Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 oktober 1950 - Uranmalmstillgångarna, av E R—s - Provning av linor, av SHl - Vakuummetallurgi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lft- oktober 1950
931
Uran malmstillgångarna. Enligt en tysk källa har
hittills endast radioaktiva malmer hållande pechblände
ekonomiskt kunnat tas ut ur gångarna i St. .loachimsthal och
Schmiedeberg. Försök under de senaste åren med stora
uppbåd av folk och maskiner att söka utvinna uranmalm
ur gångar, vilka man vet håller pechblände, i närheten
av Schneeberg, Aue, Joachimsthal osv. har ej alls varit
framgångsrika. Före det första världskriget hade St.
Joachimsthal världsmonopol på radium. Hittills har under ca
100 år utvunnits 50 g. Numera torde den årliga
produktionen hålla sig omkring 4 g. Från Schmiedeberg erhålles
numera ca 1 g/år radium.
Åren 1913—1927 var Förenta Staterna huvudsaklig
leverantör av radium ur de år 1913 i Colorado och Utah
upptäckta karnotitförekomsterna. Ungefär 100 g radium har
kommit därifrån. Sedan den nyupptäckta förekomsten vid
Chingolobwe i Katanga i Belgiska Kongo från 1924
började leverera 20—00 g/år radium utkonkurrerades de
amerikanska leverantörerna, så att Katanga efter 1927 var
huvudleverantör av radium. Hittills har ca 500 g radium
utvunnits där. Malmen i Katanga är den rikaste av alla
kända uraninalmsförekomster. I St. Joachimsthal håller
malmen ca 1 % pechblände.
Från år 1930 började radiumproduktionen från Great
Bear Lake att komma i marknaden och från 1934
levererades därifrån 70—90 g/år radium. Enligt en
överenskommelse av 1938 skulle Chingolobwe leverera 60 % och
Great Bear Lake 40 % av världsproduktionen av radium.
Från 1941 har produktionen i Katanga i sin helhet
exporterats till Förenta Staterna. Efter 1945 har en letning i
stor skala efter uranmalm satts i gång i hela världen.
Enligt vad som hittills publicerats har inga viktigare fynd
gjorts, men resultaten hemlighålles i stor utsträckning. År
1949 räknar man med att följande uranmalmstillgångar
omräknat i ton uranmetall påvisats:
Belgiska Kongo ........................11 000
Tjeckoslovakien ........................7 500
Spanien ......................................1 000
Portugal ......................................250
Ryssland ....................................200
Ostafrika ....................................100
Madagaskar ................................50
De ryska tillgångarna i Turkestan är de fattigaste. E R—s
Provning av linor. En elektronisk metod för kontroll
av linor har utarbetats av Nova Scotia Department of
Mines. Den utnyttjar stålets elektromagnetiska egenskaper
och utförs med en "cyclograph", som är ett instrument helt
skilt från dem, som tidigare använts för detta ändamål
(jfr t.ex. Tekn. T. 1948 s. 255).
1 Nova Scotias kolgruvor undersöks alla linor okulärt
åtminstone en gång per dygn. Vid inspektionen löper linan
med minskad hastighet. Vid bedömningen av
granskningsresultatet måste avsynaren lita till erfarenhet. Denna
metod har givit gott resultat, men den är dyrbar, ty den
inverkar störande på driften, och linor byts i tvivelaktiga
fall. Trots alla försiktighetsmått har brott på linor ändock
inträffat.
Om den okulära metoden analyseras, inses alt en del av
linans trådar icke syns utifrån. Denna dels storlek beror
av linans konstruktion och varierar från 17—50 %. Den
vanligaste orsaken till brott på linor är inre korrosion, som
ej kan upptäckas vid okulärbesiktning.
Vid elektronisk undersökning träffas alla trådarna, och
varje ändring i linans tillstånd kan upptäckas. Det är
vidare möjligt att bestämma säkerheten för varje del
av-linan utan minskning av dess löphastighet och därmed
produktionen. Cyclographen ger upplysningar om struktur
och spänningar i ett metallstycke, därför att det är ett
bestämt ehuru icke direkt samband mellan dessa egenskaper
och några av metallens magnetiska och elektriska.
