
såg skvallerlampans reflexion i en spegel eller en blank
yta, började lampan att flämta och roboten att nicka som
om den kände igen sig själv i spegeln. När Elmer och Elsie
mötte varandra framifrån, ledde detta till en alternerande
svängningsrörelse, vilken avslutades med en värdig
reträtt. Då de möttes från sidan eller bakifrån betraktade
den ene den andre bara som ett hinder. Om de båda var
på väg till ett ljus kom deras ständiga kollisioner att
hindra dem från att någonsin nå målet. Om den ena
roboten då var på väg till laddning, ledde ett sådant möte
till, att den avled av strömsvält med räddningen inom
synhåll.
Som ovan nämnts är robotarnas känselorgan de enklaste
som kan sägas efterlikna ett djurliknande uppförande.
Trots detta ger Elmer och Elsie ett egendomligt intryck
av målmedvetenhet, oberoende och spontaneitet. Mera
komplicerade modeller är under byggnad, med
minneskretsar där associationer kan lagras, så att robotarna får
möjlighet att lära sig enkla konster, glömma dem
långsamt och lära om dem fortare. En egendomlig effekt, som
gör sig gällande så snart ett minne kombineras med två
känselorgan, är att möjlighet till nervös konflikt
omedelbart uppkommer. I svåra situationer kommer roboten att
antingen tjura eller bli vild, och den kan då botas endast
genom vila eller chock, precis som motsvarande nervösa
åkommor hos människan (Sci. Amer. maj 1950). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
