Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Kolfluoridkemin — en ny utvecklingslinje inom plastområdet, av Kåre Hannerz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
913
Kolfluoridkemin — en ny utvecklingslinje
inom plastområdet
Civilingenjör Kåre Hannerz, Stockholm
Den hastiga utvecklingen av fluorkemin under
och efter kriget i USA är ett typiskt exempel på
en genom nationell kraftansträngning på
otroligt kort tid genomförd bearbetning av ett
område, som tidigare genom uppenbara svårigheter
verkat avskräckande på teknikerna (Tekn. T.
1949 s. 453). Den är i detta avseende helt analog
med de snabba framstegen på atomenergins
område, varmed den också var intimt
sammankopplad. På några år framställdes sålunda en
helt ny typ av material, kolfluoriderna, som vi
kanske annars fått vänta på i decennier. Dessa
ämnen innebär något radikalt nytt som
kemikalier och konstruktionsmaterial. Genom sin
ojämförliga värme- och korrosionsbeständighet
och sin variation i fysikaliska egenskaper från
svårkondenserbara gaser upp till plaster med
mycket hög mjukningstemperatur ger de hittills
oanade utvecklingsmöjligheter framför allt inom
den kemiska teknologin men även inom andra
områden av tekniken. Sannolikt står vi bara i
början av en utveckling, som kommer att ta ökad
fart, så snart de nu mycket höga priserna på
produkterna sjunker, vilket torde ske om få år.
Utvecklingen under kriget
Då de allierade på basis av tillgänglig
kännedom om den spontana klyvningen av U235 beslöt
att tillverka en atombomb, beträddes samtidigt
alla tänkbara vägar, som kunde leda till målet.
Flera av dessa ledde till renframställning av
isotopen U235. För denna isotopseparation användes
flera metoder, en av dem, som man satsade mest
på, var gasdiffusion. Vid genomgång av urans
kemi befanns, att detta element endast bildar
en förening, som är flyktig vid måttliga
temperaturer, nämligen hexafluoriden, UF„. Härigenom
uppkom genast ett oerhört intresse för
fluor-kemin. Det visade sig, att uranhexafluoriden är
en ytterst korrosiv substans. I
diffusionsanlägg-ningen behövdes mot UF6 resistenta material
som packningar, pumpoljor,
värmeöverföringsmedia o.d. Inga kända material uppfyllde dessa
fordringar. Det enda undantaget var vissa för-
Litteraturundersökning, utförd vid KTH:s Institution för teoretisk
kemi.
546.26.16t
eningar mellan kol och fluor, framställda i små
kvantiteter genom reaktion mellan fluorgas och
kol. Man insåg därför snart, att de nya
materialen måste uppbyggas av föreningar mellan kol
och fluor, och ett forskningsarbete igångsattes,
vari ej mindre än fem universitet och flera av de
största kemiska industrierna var engagerade.
På drygt två år lyckades kemisterna genomföra
sin del av det arbete, som resulterade i
Hiroshimabomben. Det måste dock framhållas, att
framstegen i stort sett var av mera teknisk än
vetenskaplig art, grunden för den organiska
fluorkemin var lagd tidigare, och man hade i
stort sett från början klart för sig, längs vilka
linjer man skulle arbeta. De nya produkterna
har hittills fått användning som
värmeöverföringsmedier, som ultraresistenta smörjoljor
och som hartser med tidigare okänd kemisk och
termisk beständighet.
Uppbyggnad, fysikaliska och kemiska egenskaper
De egentliga kolfluoriderna består uteslutande
av kol och fluor och har en med kolvätena helt
analog uppbyggnad. Man känner sålunda såväl
paraffiniska som nafteniska och aromatiska
kol-fluorider. Fluors ställning längst uppe i högra
hörnet av periodiska systemet låter en genast
ana, att elementet i sina kemiska förhållanden
skall visa unika och extrema egenskaper. Fluor
är också det utan jämförelse mest
elektronega-tiva av alla element, dess normalpotential ligger
vid — 2,85 V, medan klors är — 1,36 V. Denna
oerhörda affinitet till elektroner medför, att det
vid bildandet av en kemisk bindning mellan fluor
och ett någorlunda elektropositivt element
frigörs en energimängd, som är betydligt större
än vid samma elements reaktion med något
annat grundämne. Som exempel kan nämnas, att
bildningsvärmet för metan ur elementen är
20 kcal/mol, för koldioxid 97 kcal/mol och för
koltetrafluorid CF4 inte mindre än 230 kcal/mol1.
Om den bildade bindningen till sin natur är
kovalent, som i allmänhet är fallet med kol, blir
den därför ytterst stabil och den resulterande
reaktionsprodukten kemiskt inert och
värmebeständig. Detta är just fallet med kolfluoriderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