Cyclographen är i princip en mycket känslig och stabil
oscillator. Dess arbetsfrekvens, som kan varieras från 2 000
—100 000 p/s, bestäms av en provningsspole, i vilken ett
magnetiskt fält bildas. När ett metallprov placeras inuti
spolen, uppstår energiförluster, som minskar avgiven energi
och därmed höjden av frekvenskurvan på en
katoskop-skärm. Energiförlusterna beror på hysteresis och
virvelströmmar. Höjderna på katoskopfigurerna avläses på en
skala graderad i tiondels tum. För att oscillatorn skall bli
tillräckligt stabil, är den modulerad med en lågfrekvens.
Utan denna åtgärd skulle den i många fall ej kunna köras
med tillräcklig känslighet på grund av ändringar av
utslaget för samma prov under en viss tidsperiod.
När ett stålprov placeras i provspolens svaga
högfrekvens-fält, magnetiseras det först åt ena och sedan åt andra
hållet många gånger under en sekund. Detta innebär ett
arbete, därför att bindningskrafterna i atomgittret och de inre
spänningarna i metallen motsätter sig dessa ändringar. Den
energi, som behövs för att skapa och bibehålla det
växlande magnetiska fältet, är en funktion av metallens
struktur och av dess inre spänningar. Styrkan hos det
fält, som skall ge denna energi, beror vidare delvis av
materialets permeabilitet. De tre faktorerna bestämmer
energiförlusterna, dvs. tilläggsdämpningen av oscillatorns
svängningskrets.
Låter man därför en lina löpa igenom provspolen, kan
cyclographen registrera linans dämpningsförmåga längs
hela dess längd. Den kurva, som härvid fås, visar
eventuella felaktigheter, även om dessa ej syns utifrån. För
att alla fel i det inre av linan med säkerhet skall
upptäckas, måste dock provspolens magnetiska fält ha mycket
god genomträngningsförmåga.
Mätning av ett provs dämpningsförmåga måste ske vid
låg fältstyrka, ty dess egenskaper ändras annars av det
anbringade fältet. Cyclographens provfält är därför
mycket svagt, 1 oe eller mindre. Detta har vidare fördelen, att
fältets inträngning i provet blir god. Denna är nämligen
omvänt proportionell mot permeabiliteten, som för stål vid
1 oe blott är en bråkdel av permeabiliteten vid vanligen
använda fältstyrkor. Inträngningen underlättas dessutom
av linans trådstruktur (W Simpson i Canad. Mining J.
juli 1950). SHl
Vakuummetallurgi. Reduktionsprocesser, vid vilka den
bildade metallen är flyktig, under det inga andra flyktiga
ämnen bildas, utförs med fördel i vakuum. Sådana
processer används numera i stor skala, sedan utmärkta
mekaniska vakunimpumpar och diffusionspumpar
konstruerats. Under kriget behövdes nämligen sådana vid
framställning av magnesium och vid rening av uran för militära
ändamål. De blev sedan tillgängliga för civilt bruk och
har nu börjat användas vid många metallurgiska processer.
Magnesium kan framställas genom reduktion av bränd
dolomit med ferrokisel i vakuum enligt formeln
2 CaO -f 2 MgO + xFe • Si —> 2 CaO • 2 SiO„ + 2 Mg + xFe
Under kriget drevs flera fabriker i USA och Kanada enligt
denna metod, men i USA stod alla vid början av 1950.
Det torde vara bäst att arbeta vid tryck under 0,1
ton-för att undvika oxidation av magnesium och få ett
sammanhängande koncentrat. Mycket högt vakuum har icke
visat sig bättre. Magnesium iir den enda flyktiga
produkten och kan kondenseras i den kalla änden av
reaktionskärlet. Teoretiskt sett skulle ett en gång framkallat
vakuum därför bestå, men det finns i praktiken alltid läckor,
varför vakuumpumparna måste hållas igång under hela
procssen.
Kalcium framställdes under kriget enligt en metod, som
är analog med den för magnesium. Man fann nämligen, att
reaktionen
6 CaO + 2 Al —3 Ca + 3 CaO ■ A1„03
med fördel kunde utföras i den apparat, som användes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
