- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
919

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Kolfluoridkemin — en ny utvecklingslinje inom plastområdet, av Kåre Hannerz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lft- oktober 1950

919

användbart vid högre temperatur än silikonerna
och har många fördelar framför keramiska
material. Särskilt värdefullt är att det vid överslag
icke bildas kolade produkter, som kan orsaka
ytledning; i stället sker en viss krackning till
lättflyktiga ämnen, som avdunstar.

På grund av sin ringa affinitet till andra
material visar polymeren ytterst liten adhesion till de
flesta ytor. Man har utnyttjat detta genom att
invändigt klä formar för plastpressning med en
hinna av polymer20. Produktionsförluster på
grund av häftning till formen har på detta sätt
helt kunnat elimineras.

Som ovan nämnts kan man vid
polyinerisatio-nen erhålla polymeren som en högdispers
kol-loid. Genom att reversibelt flocka ut denna
genom tillsats av ett salt e.d. och sedan peptisera
den i en betydligt mindre mängd vatten med
hjälp av ett emulgeringsmedel kan man erhålla
beständiga koncentrerade dispersionen. Genom
sprutning eller doppning och efterföljande
torkning kan man överdra ytor av olika slag med ett
lager av kolloid polymer. Om man nu upphettar
ytan till ca 350°C under en tid, sker en
sammansmältning av kornen till ett ogenomträngligt
skikt med alla PTFE:s korrosionsskyddande
egenskaper. Detta skikts adhesion till underlaget
blir egendomligt nog mycket god, t.o.m. på
metaller. Metoden kan väntas få mycket stor
betydelse, då den gör PTFE användbart som
korrosionsskyddande överdrag på t.ex. kemisk
apparatur av olika slag och ledningstråd, vilket
tidigare inte var möjligt på grund av polymerens
olöslighet i lacklösningsmedel. PTFE tillverkas
nu utom av Du Pont även av ICI i England.

Försök med polymerisation av andra
perfluor-olefiner än C^F* såsom perfluorpropylen och
perfluor-2-buten har rapporterats17, men intet
har publicerats om resultaten. Man har dock
anledning anta, att dessa polyinerer skall uppvisa
lägre smältviskositet än PTFE, ty rotationen
runt C—C-bindningarna bör inte vara fullt så
hämmad. De kan därför väntas vara lättare att
bearbeta, medan korrosionsbeständigheten bör
vara oförändrad.

Högpolymer monoklortrifluoretylen framkom
ursprungligen som en biprodukt vid
framställning av klorfluorsmörjmedel för
urandiffusionsanläggningar (se ovan under oljor). Den visade
sig ha god värmebeständighet och utomordentligt
god beständighet mot de flesta kemikalier utom
klorerade kolväten. I båda dessa avseenden är
den visserligen klart underlägsen PTFE, men
tillräckligt god för att kunna ersätta denna i
många fall. Den har den fördelen att kunna
sprutpressas vid 250—300° enligt konventionella
metoder. Priset torde också bli något lägre än
för PTFE, varför man måste räkna med att den
skall få vidsträckt användning. Polymeren
saluförs nu i USA under namnet Kel-F.

Slutord

I kolfluoriderna har tekniken sålunda fått ett
nytt mäktigt hjälpmedel till sitt förfogande.
Genom deras märkliga och enastående egenskaper
öppnar sig användningsmöjligheter överallt där
korrosions- och temperaturbetingelserna är
svåra. Det finns anledning anta, att de i vissa
avseenden aldrig skall överträffas. Det är sålunda
här inte fråga om produkter, som är på modet
just nu för att snart förlora sin betydelse.
Tvärtom ligger utvecklingen bara i sin linda, och när
de höga priserna kunnat sänkas genom förbätt^
råde framställningsmetoder, kommer
kolfluoriderna säkerligen att visa sig oumbärliga på en
mängd områden. En uppräkning av alla
möjligheter skulle föra för långt. På grund av
kolfluo-ridernas betydelse för atomenergiverksamheten
har med anslag från Atomkommittén under en
kortare tid orienterande teknisk forskning
bedrivits på Institutionen för teoretisk kemi vid
KTH. Även om en tillverkning här i landet ännu
inte blir ekonomiskt bärkraftig måste det dock
anses vara av betydelse att svensk industri håller
kontakt med utvecklingen på området.

Litteratur

1. Wartenberg, II O: Die Bildungswärme von CFi. Nachr. Akad.
Wiss. Göttingen. Math. Pliys. Klasse 1946 s. 57.

2. Bigelow, L A: The vapor phase lluorinatioii of bcnzenc. J.
Amer. chem. Soc. 63 (1941) s. 2792.

3. Cady, G II & Grosse, A V: Preparation of fluorocarbons hu
catalylic fluorination of hydrocarbons. Ind. Engng Chein. 39 (1947)
s. 290.

4. Ruff, O: Hochlemperaturlechnik und neue Fluoride. Z. angew.
Chemie 42 (1929) s. 807.

5. Fowler, R D: Synthesis of fluorocarbons. Ind. Engng. Chem.
39 (1947) s. 292.

6. Simons, J II & Block, L P: The fluorination of carbon with
elementary fluorinc I. J. Amer. chem. Soc. 59 (1937) s. 1407.

7. Simons, J H & Block, L P: The fluorination of carbon u>ith
Ft 11. J. Amer. chem. Soc. 61 (1939) s. 2962.

8. McBee, E T: Preparation of fluorine-containing polyhaloheptenes.
Ind. Engng Chem. 39 (1947) s. 305.

9. Wojcik, B II: Pilot plant preparation of
polychloropolyfluoro-heptane. Ind. Engng Chem. 39 (1947) s. 314—19.

10. McBee, E T: Preparation of bistrifluoromethylbenzene. Ind.
Engng Chem. 39 (1947) s. 298.

11. Wojcik, B H: Production of bistrifluoromethylbenzene. Ind.
Engng Chem. 39 (1947) s. 302.

12. Whaley, A M & Davis, II D: Isomcrization during allylic
fluorination. J. Amer. chem. Soc. 70 (1948) s. 1026.

13. Henne, A L: A new fluorination method. J. Amer. chem. Soc.
60 (1938) s. 1569.

14. Henne, A L: The addition of fluorine to double bonds. J. Amer.
chem. Soc. 67 (1945) s. 1639.

15. Waalkes, T P: Addition of fluorine to acyclic olefins. US Pat.
2.466.189.

16. Miller, W T, Fager, E W & Griswald, P H: The
rearrange-ment of chlorofluorocarbons by aluminium chloride. J. Amer. chem.
Soc. 72 (1950) s. 705.

17. Henne, A L: Perfluorinated olefines. J. Amer. chem. Soc. 70
(1948) s. 130.

18. Simons, J II: The electrochemical process for the production
of fluorocarbons. J. electrochem. Soc. 95 (1949) s. 47.

19. Benning, A F: Fluorination of petroleum oiis in the vapor
phase with cobalt trifluoride. Ind. Engng Chem. 39 (1947) s. 350.

20. Benning, A F: Fluorination of petroleum oiis in the liquid
phase with silver difluoride. Ind. Engng. Chem. 39 (1947) s. 352.

21. Miller, W T: Löw polymers of chlorotrifluoroethylene. Ind.
Engng Chem 39 (1947) s. 333.

22. Wojcik, B H: Production of polyperfluorovinylchloride. Ind.
Engng Chem. 39 (1947) s. 338.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0933.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free